Mot San Francisco!

På torsdagen hade vi ställt klockan för att komma iväg i tid. Vi hade en bra bit att köra, så redan strax efter åtta checkade vi ut från Red Roof Inn och gick tillbaka till restaurangen rakt över gatan där vi hade ätit middag kvällen innan.

Den kändes ännu mer genuin så här i morgonljuset och vi åt en supergod frukost med en massa godsaker innan vi fortsatte vår resa söderut. Efter någon timmes körning gjorde vi en avstickare och svängde in i Ferndale, som var ett litet, viktorianskt samhälle som vi hade läst om på nätet, och som skulle vara väldigt mysigt. Klockan var precis tio när vi rullade in, och de flesta butiker hade ännu inte öppnat. Vi strosade lite längs med huvudgatan och Paula och Erik passade på att köpa tandkräm och rakhyvlar i en grocery store innan vi åkte tillbaka till 101:an. 

Vi gjorde ännu ett stopp i en redwoodskog - Humboldt Redwoods State Park - och gick en kort trail. Här fanns bland annat Dyerville Giant, även kallad "the fallen champion". Detta gigantiska träd på 362 feet (vilket motsvarar ett 30-våningshus) hade stått här i ca 1600 år (!) innan det föll till marken den 24 mars 1991. Ingen såg när det föll, men en "park neighbour", som bodde en mile därifrån, hade hört en enorm smäll och trodde att det var en tågkrasch. 

Vi åkte även längs med Avenue of the Giants, vilket var en bilväg genom Redwoodskogen, och avslutade med att köra rakt igenom ett träd. Det var så trångt att ena backspegeln vek sig mot trädväggen när jag körde igenom (men den gick att räta ut igen). 

Efter detta hade vi inga fler planerade stopp förrän vi nådde San Francisco. Vi fortsatte längs med 101:an, men vid Leggett kunde man vika av på den klassiska California 1, och nu blev det slalomkörning. Vilken väg!!! 

Jag tror aldrig jag har kört på en kurvigare väg än här. Jag var tvungen att lägga om ratten så långt det gick åt höger, sedan direkt så långt det gick åt vänster, fram och tillbaka, samtidigt som vägen slingrade sig upp, upp, upp och sedan ner, ner, ner. Det var otroligt roligt att köra!

Vi åkte längs med helt fantastiska landskap och ibland var vi så högt upp att det slog lock för öronen. Vår konversation bestod mest av korta utrop som "Kolla bergen!" "Titta bakåt!" "Men Guuud vad fint!"

Highway 1 norr om San Francisco är lika fin som den som går söderut. Kanske finare.

Vid halv nio-tiden körde vi över Golden Gate-bron som vilade i sin karakteristiska dimma, och fortsatte sedan till Marina Bay längs med Lombard Street. Här hade vi bokat ett rum på Coventry Inn, som kändes som rena lyxhotellet efter våra senaste, mer tveksamma boenden. 

Vi checkade in och installerade oss på rum 313 innan vi gick ut för att äta middag. Klockan var över tio på kvällen, men nu befann vi oss i en storstad och det var inga problem att hitta restauranger. 

Gubben i receptionen tipsade oss om The Brazen Head som låg bara ett kvarter bort, och det var ett supermysigt ställe med softad, rödaktig belysning där vi äntligen fick vår värdiga middag. 

Sedan gick vi tillbaka till vårt rum. Jag somnade med ett leende på läpparna, förvissad om två saker: jag är i San Francisco. Och imorgon har jag en date med Golden Gate.