Hollywood all-in

Det var söndag morgon i Los Angeles och vi började med att gå ner till receptionen där det serverades en kontinental frukost mellan sju och nio. Utbudet var skralt - kaffe, någon slags munkar och en apelsinjuice som hade så mycket fruktkött att den var som en gröt. Så det blev istället en Starbucks-frukost på Hollywood Boulevard, där vi började prata med en brittisk tjej som reste runt i USA ensam och som hittills varit här i en månad. 

Efter detta tog vi en promenad längs med Walk of Fame, som vid halv tio-tiden låg hyfsat folktom. Vi strosade gatan fram och fotograferade stjärnorna, gick in i turistbutiker - den ena mer hysterisk än den andra - och besökte Chinese Mann Theatre, där vi lokaliserade hand- och fotavtrycken från Bruce Willis (som även skrivit "Yippee-ki-yay"), Arnold Schwarzenegger (som även skrivit "I'll be back"), Samuel L Jackson, Johnny Depp, Robert De Niro, Eddie Murphy, Humphrey Bogart, Sophia Loren, George Clooney och många, många fler. Jag knäböjde inför King of Pop och kameran gick för högtryck.

Vi besökte Hollywood Museum, som innehåller kläder och utställningsföremål från filmens värld. En av våningarna var helt tillägnad skräckfilmer och här fanns även Hannibal Lectors cell, komplett med Clarices besöksstol och allt. 

Nu hade vi fått Hollywood Boulevard "out of our system" och det började dessutom bli riktigt soligt. (Förmiddagen hade varit mulen, även om det var varmt). Det var dags att byta om till kjol och linne, hämta caben och ta en närmare titt på Hollywoodskylten.

Vi gick tillbaka till hotellet, där vi har fri wi-fi, och googlade efter tips på bra utkiksplatser. Det går inte att ta sig ända fram till Hollywoodskylten, men det finns ett antal platser där man har bra utsikt. Vi bestämde oss för att ta oss till ett ställe som hette "Hollywood trail" och gav oss ut i trafiken. Jessica körde och jag var kartläsare. Vi kryssade fram mellan filerna, hittade Beachwood Drive och följde den uppåt tills vi kom till skylten "Sunset Ranch", som vi enligt beskrivningen skulle passera. Men där var det stopp. Avstängt. En man satt på vakt och vi frågade honom var man kunde få en bra utsikt över Hollywoodskylten. Han sa att detta egentligen var bästa stället, men att det var avstängt. Besvikelsen sköljde över oss. Då såg jag en annan väg, som slingrade sig brant uppåt till höger. Jag frågade om vi kunde köra upp där istället. Mannen ryckte på axlarna. "Sure, why not?"

Jag kan inte säga att vi var jättehoppfulla, men vi körde upp där i alla fall. En vit jeep som låg bakom oss följde vårt exempel, medan alla andra bilar hade vänt nedåt igen. När vi kom högst upp nådde vi en återvändsgränd, och sedan följde ett trixande för att försöka vända bilen och ta sig ner igen, samtidigt som jeepen blockerade vägen nedanför oss. Vi kom förbi varandra till slut och skulle precis påbörja vår resa nedåt när jag tittade upp till vänster... "Stoooooooopp!!!" Där, mitt i blickfånget, vräkte Hollywoodskylten ut sig mot berget. Vi var hänförda och kastade oss ur bilen, samtidigt som vi lämnade Mustangen med varningsblinkers på. Nu blockerade vi nedfarten för jeepen, men vi är rätt säkra på att han var där i samma ärende, och så fort vi var klara fick han sitt Kodak moment. På vägen ner mötte vi en hel karavan av bilar som var på väg upp. Hur de skulle lyckas vända där uppe kan vi inte förstå, och kanske står de där än.

När Hollywoodskylten var avbockad drog vi oss mot Beverly Hills. Vi hade köpt en "Star map" för 5 dollar och nu var det dags för "some serious stalking". Det finns massor med turistbussar som kör så kallade "Star tours" och vi hade avböjt ungefär en miljon erbjudanden om att ta en sådan tur längs Hollywood Boulevard. Vem vill åka buss när man har en cab? Dessutom kändes det som mer sport att hitta husen på egen hand. (Om man nu kan kalla det sport när man har en karta och GPS...)

Vi började med att ställa in GPS:en på Jennifer Anistons hus och följde instruktionerna på GPS:en. Vi hittade gatan och ett närliggande husnummer, men vi hittade aldrig hennes hus. I ärlighetens namn kunde vi inte nagelfara gatan så grundligt som vi önskade, eftersom en mörk bil plötsligt smög upp bakom oss på ett obehagligt sätt. Vi körde vidare och den mörka bilen förföljde oss genom annars folktomma gator. (Det var något vi verkligen reagerade på - vi såg inte en enda människa någonstans i hela Beverly Hills och knappt några bilar heller. Gatorna kändes helt öde. Men vi var övertygade om att kändisarna satt och kurade bakom sina höga häckar och stängsel.) 

Vi svängde av på en random gata och den mörka bilen fortsatte att följa efter. "Vi måste skaka av oss honom!" sa jag, allt mer desperat. Till slut stannade vi bilen längs med vägkanten. Den mörka bilen stannade också, kanske fem meter bakom oss. Varför kör han inte förbi? Jag låtsades sysselsätta mig med kartan och vi bidade vår tid. Till slut hade vi tröttat ut honom och han körde förbi. 

Vi ställde in GPS:en på Beckhams hus och den här gången blev det "bullseye". Inte för att man såg något av själva huset - det var dolt bakom enorma häckar - men vi har foto på brevlådan. Vi fick blodad tand och hittade även Ozzy Osbournes rosa hus. (Och ja - vi har verifierat efteråt att det var rätt genom att googla bilder på Beckhams och Ozzys hus och jämföra med våra foton.) Vi cruisade runt i Beverly Hills ett tag till och förundrades över den ena vräkiga villan efter den andra. Sedan åkte vi tillbaka till vårt hotell.

Vi är dock inte klara med kändisarna. På onsdag - innan vi drar till Vegas - ska vi göra en ny tur. Men den gången ska vi förbereda oss bättre innan. Vi ska rita ut en rutt som tar oss igenom olika delar av Beverly Hills samtidigt som vi gör strategiska stopp. Lite som den gamla hederliga ritleken "från prick till prick". 

Det började bli dags för middag och vi hade planerat att gå till Planet Hollywood. Visst, det är enormt turistigt, men detta var vår Hollywood-dag och vi googlade fram adressen. Det såg ut att vara lite för långt att gå dit, så vi tog en taxi. Taxichauffören hade aldrig hört talas om Planet Hollywood, vilket vi tyckte var märkligt, men när vi kom fram till rätt adress så såg vi inte till Planet Hollywood. Däremot låg Farmer's Market där, så taxichauffören sa att Planet Hollywood nog låg "bakom där någonstans". (Men det gjorde det inte.) Hursomhelst. Vi klev ur och gick in på Farmer's Market, vilket var som en jättestor saluhall fast helt utomhus. Här såldes mat, frukt och godis från jordens alla hörn och det låg små matserveringar vid varje butik. Hur mysigt som helst. Vi bestämde oss för att prova fish tacos, som var jättegott (tack för tipset, Maria!), och till detta drack vi öl i plastmugg.

Utanför Farmer's Market låg The Grove, som också var ett enormt mysigt ställe med mängder med butiker och restauranger. Vi körde Hollywoodfru-stilen och shoppade lite, sedan tog vi en drink. Sedan shoppade vi lite till. Och sedan tog vi en till drink. 

När vi tog taxi tillbaka till hotellet var vi lite smådragna och hade flera shoppingpåsar runt fötterna. Kändes som ett värdigt avslut på vår Hollywood-dag.

Idag blir det beachen hela dagen.