Orlando

På tisdagen hade jag och Daniella inget planerat. Vi såg fram emot att ligga vid poolen och sola och bada hela dagen, men när vi vaknade var himlen helt vit och det fanns inte så mycket som en solstråle i sikte. Det var också betydligt svalare ute. Skit också. 

Vi gick ner till restaurangen och åt en rejäl frukost bestående av ägg, bacon, juice och Musse Pigg-våfflor med sirap. Vi blev även påprackade nån slags chokladdryck och en påse med frukt som, av någon oklar anledning, ingick i vår frukostkombination. 

Efter frukosten funderade vi över våra alternativ. Det var inget badväder och det finns inget att göra på resorten. Vi bestämde oss för att försöka ta oss in till Orlando, som ju faktiskt är en riktig stad, och som vi trodde skulle erbjuda en kontrast till den här Disney-bubblan som vi befunnit oss i sedan i lördags.

Vi gick till receptionen och frågade om tips på hur vi kunde ta oss in till Orlando. Fanns det någon buss eller var vi tvungna att ta taxi? Och i så fall, ungefär hur mycket skulle det kosta? Tjejen bakom disken sa att det var taxi som gällde. Hon kunde dock inte svara på vad det skulle gå loss på. "Kan du inte säga ungefär?" försökte jag. "Handlar det om 20 dollar, 50 dollar eller 100 dollar?" Men hon vägrade. Tydligen var Orlando så stort och det berodde helt och hållet på vart vi ville åka. "Just somewhere in the city center", lirkade jag vidare, och förklarade att vi var ute efter något mysigt område med lite shopping, caféer och restauranger. Men hon kunde fortfarande inte ge oss några som helst tips och fortsatte att hävda att vi behövde ha en specifik adress att åka till. 

Vi gav upp och gick upp på rummet och började googla Orlando. På bilderna såg det ut som en storstad med skyskrapor och jag sa till Daniella att det blir lite av en chansning - det kanske bara är trista affärsdistrikt med banker och kontor. Eller så finns det schyssta områden. Man vet inte. Vi lyckades också googla ett ungefärligt taxipris från vår resort och det verkade landa på runt 60 dollar. One way. 

"Äh, vafan, vi åker", sa jag. "Här kan vi ju inte sitta."

"Precis", sa Daniella. "Yolo."

Vi hoppade in i en taxi utanför hotellet och sa att vi ville till Orlandos city center, någonstans vid City Hall, som verkade ligga mitt i smeten. Vi förklarade också för taxichauffören vad vi var ute efter och att han gärna fick komma med andra förslag. Han sa att han fattade vad vi letade efter och att han skulle köra oss till sjön som låg mitt i stan. Där fanns det en "promenad" som folk brukade strosa runt på och i närheten skulle det finnas butiker, barer och nattklubbar. Bingo.

Taxifärden gick längs en fyrfilig motorväg i ett trist landskap. Till slut såg vi ett kluster med skyskrapor i horisonten. Chauffören sa att om vi inte ville ta taxi tillbaka så gick det bussar. "Seriously? We just asked in the reception and they said that the only way to get to Orlando was to go by car." Jodå, det fanns tydligen bussar som gick från Disney Springs. Och dit kunde vi ju åka gratis med shutteln. Förbannade receptionist. 

Taxin stannade till vid den där sjön i Orlando och vi klev ur (efter att ha rånats på 69 dollar.) Vad fan är detta? Jag vet inte riktigt vad jag hade föreställt mig, men inte var det en grå, trist sjö och någon enstaka pensionär som stod och matade svanarna. Vi gick vidare i jakt på något mer spännande. Men det var helt dött överallt och det kändes som om vi befann oss i utkanterna av en småstad, trots att vi enligt kartan var mitt i centrala Orlando. "Det känns som att det är mer folk på torget i Gävle en vanlig tisdag än vad det är här", sa Daniella. 

Exakt.

Vi vek av på olika gator, hela tiden med förhoppningen att vi skulle hitta... nånting. Vadsomhelst. Men det bästa vi hittade var en Starbucks där vi köpte en varsin Frappuccino respektive smoothie och begrundade vårt nästa steg. Vi stretade vidare och kom till något som såg ut som en westernsaloon. Givetvis tokstängt. Sedan såg vi en skylt som pekade mot Amway Center, vilket vi inte visste vad det var, men bara det faktum att det innehöll ordet "center" kändes hoppfullt. 

Det visade sig vara en idrottsarena. Runt arenan satt stora posters med artister och idrottsstjärnor, och Daniella passade på att att ta en bild med Justin Bieber. Vi hittade några skulpturer utanför arenan att posera vid, men för övrigt hände det inte mycket.

Plötsligt dök en skummis upp och ville ha pengar för att "kunna ta sig tillbaka till Detroit". Han drog en lång historia om att han hade blivit rånad på busstationen, men jag sa att vi inte hade några kontanter, bara kort. Vi såg även andra skumma typer som verkade påtända och det började kännas lite läskigt. Är vi i en "sketchy area"? Vi gick därifrån, tillbaka till "centrum" och vek av på några olika gator, men ingenstans fanns det något som såg det minsta mysigt ut. 

Let's get the hell out of here.

Vi gick till busstationen (som taxichauffören hade pekat ut) och bestämde oss för att åka till International Drive. Detta skulle vara någon slags shopping mall som låg lite utanför Orlando. Tyvärr missade vi precis buss nr 38 som gick dit, och vi gick in i terminalen och frågade när nästa buss skulle gå. Tjejen i kassan förklarade att vi just hade missat expressbussen, men vi kunde även ta nr 8. Perfekt. 

8:an kom, men där blev vi hejdade i dörren av chauffören som rådde oss att vänta på nästa 38, eftersom 8:an skulle ta en timme och 38:an bara tog 20 minuter. 

Problemet var att vi fick vänta på 38:an i nästan en timme. Här någonstans började Daniella tappa modet. Jag kämpade med att behålla mitt, men någonstans gick det inte att blunda för det faktum att hela den här dagen hade varit en flopp. Och det började redan med tjejen i receptionen. 

När vi till slut kom på bussen försökte vi återigen peppa upp oss. Nu kanske det vänder!

Nä. 

Vi åkte runt i en evighet, mestadels på motorvägar eller vid entréer till någon temapark, och ingenstans såg vi något ställe vi ville gå av på. Till slut frågade jag en kvinna som satt bredvid oss på bussen vilken hållplats vi skulle gå av vid om vi ville komma till ett område med lite shopping. Hon sa att om vi ville till en mall så var vi på fel buss. "You should take bus no 8." 

Are you fucking kidding with me?! 

Det här avgjorde saken. Vi klev av vid nästa hållplats med sikte på att ta en taxi. Det låg något slags convention center som såg lyxigt ut på andra sidan vägen och vi gick dit. Utanför stod det horder av valet-personal i mörka kostymer och det kryllade av lyxbilar.

"We need a taxi to Disney Springs", sa jag till en av uniformerna. "Certainly, madam". En stor, svart bil med tonade rutor gled ljudlöst fram och vi hoppade in. 

"Have you guys finished your meeting?" frågade chauffören. 

"Yes." 

Vi kom fram till Disney Springs och det kändes som att komma hem. Nu kunde vi lika gärna gå all-in och äta middag på Planet Hollywood, som de misslyckade turister vi var. Vi åt en varsin steak och det var gudomligt. 

Sedan tog vi gratisbussen tillbaka till vår resort. Vid elva-tiden på kvällen kom Camilla & Co hem. De hade tillbringat dagen på Animal Kingdom och visade bilder på lejon och giraffer och andra djur.  Isack och Elias pratade i munnen på varandra och de hade tydligen haft det fantastiskt. 

Det var ju tur att någon hade det.