Att inviga en snorkel

På söndagen tänkte jag testa frukosten på Oceana - den som var lite finare och endast för Club Guests. Jag uppgav mitt rumsnummer och kvinnan vid entrén bläddrade fram och tillbaka i en pärm med en bekymrad rynka i pannan. 

”Are you a Club Guest, honey?”

”I guess so”, svarade jag och förklarade att jag redan ätit middag på Oceana två gånger. 

Hon svarade att restaurangen var öppen för alla på kvällen. (Det var inte vad som uppgavs i appen!) Det var bara frukosten som var exklusivt för medlemmar. Vilket jag tydligen inte var, trots allt. 

Nähä. 

Jag lommade iväg till hangaren och hämtade en latte och satte mig att blogga om gårdagen i en solstol under ett halmparasoll. Jag tänkte hålla mig undan solen även idag och tillbringade därför hela förmiddagen med att ligga och läsa i skuggan. 

Vid lunch gick jag bort till Bluewater Grill och åt en hawaiian burger. Jag behövde inte ens titta på menyn innan jag beställde, eftersom jag vid det här laget visste att den inte ändrades. Någonsin. 

När klockan blev 13.00 loggade jag in i appen för att boka bord på den asiatiska restaurangen. Den här gången lyckades jag fylla i antal, klockslag och mitt rumsnummer, men när jag sedan tryckte på ”Reserve” fick jag meddelandet ”Login failed.” Jag provade igen med samma resultat. Jag loggade ur appen och in igen. ”Restaurant is fully booked.”

Det var det sjukaste. 

Jag gick jag bort till min solstol och hämtade snorkeln som jag köpt kvällen innan och hoppade i. 

Första gången jag testade att snorkla var på Santorini år 2000. Då gillade jag det inte alls; jag tyckte det var obehagligt att andas under vatten och fick hela tiden vatten i snorkeln med efterföljande kallsupar. Andra gången var 17 år senare, när vi var på kryssning i Karibien och gjorde en snorkelutflykt vid Cozumel. Den gången var känslan helt annorlunda - det gick lätt att andas och det var ljuvligt att simma runt bland de färgglada fiskarna. Tredje gången var på Barbados och fjärde gången i fredags - båda dessa tillfällen i samband med katamaranturer. Och de gav mersmak. 

Jag hade sett att det var många som snorklade här på Sunscape och jag hade med blotta ögat sett fiskstim när jag badade. Så det kändes som en vettig investering att skaffa en egen snorkel. 

Och jag snorklade i TIMMAR. 

Det finns nämligen en hel värld under ytan att upptäcka. Återigen önskade jag att min mobil var vattentät, och kanske var den det (i alla fall enligt vissa uppgifter), men känslan jag hade när jag översköljdes av vatten på katamaranen och oroade mig för att mobilen skulle sluta fungera låg fortfarande alltför nära i tiden och jag vågade helt enkelt inte ta risken. 

(Vissa saker kanske också bara ska upplevas live och inte dokumenteras - som ABBA Voyage i London och Michael Jackson-musikalen i New York.)

När solen började gå ner rundade jag av med en drink i en bar, och sedan gick jag till rummet och bytte om. 

Eftersom jag inte hade fått bord på den asiatiska restaurangen gick jag tillbaka till Oceana och beställde en ceviche och en lax utan att titta på menyn. Jag visste åtminstone att detta var gott, vilket det var. 

Idag ska jag åka in till Willemstad. Det ser jag fram emot!