Independence Day

Hela morgonen pratades det om hurricane Arthur och huruvida den skulle påverka nationaldagsfirandet. På nyheterna visades grafik över stormens rörelsemönster och alla eventuella scenarier analyserades i absurdum. Jag tittade ut. Himlen var verkligen jämngrå och det såg ut som om det skulle börja regna vilken sekund som helst. Jag gjorde mig därför ingen brådska att komma iväg utan tog det lugnt på rummet. 

Vid 12-snåret gick jag ut, utan någon särskild plan. Eftersom det var nationaldag antog jag att mycket skulle vara stängt, men man kan ju alltid ta en promenad och titta på några kända byggnader. Jag gick in på en turistbutik och köpte ett paraply, sedan köpte jag en kaffe på Starbucks vid Time's Square, precis som jag hade gjort första morgonen. Jag satte mig med mitt kaffe och kollade ut en liten rutt på kartan där jag skulle passera några landmärken: Grand Central Station, Chrysler Building, Madison Square Garden och Penn Station, där jag ska ta tåget på söndag. Perfekt.

Precis när jag började gå kände jag de första dropparna och sedan regnade det hela eftermiddagen. Inte något skyfall, men ett jämnt strilande. Dessutom blåste det och mitt paraply var inte av den stabila sorten - för att det inte skulle vända sig ut och in var jag tvungen att hålla i ena kanten samtidigt som jag lutade det snett framåt som en sköld. (Tekniken sitter i ryggmärgen. Jag bor i Göteborg och där regnar det vågrätt.) Jag följde min rutt och stannade till vid samtliga byggnader. När jag kom till Penn Station bestämde jag mig för att gå in och rekognoscera lite. När jag kommer dit på söndag med min resväska kan det ju vara bra att veta hur jag ska gå. Som allt annat i USA var stationen enormt stor men också bra skyltad. Jag lokaliserade Amtraks customer service och tänkte att det är nog där jag ska börja på söndag. 

Efter min rundtur gick jag tillbaka till hotellrummet. Klockan var tre-fyra på eftermiddagen och det bara regnade och regnade. Inget tydde på att det skulle sluta och jag kände mig faktiskt lite besviken. Blir det inget firande? Jag slappade på rummet ett tag och sedan gick jag ner i hotellets restaurang. Fick ett fönsterbord och beställde in en steak - som var så mör att den smälte i munnen - och ett glas rött. Och medan jag satt där och njöt av min festmåltid bröt solen igenom molnen. Himlen blev blå. Regnet slutade. Hallelujah.

Fyrverkerierna brukar skjutas upp över Hudson river, men i år hade det för första gången flyttats till East river. Så jag tog en taxi utanför hotellet och bad chauffören köra mig till någon bra utkiksplats i närheten av Brooklyn Bridge. Chauffören var från Colombia, pratade konstant och pekade ut saker längs vägen. Han berättade även att han en gång hade sett David Schwimmer, aka "Ross" i "Vänner", och då vevat ner rutan och ropat: "Hey Ross - won't you dance around with me?" (Detta var en extremt "Vänner"-intern anekdot, men jag vet att Paula och Daniella kommer att förstå.)

Brooklyn Bridge var avstängd, så jag blev avsläppt en bit ifrån. Där sögs jag upp i ett lämmeltåg som målmedvetet sökte sig mot vattnet. Det var sjukt mycket folk - men också sjukt mycket poliser. Alla gator som ledde ner mot vattnet var avspärrade med kravallstaket så vi gick liksom längs med floden, fast några gator för högt upp. Man kunde inte se vattnet. Varje gång någon försökte vika ner på en tvärgata som ledde ner mot floden blev de effektivt stoppade av poliserna. "You can't cross here! Keep moving!" Men hur ska man komma ner till vattnet? "You have to cross at Maiden Street!" skrek en polis. Vi kom till Maiden Street. "You have to cross at Broad Street!" skrek en ny polis. Lämmeltåget stretade vidare. Och vad tror ni hände när vi kom till Broad Street? "You can't stop here! Keep moving!" 

Jag kände att jag började surna till. Till slut var vi framme vid Staten Island Ferry, alltså ända nere vid Battery Park. En bra bit från Brooklyn Bridge alltså. Lämmeltåget hade tunnats ut betydligt, men vi var ett gäng som tog oss ut på piren. Där såg vi en fin solnedgång över vattnet, Frihetsgudinnan och Lower Manhattan medan vi väntade på att klockan skulle bli 21. Men skulle man kunna se fyrverkerierna härifrån? Jo, det kunde man. Kvart över nio brakade det lös. Och det var vackert och sprakande, men det var... fyrverkerier. Varken mer eller mindre. Med tanke på hysterin kring dessa fyrverkerier hade jag väntat mig att de skulle bilda den amerikanska flaggan eller skriva "Happy 4th of July!" eller "God bless America!" i skyn. Men i skrivande stund ser jag på tv:n att jag förmodligen inte var på bästa platsen. Det fanns folk som hade köpt biljetter till speciella utkiksplatser över Brooklyn Bridge och där var det riktigt spektakulärt. Fyrverkerier hade tydligen sprutat ut från bron samtidigt som jag stod ovetandes bakom den orangea klumpen som kallas Staten Island Ferry.

Efter fyrverkerierna började jag gå tillbaka. Jag ville få mig en titt på Brooklyn Bridge by night och jag tänkte att nu, när det hela var över, skulle man väl ändå få gå dit. Poliserna stod kvar. Stenansikten. Jag gick vidare. Till slut såg jag toppen av bron skymta med sina lampor och jag gick fram till en polis som såg snäll ut. Med mitt bästa leende och mest undergivna röstläge frågade jag om jag möjligtvis kunde få gå ner och ta en bild på Brooklyn Bridge..? Nej. Bron var avstängd. Jag gick slokörad därifrån. Eftersom det var så mycket folk ute var det svårt att få tag på en taxi. Alla stod och viftade. Så det var lika bra att börja gå och hoppas på att haffa en i flykten. Det gjorde jag, till slut, och sen var jag tillbaka på hotellet igen. 

Bilder på fyrverkerier brukar inte bli något vidare om man inte har en proffskamera. Men här kommer i alla fall några av de minst misslyckade, plus lite andra bilder från dagen.