We did not see that one coming.
Det började redan vid sex-tiden på måndag morgon när hon mådde så illa att hon var tvungen att gå upp och spy. Hon drack ingen alkohol på söndagen och det var flera i vårt sällskap som åt samma mat, så det kunde inte vara bakfylla eller matförgiftning. (Inte heller hade vi solat något sedan Cocoa Beach, så vi kunde även utesluta solsting den här gången...) Eftersom Daniella ibland blir åksjuk på X2000, åtminstone om hon åker baklänges, verkade det ligga nära till hands att hon blivit sjösjuk. Samtidigt var det så konstigt eftersom hon var på en studentkryssning för några år sedan och då hade hon inte blivit dålig. (Åtminstone inte av sjögången...)
Jag googlade symptom, hur man lindrar och förebygger, hur länge det kan sitta i etc och blev mer och mer övertygad. Daniella erkände också att hon hade känt av ett lätt illamående så snart båten började röra på sig på söndag eftermiddag, men inte sagt något.
Fan också.
Jag ringde på Edwin, vår stateroom attendant (paus för att ni ska hinna smälta det faktum att vi har en egen stateroom attendant) i sjusnåret och han skickade en löpare som kom över med åksjuketabletter till vår hytt. Dem spydde Daniella upp direkt. Jag gick upp till Windjammer Café på däck 16 som öppnade vid sju och plockade på mig en tallrik med melonskivor, ananasbitar och annan frukt och gick ner med det till hytten. Hon fick i sig några bitar och lite vatten, samtidigt som hon satt på balkongen och djupandades och försökte fästa blicken mot horisonten.
Sedan kom Erik och Paula förbi och undrade om vi ville hänga med dem och äta frukost. Vi tänkte att det kanske var en bra idé att röra på sig lite och gick iväg med dem till Johnny Rocker, som var en kitschig diner i 50-talsstil. Jag beställde bacon och scrambled eggs, en stor apelsinjuice och en kaffe (nåja). Daniella drack en kopp varm choklad. Sedan gick vi tillbaka till hytten så att Daniella kunde spy upp chokladen.
Jag tyckte så himla synd om henne! Själv har jag aldrig upplevt sjösjuka (jag har troligtvis något fel på balanssinnet), men jag föreställer mig att det är vidrigt eftersom man inte har någonstans att ta vägen. Eller som Camilla sa: "Man blir så desperat att man överväger att kasta sig över relingen."
Jag stannade med Daniella i hytten hela dagen. Det gjorde mig inget - jag har ju en balkong. Vi beställde upp room service genom att knappa in våra val i menyn på tv:n. Sedan levererades det till vår hytt efter en halvtimme. Kostnad: 0 kr. Jag gick även iväg och köpte åksjukearmband till henne, vilket verkade lindra något, men inte mer än så.
Erik och Paula kom förbi och socialiserade en stund på eftermiddagen. Vi ägnade även lite tid till att gå igenom alternativa utflykter i Mexico på fredag eftersom den tur vi hade bokat har blivit inställd. Sedan kom även Camilla och Isack förbi och kollade läget. Dem hade vi för övrigt inte sett till på hela dagen eftersom vi inte kunde kommunicera med Camilla via WhatsApp (eftersom hon fortfarande inte har något wi-fi). Vi hade ringt till deras hytt på morgonen och även gått förbi och knackat på, men de var inte där. Till slut fick jag tag på dem i hytten, och då visade det sig att Camilla inte kom ihåg våra rumsnummer och därför inte hade kunnat ringa eller komma förbi. Hon hade skrivit upp dem i anteckningsläget i mobilen, men nu kom hon inte in där ("det står bara och snurrar när jag försöker gå in").
Som ni hör är vi nu långt ifrån raketforskningen på Kennedy Space Center.
De hade i alla fall haft en bra dag - Isack och Elias hade badat i någon pool och Camilla hade både joggat i löpspåret och tränat på gymet. Nu var Urban och Elias och testade klätterväggen. Ingen sjösjuka i sikte på den fronten.
Vi bestämde att vi skulle ta en drink på mitt och Daniellas rum vid 18-tiden, och sedan gå ner till middagen tillsammans. Paula och Erik har ingen balkong i sin hytt, och de var sugna på att se solnedgången med en drink i handen. Urban skulle träna, men Camilla ville gärna komma förbi.
Det fanns tio olika drinkar att välja på i room service-menyn på tv:n, så vi gjorde våra val och bestämde att jag skulle beställa dessa ca tio i sex. När jag och Daniella hade beställt mat till rummet tidigare på dagen tog det 30-40 minuter innan den levererades, men vi trodde att det skulle gå snabbare att få drinkarna.
Det gjorde det inte. Det tog nästan en timme och under den tiden hann solen gå ner. Äsch. Men vi har i alla fall en lampa på balkongen, så jag, Camilla, Paula och Erik kunde ändå sitta ute, samtidigt som Isack och Elias kollade på tv i hytten och Daniella låg utslagen på sängen. Det var alldeles ljummet och luftfuktigheten var påtaglig.
Daniella orkade inte följa med till middagen så vi beställde upp en soppa och ett fruktfat till rummet. (Detta var alltså tredje gången vi beställde room service på samma dag! Vad ska personalen tro?)
Efter middagen, som var lika oklanderlig som igår, gick vi iväg för att försöka göra den där ombokningen av utflykten i Mexico på fredag, men "Shore excursions" hade precis stängt. Istället gjorde Urban, Camilla, Isack och Elias en spontananmälan till en tävling där man hade chans att vinna en visning av kaptenshytten. Tydligen kunde man även vinna en klocka för 25000, vilket Urban var sugen på. För att vara med i dragningen (som sker tisdag kväll) skulle man göra två slag på en minigolfbana och sätta minst ett av dem. Alla lyckades med detta, utom syrran som satte båda.
Respekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar