Här befinner jag mig alltså nu, och det känns ärligt talat jäkligt gött att inte behöva frysa längre. Hela den här vintern har jag gått omkring med dubbla tröjor och sockor - och emellanåt vantar - inne i min lägenhet, där jag även släpat runt på ett bärbart element. Det är helt enkelt inte värdigt.
Detta är värdigt.
Hursomhelst. Tisdagen var min första dag på denna resort, och efter att jag skrivit ett blogginlägg om hitresan laddade jag ner en app om resorten som jag kom åt via en QR-kod. Appen innehöll en karta över anläggningen och information om alla barer, restauranger, pooler och aktiviteter. Jag scannade igenom utbudet och noterade att det vid en av poolerna (den största) liksom vid en av restaurangerna (Oceana) stod ”Club guests only”. Vad betydde det?
Vid receptionen fanns en så kallad ”Concierge” där man kunde ställa frågor, så jag gjorde mig i ordning och gick dit. Kvinnan bakom disken informerade mig vänligt att dessa faciliteter var reserverade för de gäster som (citat) ”have chosen to pay a little extra”. Oceana hade tydligen bättre frukost och en fantastisk a la carte med seafood.
På så sätt.
Jag har alltså betalat drygt 40 000 för att tillbringa 10 nätter på en All Inclusive-resort, men toppskiktet av vad de hade att erbjuda ingick inte?
Jag kunde ju alltid uppgradera mig, föreslog kvinnan hjälpsamt och hänvisade till en dörr med frostat glas och texten CLUB MEMBERS i guld.
”Vad kostar det?” frågade jag. Hon var inte helt säker, men hon trodde att det handlade om runt 22 dollar per dag. ”Du kan alltid gå in och höra med dem.”
Jag begrundade detta och kom sedan med en motfråga.
”Jag är här i tio dagar, kan jag till exempel välja att uppgradera mig de sista tre?”
Det trodde hon.
Utmärkt. Då behöver jag inte ta något beslut om detta idag. Jag reste mig för att gå och äta frukost i den stora hangaren som utfodrar pöbeln, men innan jag hann gå överöste hon mig med rabattkuponger till diverse spa-behandlingar, samt försökte sälja in ett permanent medlemskap till deras resorts som fanns över hela världen.
”Om du är intresserad har vi en dragning på hotell XX (minns inte namnet) och vi bjuder i så fall på taxi fram och tillbaka.”
”Nej tack.”
Bara så: Nej tack. (Men jag hade lika gärna kunnat säga ”I’d rather set myself on fire.”)
Jag gick bort till frukostrestaurangen, som var en buffé med allehanda godsaker, men jag nöjde mig med kaffe, apelsinjuice, bacon och scrambled eggs. Det var gott, förutom att juicen smakade som apelsinsaft och kaffet var i svagaste laget.
Därefter gick jag bort till det som är hela syftet med resan: beachen.
Jag hämtade en beach-handduk i en liten kur och sedan parkerade jag i en solstol med min bok. Sanden var vit, havet turkost och ljummet och solen kom och gick mellan bulliga moln hela dagen. En cocktail slank visst också ner.
Det var ljuvligt.
Vid tre-tiden gick jag för att äta lunch och valde ett ställe som hette Bluewater Grill. Det låg under ett halmtak, men hade inga väggar, vilket innebar att det invaderades av fåglar på jakt efter matrester. Såväl jag som de andra gästerna fick vifta betänkligt när de blev alltför närgångna, men jag lyckades äta mina fish tacos (som var jättegoda!) utan större missöden.
Sedan gick jag tillbaka till min solstol och blev kvar där ända till solnedgången. Den sista halvtimmen klättrade jag ut på en klippa och såg solen gå ner i havet.
Sedan gick jag tillbaka till mitt rum. Jag noterade att jag hade bränt mig lite på ryggen, trots att jag inte hade legat på mage särskilt länge. Men där hade jag ju inte kommit åt att smörja in mig med solskyddsfaktor. Note to self: lägg sarongen över ryggen i fortsättningen.
Efter att jag hade duschat och bytt om gick jag tillbaka till Bluewater Grill för att äta middag. De hade informerat mig om att menyn var annorlunda på kvällen (på dagen var det en slags barmeny som mest bestod av hamburgare, nachos och liknande), och jag fick ett fint bord vid räcket och en meny i läderfodral (på dagen var det en papperslapp). Småfåglarna var spårlöst försvunna, förutom en tranliknande historia som stolt spatserade runt restaurangen och spände ögonen i oss.
(De små må vara kaxiga i grupp, men på kvällen var det han som var kung i ensamt majestät.)
Jag blev besviken över att det inte fanns fisk på menyn. När jag och Helena var på Barbados åt jag fisk i stort sett varje dag, och det var makalöst gott. Måste man uppgradera sig till Club Guest för att få fisk?
Jag valde till slut en grillad pork som var helt okej, men inte fantastisk. Till detta drack jag rött vin som också var helt okej, men inte fantastiskt.
Sedan strosade jag till mitt rum och somnade gott till en podd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar