Swamp Tour

Jag har verkligen börjat anpassa mig till den laid-back-atmosfär som råder här - på tisdagen masade jag mig nämligen inte ut från hotellrummet förrän vid halv tolv. Det var betydligt svalare ute idag - kanske 23-24 grader och nästan ingen luftfuktighet alls. Ungefär som en svensk sommardag. (Åtminstone som JAG minns den svenska sommaren; inte som den tropiska hetta ni tydligen har nu.) New Orleans har subtropiskt klimat och anses allmänt som "olidligt" i juli och augusti, vilket innebär att dagens blygsamma temperatur var ovanlig, snudd på onaturlig. Jag tyckte dock att det var behagligt. 

Jag gick till Walgreens och köpte lite nödvändigheter som hade börjat sina, som make-up remover och tandkräm. Sedan gick jag till ett café och köpte frukost: en café latte och en blåbärsscones.

Strax efter halv ett ställde jag mig utanför hotellet och väntade på den buss som skulle hämta upp mig för en så kallad "swamp tour" - en båttur i Louisianas träskmarker. Jag kände mig lite osäker på om bussen verkligen skulle dyka upp, eftersom jag inte hade haft någon kontakt med arrangören sedan jag gjorde bokningen. För vinturen i Sonoma och Napa Valley hade vi varit tvungna att ringa senast 48 timmar innan och bekräfta att vi skulle med och för helikopterturen i Grand Canyon tog arrangören själv kontakt ned mig dagen innan och stämde av alla detaljer. Här hade jag endast en utprintad bokningsbekräftelse som jag fått på mail för flera månader sedan. Där stod det att de skulle hämta upp mig utanför Avenue Plaza Resort den 29 juli klockan 12.45. Därefter - inte ett ljud.

The Big Easy.

Jag började prata med en Valet Parking-kille som stod utanför entrén och han sa att de här turerna alltid var lite sena. "Klockan ett kommer de." Han hette John Keller och visade sig vara något av en kändis. Uppenbarligen var han före detta marinsoldat och hade gjort en riktig hjälteinsats under Katrina. Han hade räddat ca 250 människor, mestadels äldre och handikappade, som satt fast i sina hus efter orkanens framfart, och detta har sedan blivit film med Will Smith i huvudrollen: "The American Can". 

John berättade att Will Smith hade ringt upp honom en dag och sagt "Hi, this is Will Smith", varpå John hade svarat: "The actor?!" Han visade mig en artikel i mobilen (finns här: http://www.nola.com/movies/index.ssf/2013/04/will_smiths_post-katrina_film.html) och jag såg på bilderna att det verkligen var han. John hade gjort en dokumentär om sina upplevelser som heter "New Orleans My Home, My Life, My Love" och det var efter att ha sett denna dokumentär som Will Smith ville göra filmen där han själv skulle spela John. Det finns en kortversion av Johns dokumentär på YouTube (ca 5 minuter lång). Den ligger här: https://m.youtube.com/watch?v=4l8pZsdCrE0.

Den här hjälten jobbar alltså med Valet Parking på Avenue Plaza Resort nuförtiden. Är det inte sjukt? Jag frågade hur detta kunde komma sig och han sa att hans chef hade sagt "How come you didn't tell me about Will Smith before?" Och då hade John svarat: "Because you wouldn't hire me if you knew." Detta skrattade vi båda åt. Men samtidigt kände jag bara: Skit i Will Smith! Den stora frågan är fortfarande: Vad gör du här? 

Precis som John hade förutsett kom bussen från "Airboat Adventutes" prick klockan ett. Jag klev på och sedan bar det iväg mot träskmarkerna. Busschauffören körde lite spontanguidning på vägen ut, bland annat pekade han ut en bensinmack som sålde "gas and botox". Jag kände bara "Only in America". Fyll på medans du fyller på. 

Han berättade även att 47% av USA:s träsk- och sumpmarker finns här i Louisiana. Och att skillnaden mellan "swamp" (träsk) och "marsh" (sumpmark) framför allt är träden. Ett träsk är ett våtområde som är omgivet av träd. En sumpmark har inga träd - möjligtvis lite buskar.

Det var en australiensare med på bussen och chauffören frågade honom om han visste vad som var skillnaden mellan en alligator och en krokodil. "Crocks are bigger", sa australiensaren. Självsäkert. Busschauffören frågade hur stor en krokodil kunde bli, och australiensaren gissade på sex meter. "Well", sa busschauffören med sin karakteristiska sydstatsdialekt, "we've got a 'gator here in Louisiana that's 21 feet" (= 6,4 meter). "And that's not even the world record." 

Det är möjligt att han bara ville trycka till honom. Annars är den största (utseendemässiga) skillnaden mellan alligatorer och krokodiler formen på huvudet - en alligator har bredare och kortare huvud, nosen är trubbigare och käken mer U-formad. 

När vi kom fram blev vi indelade i grupper beroende på om man hade valt (och betalat för) en stor eller liten båt. Att åka i en liten båt var dyrare; mer exklusivt. Jag hade valt en stor båt. Inte på grund av pengarna utan på grund av alligatorerna: jag vill ha så mycket båt som möjligt mellan mig och dem.

Vår guide hette Jay. Och vad Jay inte visste om alligatorer var inte värt att veta. (En kille från Canada som jag pratade med innan vi klev ombord på båten sa att han hade hört att Jay var en professionell "alligator wrestler", men detta fick jag aldrig bekräftat.) När vi tagit oss ut i träskmarkerna berättade i alla fall Jay allt och lite till om alligatorer och här kommer ett litet axplock:

Alligatorerna i Louisiana är mindre och mer fredligt sinnade än de som finns i Florida. Det beror på att det faktiskt - hur konstigt det än låter - blir "kallt" här mellan november och april. Under denna period sjunker alligatorerna ner till botten och går ner i dvala. Hjärtat slår med 4-6 slag i minuten och de håller andan i ungefär tre veckor - sedan går de upp och tar ett andetag innan de sjunker ner till botten i tre veckor till. Givetvis tappar de vikt eftersom de inte äter något på 4-5 månader. I Florida är det alltid varmt, varför alligatorerna äter och frodas året runt. De blir också mer aggressiva där.

Man känner igen en alligatorhane genom att den har rivsår på nosen (eftersom den har slagits med andra hanar). Honorna har en begränsad maxlängd men hanarna slutar aldrig växa. Och enligt Jay kunde en alligator bli 300 år.

Under turen åkte vi igenom helt fantastisk natur. Djurlivet i träsket är rikt och förutom alligatorer finns här mängder med ormar, fåglar, insekter och även en hel del däggdjur som diverse gnagare och till och med bobcats (ett slags lodjur) och coyotes (en slags varg). Vi såg dock bara alligatorer och några fåglar. Men det var häftigt att se dem i sin naturliga miljö och inte instängda på något zoo. De som ville fick även prova att hålla i en baby-alligator - vilket jag givetvis gjorde.

Efter träskturen blev vi körda till våra respektive hotell och jag gick in på en "Liquor store" som ligger alldeles i närheten och köpte en burk iskall äppelcider. Den tog jag med mig upp på takterrassen och så satt jag där och såg solen förvandlas till en blodapelsin över horisonten. Som vanligt gör inte bilderna solnedgången rättvisa. 

Jag gick bort till Mr John's Steak, som ligger i samma hus som hotellet. Detta var ett flott ställe och hovmästaren frågade om jag ville ha ett bord eller sitta i baren. Hans tonfall avslöjade att jag, eftersom jag var ensam, borde sätta mig i baren istället för att ockupera ett helt bord. Jag satte mig i baren.

Den kvinnliga bartendern informerade mig om kvällens "specials" och nämnde bland annat en sallad som lät gudomlig: den innehöll bland annat krabbkött, ananas, cocktailtomater, ruccola, mango, riven kokos och pinjenötter. Jag älskar frukt i mat. Egentligen hade jag tänkt ta en steak eftersom jag var på ett steakhouse, men jag valde salladen ändå. Och det var helt rätt.

Efter middagen tog jag ett kvällsdopp i poolen. Det finns även en liten "hot tub" med jacuzzi, men den var upptagen av ett helt gäng som verkade vara i samma sällskap. Så jag får testa den imorgon (idag) istället.