Utflykt till Manarola

På torsdagsmorgonen tog vi färjan till Manarola - den näst minsta och näst sista av de fem byarna (räknat norrifrån). Det kostade 8 Euro och var alltså lite dyrare än tåget, men det var kul att se både Riomaggiore och Manarola från havet. 

När vi kom fram strosade vi runt ett tag bland butikerna på huvudgatan och köpte sedan en varsin crêpe med nutella (frukost). 

Det gick snabbt att beta av gränderna i denna lilla by, och eftersom det var 30 grader varmt och stekande sol gick vi ner till naturhamnen för att bada. Det var lite bökigt att ta sig i och ur vattnet eftersom marken runt hamnen bestod av något som såg ut som stelnad lava - det var vasst och knöligt och man fick verkligen se efter var man satte fötterna. Som tur var hade jag mina badskor med mig, och syrran löste det genom att dyka i. 

På eftermiddagen var det dags för Den Stora Grejen med Manarola, nämligen ett besök på Nessun Dorma. Nessun Dorma är förmodligen Cinque Terres mest kända och mest fotograferade restaurang - man sitter nämligen på en klippavsats där man har full frontal view över de pastellfärgade husen. Det går inte att boka bord i förväg, utan man måste ladda ner en app och ställa sig i en virtuell kö. Så här går det till: Från och med 15.30 går det att ställa sig i ”dagens kö” och sedan öppnar restaurangen kl 16.00. När man registrerar sig står det hur många människor som är före en i kön, och sedan får man uppdatera med jämna mellanrum. När det är 10 personer eller mindre kan man börja dra sig mot restaurangen och invänta sin tur. 

Jag hade laddat ner appen redan hemma i Sverige och vi hade kollat upp var restaurangen låg tidigare under dagen. När klockan var 15 satt vi på en bänk i skuggan och jag inväntade det magiska klockslaget med samma koncentration som en målvakt förbereder sig för en straffspark. Prick 15.30 registrerade jag oss, och det stod att det bara var 3 personer före oss - vi hade plats 4! 

Strax före 16 gick vi bort till restaurangen, jättehungriga och fulla av förväntan. ”Nu sitter vi här länge”, sa Camilla. 

Men när vi kom fram till entrén blev vi stoppade av en kvinna i Nessun Dorma-förkläde. ”No restaurant today, only take-away.” 

”What?”

Därefter följde en låååång harang på italienska där hon viftade med armarna och pekade på en meny på väggen. 

”I don’t speak Italian”, sa jag torrt. Det kom några spridda skratt från de människor som likt oss stod och tryckte vid entrén. 

”No restaurant today”, upprepade hon. ”Cooking class.” 

Cooking class?

Sedan såg jag en liten handskriven lapp på väggen, där det mycket riktigt informerades om att just idag, torsdagen den 7 september, var restaurangen stängd, men man fick gärna köpa med sig take-away. 

Vi blev otroligt besvikna. Här hade vi suttit och väntat i över en timme och bevakat klockan som en kobra till ingen nytta alls. Och varför fanns inte denna information i appen?

Vi klampade därifrån och hittade en restaurang i hamnen där vi beställde en varsin pasta med kräftor och en halv karaff vin. Det var jättegott, men här fanns inte de pastellfärgade husen som scenisk backdrop. 

Cooking class??!

Efter den sena lunchen tog vi ett varv till i butikerna och syrran gjorde några inköp. Sedan tog vi färjan tillbaka till Riomaggiore och gick upp till rummet för en dusch. 

På kvällen skulle vi besöka ett ställe som jag hade kollat upp i förväg - Pie de Ma. Även detta var en restaurang med panoramautsikt och som jag mailat flera gånger, men inte fått något svar ifrån. Sara, som tog emot oss när vi checkade in, hade visat på kartan var det låg och hon sa att ”de inte tog emot reservationer”. 

Vissa restauranger KAN man alltså inte boka, andra MÅSTE man boka. 

Vi släntrade dit och fick stå i kö i över en timme medans solen gick ner. Men vi tänkte inte ge upp, och till slut fick vi i alla fall ett finfint bord ute på ”platån” där vi åt bruschetta och drack vin. Tyvärr hade det blivit kolmörkt ute vid det laget, så någon vidare utsikt fick vi inte. Här heller. 

Det var helt enkelt lite stolpe ut idag. 

Efter detta gick vi till ”hålet i väggen”, där vi var kvällen innan, och rundade av med en varsin drink. 

Idag är det vår sista dag och vi ska tillbringa den på klipporna här i Riomaggiore. Både lunch och middag är bokade (hey!) så vi ser fram emot lite stolpe in. 

Imorgon har vi beställt en transfer till kl 07.00, så de sista två blogginläggen kommer att skrivas från Sverige.