Återhämtning

På lördagen kände jag att det var läge att hålla sig i skuggan. Jag hade bränt mig på snorkelutflykten och började få vad Daniella skulle kalla en ”ful-bränna”. Det vill säga man är brun på vissa ställen, vit på andra och fläckvis röd. I mitt fall framför allt på näsan, händer och fötter. Så jag låg helt enkelt under ett halmparasoll och läste hela dagen.

Det var inte heller så tokigt. 

Jag loggade in i appen kl 13.05 för att boka bord till den asiatiska restaurangen på kvällen och det var redan fullbokat. Otroligt. Idag ska jag logga in prick 13.00. 

På kvällen släntrade jag bort till Oceana men restaurangen var helt öde, förutom några till gäster som stod och såg frågande ut. Till slut kom någon förbi och sa att de hade haft ett ”plumbing problem” och därför flyttat till Da Mario, den italienska restaurangen. Så jag gick dit och det var mycket riktigt där de serverade sea food idag. Jag fick plats på uteserveringen och beställde en ceviche till förrätt och mahi-mahi till huvudrätt. 

Huvudrätten blev en besvikelse - fisken var väl okej men tillbehören trista. Jag frågade servitrisen om de bytte meny någon gång (jag hade noterat att det hittills hade varit exakt samma meny på alla restauranger) och hon såg på mig med glasartad blick: ”No. Every night the same.”

Jag förstår. 

Jag skänkte en tanke till amerikanskan som hävdat att maten här var ”horrible”, och började förstå vad hon menade. Jag skulle inte gå så långt som att säga att den var vedervärdig, men jag kände att det verkligen var läge att åka in till huvudstaden snart för att få lite omväxling. En googling visade att mycket var stängt i Willemstad på söndagar, så jag bestämde mig för att åka in på måndag. 

Efter middagen slog jag mig ner i en bar och tittade på folk en bra stund. 

På vägen hem gick jag in i turistbutiken och köpte en snorkel för 45 dollar. Det var första gången jag öppnade plånboken sedan jag lämnade Schipol.