Vårt hotell, som heter Club Quarters, ligger i Financial District. Här ligger det alltså mest banker och kontor, vilket vi fick erfara när vi vid halv elva-tiden gick ut för att fixa frukost: Ingenting var öppet. Det var lördag förmiddag och varenda café i Financial District var stängt, till och med Starbucks. Vi promenerade genom de sovande gatorna och förundrades över detta faktum innan vi hittade ett trevligt frukosthak som hette Working Girl Café. Jag beställde en bagel med bacon, tomat och avokado, plus en juice och en stor kaffe latte. Nova tog en yoghurt, en bagel med smör och en stor kaffe.
Vi satt där ett bra tag och pratade om allt möjligt. Vi hade även frågat efter en karta på hotellet och nu satt vi med den uppfälld och smidde planer, vilka slutade med att vi bestämde oss för att ta bussen från Market Street till Height Ashbury och Golden Gate Park (som dock inte alls ligger i närheten av Golden Gate-bron). The Haight är ett av San Franciscos mest kända områden - det var där hippierörelsen föddes under 1960-talet och på huvudgatan Haight Street finns mängder med roliga butiker. I de här områdena finns också de typiska, färgglada San Francisco-husen som kallas "painted ladies", varav de mest kända ligger vid Alamo Square Park.
Vi strosade omkring i de här områdena hela eftermiddagen och tog mängder med bilder. Varenda gathörn kändes som ett "kodak moment". San Franciscos branta gator är dock svåra att fotografera, trots att de på sina ställen har samma lutning som den högsta backen i Balder. Med en simpel mobilkamera får man helt enkelt inte med djupet, så bilderna blir inte rättvisa.
Vi var inne hippie-influerade klädbutiker, och jag köpte en kjol och Nova köpte örhängen och ett halsband. Vi var inne i en butik som var full med roliga strumpor och leggings, och vi hittade en butik som sålde godis, öl och läskedrycker som vi aldrig hört talas om; Capone Root Beer, Big Ben's Birch Beer, Cane Cola, Curiosity Cola... Även här gjorde vi inköp och jag slogs av att detta var första gången på hela resan som jag hade shoppat något (förutom en nyckelring i Chicago).
Vid fem-tiden kände vi att det var dags för lunch. Eller nåt. Vi hittade i alla fall en supermysig "Mediterranian Grill" med uteservering och fick ett bord längs husväggen. Jag åt kycklinggyros och Nova en grekisk sallad och vi satt i lä och solen värmde och ölen var kall och livet blir helt enkelt inte mycket bättre än så här.
Sedan promenerade vi hela vägen tillbaka till hotellet. Vi behövde vila en stund (och ladda mobilerna!) innan vi gav oss ut igen. Så vi tog det lugnt på rummet en bra stund och läste i guider och surfade på nätet efter något bra ställe att gå till på kvällen. Dessvärre - och hur konstigt det än låter - var det svårt att hitta något som hade öppet längre än till elva eller möjligtvis midnatt. Var det verkligen möjligt? I en storstad som San Francisco? En lördag??? Vi nagelfor alla jazzklubbar, barer, pubar och nattklubbar... Och hittade bara ett fåtal som var öppet till ett eller två. Så vi bestämde oss för att åka till ett av dessa ställen: "Smuggler's cove". Enligt beskrivningen var detta en cocktailbar med "pirattema" - inredningen var uppbyggd som ett piratskepp och det hängde rep, dödskallar, lanternor och romflaskor i taket och längs väggarna. Vi tyckte att det lät lite kul, men Novas pojkvän skrev i ett sms att han tyckte det lät som en turistfälla.
När vi väl kommit dit med taxi var det svårt att se var det var någonstans. Det fanns ingen skylt utanför, men det fanns en kö och det stod en vakt vid ingången med texten "Rum master" på ryggen. Så det kändes som en ledtråd. Men skumt ändå att det inte fanns någon skylt - kanske hade de verkligen gått "all in" på det här Pirates of the Caribbean-temat: "It's an island that cannot be found except by those who already know where it is..."
Kön gick i alla fall relativt snabbt och sen var vi inne. Det var väldigt litet - ett markplan med någon slags balkong och ett litet "källarplan" en trappa ner. Och väldigt mycket folk. Vi sicksackade oss fram till baren på nedervåningen och fick till slut kontakt med bardisken. En stressad, kvinnlig bartender frågade vad vi skulle ha och eftersom vi inte visste vad de hade slängde hon åt oss en tjock meny som innehöll 75 olika drinkar. Vi stod och bläddrade och läste och kunde inte riktigt bestämma oss, vilket verkade irritera henne. Trots att hon servade andra under tiden. Till slut sa jag att jag ville ha en "Zombie" och då svarade hon "That's VERY strong", så då ändrade jag mig och var tillbaka i bläddrandet. Bartendern verkade alltmer irriterad. Det var trångt och stökigt och det fanns inga sittplatser whatsoever. Nova sa: "Jag tycker inte det känns som en turistfälla, snarare som en fälla." Detta skrattade vi enormt åt. Till slut fick vi våra drinkar - en "Painkiller" och en "Banana Daiquri" och banade oss iväg, upp på övervåningens balkong, där vi till slut lyckades tränga oss ner på två sittplatser.
Vi drack våra drinkar och kollade på inredningen, som var rätt cool, och sen åkte vi tillbaka till hotellet och la oss. En hel dags promenerande hade tagit ut sin rätt.
Idag, när hela världen bänkar sig för att se finalen i fotbolls-VM, ska jag gå på... en baseball-match. Ja, jag vet. Men till mitt försvar så hade jag ingen koll på VM-schemat i mars, när jag bokade biljetterna, så nu är det som det är. Nova ska hitta på något annat under tiden och sen ska vi sluta upp efteråt och gå på bio på "The Castro Theater" - en anrik biograf (från 1922) som visar double features av gamla klassiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar