På fredagen
ägnade jag en stund av morgonen till att blogga om onsdagen. Sedan gick vi till
hotellrestaurangen för att inta vår sista frukost. Vi tröttnade ju ganska
snabbt på det ordinarie utbudet och har nästan varje dag beställt något från
tilläggsmenyn, vilket vi gjorde även denna dag. Detta har kostat mellan 55 och
75 kr per person och dag, men det har det varit värt.
Efter frukosten
gick vi tillbaka till rummet och packade ihop våra saker. Vi skulle checka ut
klockan tolv, och sedan skulle transfern komma halv två. Dock fick jag ett
sms på morgonen om att våran flight var drygt två timmar försenad, vilket jag
skrev om i mitt förrförra blogginlägg. Vi hade ju bokat en paketresa genom Ving
som gick från Stockholm till Barbados tur och retur (med mellanlandning i
Frankfurt), men eftersom vi ville tillbaka till Göteborg hade vi bokat en egen flight
från Frankfurt till Göteborg med SAS. Tanken var alltså att vi skulle kolla om
de kunde checka in oss hela vägen till Göteborg. Om det inte gick skulle vi enbart
checka in till Frankfurt, och sedan hämta ut våra väskor där och checka in på
SAS-flighten. Alla våra planer grusades dock i och med denna försening och vi
insåg att vi skulle bli tvungna att ta den ursprungliga flighten till Arlanda,
medan våra SAS-biljetter skulle brinna inne. Nu var vi dessutom tvungna
att hitta ett annat alternativ till att ta oss hem, och det slutade med att vi
bokade tågbiljetter med MTR Express från Stockholm C till Göteborg. Och att vi
skulle komma hem kl 22.00 istället för kl 15.00.
Oh, the joy…
När vi hade
checkat ut parkerade vi oss vid hotellpoolen i väntan på vår transfer. Vi fick
dock meddelande om att transfern skulle komma först halv fem eftersom våran
flight var försenad. Jag påpekade att det var konstigt att transfern hade
skjutits upp med tre timmar, när flyget bara var försenat med två timmar.
Kvinnan i receptionen skulle dubbelkolla detta, och strax kom en man och
hämtade mig vid poolen och sa att det var någon i receptionen som ville tala
med mig. När jag kom dit räcktes en telefonlur över, och det var givetvis
Gloriel; den där värdinnan som hade jagat oss vid ett flertal tillfällen utan
framgång. Hon bekräftade att transfern skulle komma halv fem, men jag
insisterade på att vi ville åka halv fyra. Och så blev det.
Innan dess gick
vi bort till Pronto, restaurangen intill hotellet (och som inte levde upp till
sitt namn), där vi åt samma goda frish wraps som jag hade ätit efter turen till
Harrison’s Cave. På vägen dit mötte vi Rasheed, ”våran” taxichaufför, som
genast klev ur bilen och önskade oss en trevlig hemresa och gav oss en varsin
kram. ”Come back soon!”
Halv fyra kom
transfern och det bar iväg till flygplatsen. Efter att ha köat en bra stund vid
incheckningsdisken kom vi fram och fick beskedet att planet var ”very full”,
och att vi kanske inte skulle komma med. Detta gjorde oss vansinniga, eftersom
a) vi bokade och betalade våra biljetter redan i juni, och b) biljetterna var
”confirmed”. Tjejen i disken beklagade detta och fortsatte att hävda att ”the
flight is so full”. Okej. Så planet
var inte bara ”fullt”, det var ”väldigt fullt”. Jag vet att alla flygbolag
överbokar eftersom de inte vill flyga med tomma stolar och att det alltid är
några passagerare som inte dyker upp. (Vilket vi till exempel inte skulle göra
på SAS-flighten från Frankfurt till Göteborg.) Men ändå. Hur avgör de vilka som
får följa med? Jag frågade när nästa flight skulle gå, och det var först på
måndagen. Givetvis skulle Lufthansa få betala för vårt boende etc om vi inte
kom med – och det var ju inte så att jag direkt längtade efter mörker och snöblandat regn – men när man väl har
packat ihop och ställt in sig på att åka hem, så vill man åka hem.
Vi fick ett par
standby-biljetter i handen och en instruktion om att kolla vid gaten när det
började närma sig avgång. Om vi fick plats skulle våra boardingkort delas ut
där. Och det fanns inget annat vi kunde göra än att hålla tummarna.
Vi gick igenom
säkerhetskontrollen och köpte en varsin smoothie för de vouchers vi fick som
”plåster på såren” för att flighten var försenad med två timmar. Sedan satt vi
och begrundade det faktum att vi kanske inte skulle komma med flighten.
Så fort
personalen vid gaten dök upp gick jag bort med båda våra standby-biljetter och
kollade läget. Och några knapptryck senare ramlade våra boardingkort ut. Vi
fick förvisso inte platser bredvid varandra. Men det gjorde inget, bara vi kom
med. Och när vi väl hade kommit ombord bytte vi plats med två andra tjejer som
också ville sitta tillsammans, så allting löste sig till det bästa.
I vanlig ordning
sov jag inte på hela vägen. Jag hade min ögonmask, jag försökte hitta en bekväm
sovställning, jag lyssnade på nedladdade avsnitt av Freakshow, min
favorit-podd, men det var som vanligt helt omöjligt. Det som däremot var lite
otippat var att Helena inte heller kunde sova. Hon brukar aldrig ha problem med
det, men det var som om min förbannelse hade smittat av sig. Vi var
följaktligen båda uppe och vandrade flera gånger i det nedsläckta planet bland
alla sovande människor. ”Det här är ju tortyr”, sade Helena. ”Ja, jag vet”,
sade jag. ”Så här har jag det alltid.”
Vid halv nio på
morgonen landade vi i alla fall i Frankfurt efter en flygresa på drygt åtta
timmar. Nu skulle vi tillbringa nästan fem timmar här, innan vi skulle flyga
vidare till Arlanda. Jag passade på att skriva ett blogginlägg om torsdagen,
men för övrigt gjorde vi inte många knop. Vi förundrades över hur många
människor som var uppklädda och trippade omkring på höga klackar medan vi kände
oss oerhört sunkiga och ofräscha. ”Som lumphandlare”, som Helena så träffsäkert
uttryckte det.
Flygresan från
Frankfurt till Stockholm gick i alla fall snabbt, och vi landade på utsatt tid,
15.30. Sedan var det bara att hämta väskorna och köpa en biljett med Arlanda
Express in till Stockholm Central. Där vi hade ytterligare några timmar att slå
ihjäl innan det var dags att ta tåget till Göteborg. Vi käkade på Urban Dehli
inne på centralen och sedan halvslumrade vi båda en stund på tåget, som kom
fram till Göteborg kl 22.00. Om man räknar tiden från när vi tog transfern från
hotellet tills vi var framme i Göteborg hade vi varit på resande fot i över 24
timmar. Och vakna i 36 timmar.
Då är man rätt
mör.
Så ja, hemresan
var jobbig. Men för övrigt har resan var fantastiskt bra. Vi är båda supernöjda
med vårt hotell och allt vi har sett och gjort. Maten har varit makalöst bra.
Människorna på Barbados, i alla fall de flesta, har varit idel hjälpsamhet och
stora leenden. Och vi har sugit i oss så mycket sol och D-vitamin att vi hoppas
klara oss hela vägen fram till april, när ljuset återvänder till våra
breddgrader.
Det har även
funkat oerhört bra att resa tillsammans. Vi har ju jobbat ihop i tre och ett
halvt år och även umgåtts en del utanför jobbet innan vi åkte. Men man vet ju
aldrig hur det blir när man ska vara tillsammans 24 timmar om dygnet.
Lyckligtvis var det inga problem alls – tvärtom. Och vi kommer med all säkerhet
att resa tillsammans igen.
Jag har inga
direkta missöden eller motgångar att dela med mig av, förutom att jag hade
velat se fler havssköldpaddor. Men jag såg i alla fall en, när vi snorklade på
katamaranturen, och den bilden kommer för alltid att finnas på min näthinna.
Jag är också lite
besviken över att Bar 557 var stängt. Men vi hittade det i alla fall.
Barbados var dyrare
än jag hade trott – mat och dryck kostade ungefär lika mycket som i Sverige. Vilket
innebär att det har gått rätt mycket pengar. Jag har precis kollat mitt saldo
och här kommer slutnotan för detta kalas (samtliga belopp per person).
Paketresa med
Ving (flyg Stockholm-Barbados t/r inklusive transfer och boende med frukost i
två veckor): 25 000 kr
Skatt på
hotellrummet, 14 dagar: 300 kr
Utflykt till
Harrison’s Cave och Huntes Garden: 860 kr
Segling med
katamaran inkl mat och dryck: 980 kr
Mount Gay
Signature Rum Tasting Tour: 200 kr
Nyårsmiddag på
Champers: 2 600 kr
Arlanda Express
till Sthlm Central: 185 kr
Tåg Sthlm C-Gbg
C: 204 kr
Taxi från Gbg C
till Tegnérsgatan: 149 kr
Övrigt (mat,
dryck, taxi, buss, hyra av solstolar etc): Ca 11 000 kr
TOTALT: Ca 41 500
kr
Vilket är
ungefär samma som jag betalade för de två veckorna vi var i Orlando och på
kryssning i Västindien 2017.
Utöver detta
köpte vi ju även en flygbiljett från Frankfurt-Göteborg som vi aldrig
utnyttjade. Den kostade ca 1 400 kr. Och så har jag ju blivit ”rånad” på nästan
2 000 kr som jag aldrig fick ut ur bankomaten. Jag har nu gjort en
kortreklamation hos Swedbank och hoppas att jag får tillbaka detta belopp.
Nästa resa går
till New York med min systerdotter Daniella i början av april. Jag planerar
också att åka en weekend till Aix-en-Provence under våren, och hälsa på Åsa som
pluggar franska där i fyra månader. Vi får se om det blir före eller efter New
York.
Avslutar nu bloggen
för denna gång med lite bilder från hotellet som har varit mitt och Helenas hem de
senaste två veckorna.
Och känner mig redan nostalgisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar