Shoppinglördag med extra allt

Lördagen blev en klassisk shoppinglördag med extra allt (drinkar i coola barer, middag på en helt fantastisk restaurang och jazz i en frisersalong.)

Vi inledde dagen på samma sätt som vi inlett alla andra dagar: vid poolen. Sedan gjorde vi oss i ordning och tog spårvagnen mot Central. Vi hoppade dock av redan vid Causeway Bay, eftersom det såg ut att ligga en del ”vanliga” butiker där. Hittills har vi mest sett marknader med krimskrams ELLER jättestora varuhus med lyxbutiker som Gucci, Prada etc. Men här hittade vi faktiskt några schyssta affärer, varav en hette Brilliant, som vi båda shoppade i.

När det var dags för lunch gjorde vi det lätt för oss – vi tog spårvagnen till den uteservering vi hade varit på i torsdags och delade på en tallrik med lax- och avocadotoast, samt tog ett glas vin. Därefter strosade vi runt bland några marknader som låg i närheten innan vi tog oss upp mot Soho. För att komma dit får man ta sig upp för riktigt branta backar (tänk San Francisco), så vi sparade på vaderna och tog de berömda rulltrapporna innan vi klev av på Staunton Street, där vårt första vattenhål, Club Feather Boa, skulle ligga. Enligt vår research skulle denna bar ligga bakom ett par blåa dörrar med gardiner för, och det skulle se stängt ut. Men man skulle inte låta sig luras – (citat) ”in kommer man i världens mysigaste bar, proppfull med både locals och turister”. Vi hittade de blåa dörrarna och det såg mycket riktigt tokstängt ut. Det var det också. Vi knackade andäktigt på dörren, men ingen öppnade. Kanske var det för tidigt? Klockan var ju bara runt sex.

Vi bestämde oss för att strosa vidare, eftersom Soho inte bara är ett supermysigt område med coola barer och restauranger – här finns också roliga och udda butiker, bland annat hittade vi en asiatisk motsvarighet till Designtorget, där vi båda gjorde inköp. Sedan tog vi sikte på en annan bar som vi läst om, nämligen The Iron Fairies, som låg på Hollywood Road. Detta var ett riktigt häftigt ställe som enbart var upplyst av levande ljus. Det var fjärilar i hela taket och man satt vid små runda bord av järn. (För de riktiga stekarna fanns det speciella ugnar där de kunde sitta lite mer avskilt och vaska drinkar. Det kostade 2000 dollar att sitta där.) Vi beställde två drinkar att dela på: en Bellini (fullständigt namn: ”Naughty Girl Bellini”) och en som hette ”Smoke in a bottle”. Den sistnämnda var en riktig skapelse som färdigställdes framför våra ögon genom att servitrisen hällde något rykande ur en flaska i drinkglaset. Drinken både luktade och smakade kolgrillat. Det kan vara det märkligaste jag någonsin har druckit, men det var, konstigt nog, väldigt gott!

Efter detta gick vi bort till Ho Lee Fook, en kinesisk restaurang som låg på Elgin Street (också i Soho). Detta ställe hade vi både läst om innan (skribenten hävdade att deras Wagyu ribs var en av de topp tre godaste maträtterna hon hade ätit i hela sitt liv), OCH den fanns med på Joeys lista. När vi kom fram var det en och en halv timmes väntan på ett bord, så vi skrev upp oss på listan och gick tillbaka till Club Feather Boa, men de blåa dörrarna var fortfarande stängda. Äsch. Vi satte oss istället på en bar mitt emot och drack ett par glas vin i väntan på vårt bord. När vi hade suttit där en timme såg vi hur de blåa dörrarna öppnades och släppte in en liten klunga med folk. Men då var det ju snart dags för vår middag, så vi får komma tillbaka en annan gång.

Vi gick alltså tillbaka till restaurangen efter en och en halv timme, där vi blev visade till ett hörnbord nere i källarvåningen. Vi beställde de berömda ribsen, samt lite ris och grillad majskolv. Maten var GUDOMLIG. Alltihop. Åsa (som är rätt kräsen) hävdade att det var de godaste ribs hon ätit i hela sitt liv. Och jag kan bara hålla med. Hit måste man absolut gå om man åker till Hong Kong.

Vi rundade av kvällen med att leta oss bort till Visage One, som är en frisörsalong i en liten gränd parallellt med Hollywood Road, och som på lördagskvällar förvandlas till en intim jazzbar. Den låg verkligen undangömd, men det fanns en liten diskret skylt på dörren som skvallrade om ”haircuts”, och sedan – handskrivet på väggen i sirlig stil – ”Music nights on Saturdays, 8.30 – 11.30 pm”. Jag vet inte riktigt vad klockan var när vi kom dit, men den borde ha varit runt elva, så det var redan fullt med folk som satt på golvet och i trappan till övervåningen. Vi klämde oss ner på golvet precis innanför dörren och hann njuta av tremannabandet i en halvtimme innan det var klart. En udda och rolig upplevelse och en perfekt avslutning på dagen innan vi tog spårvagnen hem.