Efter att ha druckit lite tveksamt pulverkaffe på rummet hasade vi iväg till ett litet bageri och köpte med oss en varsin croissant som vi tänkte inta på en klippa vid vattnet. Vi var tidigt ute och kunde därför välja och vraka bland klipphällarna, och snart hittade vi en som var bred och platt som en säng (och, ärligt talat, den kändes ungefär som våra sängar att ligga på). Just den här klippan hade även en bra väg ner till vattnet, vilket inte alltid är fallet när man badar från klippor.
Glädjen blev dock kortvarig, eftersom vi snart fick sällskap av två äldre, italienska damer som trängde sig ner mitt framför oss - trots att det fanns hur många lediga klippor som helst. De tittade snett på oss med en blick som antydde att de ansåg att det här var deras privata klippa och att vi - som var här först - hade ockuperat den utan deras tillåtelse. De tjattrade oavbrutet och vi skar tänder.
När jag skulle ner och bada satt den värsta av dem och blockerade nedfarten. ”Excuse me”, sa jag. Hon låtsades inte höra. ”Excuse me, can I pass here?”, sa jag igen, med lite mer skärpa i tonen. Hennes väninna sa något till henne på italienska och då makade hon på sig en smula.
Det kokade i mig.
Men det rann snabbt av när jag kom ner i det ljuvliga vattnet. Vi tillbringade hela dagen med att sola och bada på klippan (och som tur var försvann de båda mardrömstanterna efter ett par timmar.) Vi gick i varsin omgång iväg för att handla lunch - först köpte syrran en pizza slice och en cola, sen köpte jag en wrap med lax och avocado och en cola.
Det var en härlig dag.
När klockan blev fyra packade vi ihop och gick till samma bar som vi var på igår för en eftermiddagsdrink. Sedan var det dags att gå tillbaka till hotellet och göra oss i ordning för middagen.
Jag hade läst om Belforte i en reseblogg - det var en kille som hade försökt få bord där i flera dagar, men inte lyckats. Han tipsade om att man borde boka bord i förväg, vilket jag alltså gjorde redan i början av juli. Jag hade sett bilder från restaurangen på nätet och det såg helt fantastiskt ut - och vi hade sett stället IRL redan igår, eftersom det ligger i en slags borg precis vid hamnen. Man kunde inte boka en specifik plats, men vi hoppades på det bästa. Och när vi, tillsammans med de övriga som varit förutseende nog att boka bord i förväg, tågade upp för trappan kl 19 fick vi inte jackpot - men näst intill. Det fanns platser högst upp med ”full frontal view” som jag gärna hade velat ha, men vi fick i alla fall en fin ”side view” som fick duga. (Det fanns även platser som inte hade någon view alls, så vi var ändå rätt nöjda.)
Camilla beställde fisk och jag kött. Till detta drack vi vin, och sedan tog jag även ett glas Prosecco, medan syrran tog en kaffe. Maten var som vanligt enastående - och ännu mer så när den ramades in av denna utsikt.
En vit katt strök trivsamt nog omkring bland gästerna - ”he’s a neighbour”, informerade vår servitör när jag frågade. (Servitören kunde även några fraser på svenska och började, lite otippat, sjunga på Gyllene Tiders ”Jag går och fiskar” när vi gjorde vår beställning.)
Efter middagen bestämde vi oss för att ta en sängfösare på vårt stammishak, men de vägrade servera enbart drinkar eftersom det nu var middagsdags. (Klockan var typ 23…) Vi klampade därifrån och syrran sa ”Fy fan vad dåligt! Vi som har gött det där jävla stället!”
Jag vet inte om fyra eftermiddagsdrinkar kvalar in under ”gödning”, men jag delade frustrationen.
Vi hittade ett annat ställe nere i hamnen där vi var välkomna att ta en drink, så vi rundade av med en Pina Colada för Camillas del och en Espresso Martini för min.
De satt som ett smäck.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar