Epcot

På måndagen var det dags att besöka den andra temaparken, nämligen Epcot. EPCOT är en förkortning, och står för "Experimental Prototype Community Of Tomorrow", och parkens tema är teknologi och innovationer. Halva Epcot handlar om framtiden, men ger också en rejäl dos historia. Till exempel kan den vetgirige ta del av det senaste inom kommunikationsteknologin. World Showcase, andra halvan av Epcot, är parkens geografi- och kulturlektion. Det är som en permanent världsutställning med paviljonger från världens alla hörn. Man promenerar helt enkelt runt en sjö och besöker i tur och ordning Kanada, Storbritannien, Frankrike, Marocko, Japan, USA, Italien, Tyskland, Kina, Norge och Mexico. 

Jag hade höga förväntningar på den här parken. Faktum är att jag från början enbart hade tänkt besöka Epcot, men sedan lade jag till Hollywood Studios eftersom jag och Daniella var tvungna att ha samma "paket" i vår bokning då vi delar rum, och hon tyckte det kändes lite torftigt att bara besöka en park. Camilla & Co besöker dock alla fyra huvudparker, men jag och Daniella hoppar alltså över Animal Kingdom och Magic Kingdom. 

Vi tog det lite lugnare på morgonen eftersom vårt första fast pass inte började gälla förrän vid 12. När vi väl kom fram kände vi oss som rutinerade parkbesökare och gled igenom alla moment i säkerhetskontrollen utan problem. Det var strålande sol även på måndagen och temperaturen nådde upp till 28 grader på eftermiddagen. Underbart.

Väl inne i parken tog vi obligatoriska grupp-bilder och selfies framför Spaceship Earth - den mäktiga och ikoniska "globen" som symboliserar Epcot. Inuti den finns en åkattraktion som är som en tidsresa från stenåldern och fram till idag. Den hade vi fast pass till lite senare, men först skulle vi beta av "The Seas with Nemo and friends". Detta var en åktur som nog främst riktade sig till mindre barn. Man åkte runt i ett tåg i ett "undervattenslandskap" och karaktärerna från Nemo-filmen dök upp på olika skärmar. Efteråt kunde man gå runt och titta på riktiga fiskar i akvarier, ungefär som på Universeum. 

Efter en glasspaus gick vi vidare till Spaceship Earth, som även det var en långsam tur i ett tåg. Vi passerade fantastiskt välgjorda miljöer och figurer samtidigt som en berättarröst tog oss igenom historien om människans utveckling. Men turen var ganska kort och eftersom rösten pratade engelska är jag inte säker på hur mycket Elias och Isack hängde med. Det gjordes även en liten video om alla individuella besökare som man sedan kunde maila till sig själv. Min har dock inte kommit fram än. Kanske är den i cyberspace.

Vi gick vidare till World Showcase och besökte Mexico, Norge och Kina. Gick bland annat in i en pyramid i Mexico (som var misstänkt lik Chitzen Itza) och där inne fanns det en marknad med prylar och en jättemysig restaurang med en konstgjord natthimmel, en riktig sjö och en vulkan i bakgrunden. Det visade sig att Camilla hade bokat bord just här senare på kvällen. Vi såg även en uppvisning i Kina där artisterna gjorde makalösa tricks på rullskridskor. 

Efteråt delade vi upp oss eftersom Camilla & Co hade med sig matsäck från hotellet (som ingick i deras dining plan), medans jag och Daniella behövde köpa något. Vi hamnade på en uteservering i Mexico där vi handlade en varsin guacamole (what else?) med tortillachips. Det var 28 grader och strålande sol. En kall öl på det och livet blir inte så mycket bättre. 

Vi hade kontakt med de andra via Whatsapp och när de hade ätit färdigt sin matsäck kom de bort till oss. Camilla beställde en Mango Margarita och Urban tog en öl. Och eftersom jag redan hade druckit upp min öl hann jag med en Lime Margarita också. 

Efteråt strosade vi runt hela sjön och besökte alla länderna. Det är imponerande hur fint de har gjort och att det verkligen känns som att man glider igenom hela världen. Men samtidigt... Det är lite som i Las Vegas. De har ju Frihetsgudinnan och pyramiderna och gondoler och Gud vet allt på The Strip, men det är ju inte på riktigt. Och at the end of the day så besöker jag hellre en brittisk pub i London och ett franskt café i Paris. Även om det, som sagt, var väldigt välgjort och verklighetstroget. 

Vårt sista fast pass var till "Frozen ever after", som var lite som att åka flume ride - fast utan någon riktig backe. Man satt i båtar och åkte runt i en värld med scener och karaktärer från filmen Frost. Även detta var väldigt fint och välgjort. Men jag tror att vi alla kände att vi saknade en riktig adrenalinkick. Stackars Isack och Elias hade tjatat om karuseller hela dagen och jag förstår dem - det blev aldrig den där "rushen" som man faktiskt vill ha när man är i en nöjespark.  

När de andra skulle äta middag på den supermysiga restaurangen i pyramiden gick jag och Daniella till en vinkällare i Italien och tog ett glas vin respektive en apelsinjuice. (Ni får själva räkna ut vem som drack vad.) Vi hade funderingar på att kolla om vi också kunde få plats på restaurangen, men vi var faktiskt inte hungriga. När de andra hade ätit klart gick vi bort till dem och tog (ännu en) långsam båttur inne i pyramiden där man passerade olika mexikanska miljöer.

Sedan var det dags att åka hem. 

Några reflektioner om Disney World i allmänhet: 

1) Med tanke på att det slussas omkring så enormt mycket människor här är jag förvånad över att det går så pass smidigt. Det är helt enkelt ett jättemaskineri som rullar på med samma precision som i tomtenissarnas verkstad. Troligtvis beror det på att de har så sjukt mycket personal. Det räcker egentligen med att man står och ser lite fundersam ut så är det genast någon framme och frågar om man behöver hjälp. Alltid med ett bländande leende. 

2) De här temaparkerna är egentligen ganska lika. Även om de har olika inriktningar. Men det är samma känsla när man strosar omkring, samma souvenirbutiker och samma mat. 

3) Man behöver fast pass. Helst till de tuffare attraktionerna som har väntetider på uppemot två timmar. Och nu är det ändå lågsäsong. 

Några reflektioner om Epcot:

Jag trodde det skulle vara häftigare. Jag pratade med syrran om det när vi satt i bussen på väg tillbaka till hotellet, och hon höll med. Hon besökte Epcot och Magic Kingdom 1990 och har alltid velat åka tillbaka. Nu tyckte inte hon heller att det var lika magiskt som det var då. Bra, absolut. Men inte fantastiskt. Kanske har vi alla blivit för luttrade och avtrubbade av alla dessa Youtube-klipp, filmer och ögonblickliga uppdateringar från jordens alla hörn som flyter omkring i sociala medier för att kunna bli imponerade av verkligheten? Om man nu kan kalla en temapark för verklighet. Men i alla fall. Vi konstaterade att det fanns en charm i att allt inte var konstant tillgängligt på en skärm 24/7. Att man gick och väntade på att en film skulle komma på bio eller att ett album skulle släppas. Och att man faktiskt inte visste allt om alla - varken om kändisar eller privatpersoner. Det upprätthöll magin. 

När vi kom tillbaka till hotellet köpte jag och Daniella med oss lite mat upp på rummet - hon en pizza slice och jag en bruschetta. Vi var trötta och flamsiga och skrattade enormt mycket åt en historia om en kvarglömd macka i kylskåpet och hur städerskan hade bäddat sängen. 

Från halvfilosofiska diskussioner om livet till den lägsta nivån på mindre än en halvtimme. Det är skönt med semester.