Fraggelberget

På måndag morgon när jag loggade in på banken hade jag äntligen fått ett vettigt svar från en vettig människa. Han inledde med orden ”jag ber personligen om ursäkt för tidigare svar då det verkar som om min kollega inte alls verkar ha läst igenom det du skrev”.

Exakt.

Han fortsatte med att bekräfta att det verkade som om det hade varit ett tekniskt fel på bankomaten och inte att jag utsatts för bedrägeri, vilket innebar att jag naturligtvis inte behövde spärra mitt kort. Sedan förklarade han vilka steg jag behövde ta för att göra en kortreklamation på beloppet jag inte fick ut, och därmed ha en möjlighet att få tillbaka pengarna. En möjlighet. Jag ska ta tag i det där när jag kommer hem till Sverige, men det kändes i alla fall skönt att äntligen få ett rimligt svar.

Jag fick också svar från taxi-killen angående vår tur till Bottom Bay och Crane Beach, och han bekräftade att han skulle hämta oss på tisdag, det vill säga idag, kl 09.30, men nu ville han ha ytterligare 18 USD för resan, eftersom 35 USD plötsligt bara gällde till Bottom Bay. Efter en kort överläggning med Helena accepterade vi hans anbud.

Vid frukosten beställde vi båda stekt ägg och grönsaker från tilläggsmenyn (Helena färska tomater och gurka; jag grillade tomater). Denna servitör (som inte verkade vara den skarpaste kniven i lådan) kom så småningom ut med våra tallrikar där Helena hade fått ägg och gurka, medan jag fick ägg och färska tomater. När jag frågade efter de grillade tomaterna svarade han ”Grilled? I thought you said green.” De färska tomaterna på min tallrik var visserligen gul-gröna till färgen. Men varför skulle jag be om just gröna tomater? Och även om jag hade gjort det – varför fick inte Helena några tomater alls? Det tog en evighet att reda ut detta ”dilemma”; alltmedan servitören konfunderat kliade sig i huvudet. Sedan kom en kvinna förbi och frågade efter vårt rumsnummer. Vi svarade att servitören redan hade bockat av oss på listan. ”Oh, that’s the wrong list.” Som grädde på moset hade ett helt gäng amerikaner i likadana outfits dykt upp och tog enormt mycket plats. Kort sagt: frukostmatsalen hade förvandlats till fraggelberget.

Efter frukosten gick vi ner till vår strand, Dover Beach, och där låg vi och solade och badade hela dagen. Vid ett tillfälle försökte jag simma ut till stenröset där det enligt uppgift skulle finnas havssköldpaddor, men det var ett riktigt äventyr att ta sig ut dit. Det var väldigt långgrunt intill röset och fullt med vassa stenar på botten – dessutom var vågorna mycket högre här. Jag kämpade på och tog mig ganska nära, men inte ända fram, och fick till slut ge upp och simma tillbaka. Inga sköldpaddor såg jag heller.

Vi fortsatte vår nya vana att inta en sen lunch, vilket innebar att vi var helt ensamma på Infinity. Jag åt grillad kyckling, som var ganska rosa i köttet, men det går säkert bra. Den smakade väldigt gott i alla fall. Sedan gick vi tillbaka och solade och badade ett par timmar till, innan vi gick tillbaka till hotellet. ”Hur har vi det med proviant?” frågade jag på vägen tillbaka. ”Inget vidare”, svarade Helena. Så då fick vi ta en tur till ”gubben på hörnet”, som hade öppet (man vet aldrig när han har öppet), och förse oss med både öl och vin.

Efter en stunds chillande på terrassen tog vi en dusch och tvättade håret, sedan var tanken att vi skulle promenera till Lawrence Gap, som är ett restaurangtätt område i närheten som vi fortfarande inte har spanat in. Men det slutade med att vi satt kvar på vår terrass hela kvällen och spelade kort och ”0-100”. En jättestor gräshoppa som flög på Helena orsakade en viss uppståndelse, och vi försökte jaga bort den med våra handdukar, men den vägrade lämna vår terrass. Till slut gick vi in och la oss.

Jag tog nästan inga bilder alls igår, men bifogar i alla fall en bild på Helena på vår terrass. Nu är klockan kvart i åtta på morgonen och det är dags att göra sig i ordning för dagens äventyr.