Det var varmt och soligt större delen av dagen, men jag och Daniella var klädda i heltäckande kläder efter gårdagens solchock. Som två svarta spöken bland alla shorts och linnen. Dock var många av attraktionerna inomhus, och där var det full AC.
Lite bakgrundsfakta: Kennedy Space Center är långt ifrån bara ett nöjesfält. Det är också arbetsplats för NASA:s tusentals forskare och tekniker. Ni vet det där uttrycket "it's not rocket science"?Det gäller inte här.
Totalt är anläggningen nästan 600 kvadratkilometer stor. En liten del av området är till för turister och där finns utställningar, IMAX-biograf, restauranger och en massa annat. Till exempel kan man få sig en titt på olika avfyrningsplatser, ramper, träffa astronauter och se gigantiskt stora rymdraketer.
Till en början när vi kom in i parken verkade det som om det var rätt lugnt och inte så mycket folk. Vi strosade runt i maklig takt och tittade på raketer. Urban visade sig vara väldigt kunnig om allt från rymdhistoria till hur motorerna fungerar, så vi hade vår personliga guide. Vi besökte souvenirbutiker med rymdprylar och Isack och Daniella åt rymdglass som såg ut som fruset pärlsocker.
När vi gick bort för att titta närmare på rymdfärjan Atlantis upptäckte vi var alla människor var. Här. Så fort vi kom in i byggnaden möttes vi av en lång kö, men den gick ändå ganska snabbt eftersom de tog in en stor mängd människor "klumpvis". Först fick man se en film om Atlantis i ett kupolformat rum, sedan gick man in i ett nytt rum och såg ännu en film och därefter öppnades dörrarna till den legendariska rymdfärjan. I kombination med musiken som strömmade ut ur högtalarna var det så mäktigt att håren reste sig på armarna.
Utöver Atlantis fanns det en massa annat att titta på, och vi gick runt där inne en bra stund. Urban, Isack och Elias åkte "Shuttle launch experience", vilket var en simulator där man får uppleva en take-off i en rymdfärja. Jag, Camilla och Daniella skulle åka efter dem, men det var så lång kö så vi skippade det.
Sedan var det dags att äta, och innan vi visste ordet av var klockan över tre och den sista bussturen ut till Saturn V gick halv fyra. Jag ville egentligen se en 3D-film på IMAX, men det fanns helt enkelt inte tid till att göra allt. Vi tog den guidade bussturen och åkte runt bland NASA:s byggnader och förbi diverse avfyringsramper. Längs turen såg vi ett stort örnnäste (som enligt guiden vägde 400 kg!) och flera örnar. Vi såg också några alligatorer.
Bussturen slutade med att vi fick kliva av och gå in i en byggnad där vi fick lära oss allt om Apollo 8, som var det andra bemannade uppdraget i Apolloprogrammet, vars huvudsyfte var att nå och runda månen. Detta var första gången någon människa lämnade en omloppsbana runt jorden. Det var också första gången raketen Saturn V användes i en bemannad rymdfärd. Givetvis fanns den gigantiska raketen till beskådande.
Jag är ingen rymdfantast, men jag måste säga att Kennedy Space Center var sjukt spännande och att det var tråkigt att vi inte hann se allt. När bussturen var slut var det nämligen mer eller mindre dags att åka hem.
När vi kom tillbaka på kvällen låg jag och Daniella och vilade en stund på rummet, eftersom vi fortfarande var lite medtagna sedan gårdagen. Vi hade kontakt med Paula och Erik via WhatsApp - de hade landat i Orlando i 19-tiden och nu skulle de ta sig till vårt hotell. De beställde en Uber, vilket kostade dem ca 900 kronor. Det var 45 minuters bilresa från flygplatsen.
Halv nio på kvällen satt de i lobbyn. Trötta och hungriga, efter att ha varit på resande fot i 24 timmar. Men det var såå kul att se dem!
Vi hade bestämt att de skulle sova i mitt och Daniellas rum. Vi hade nämligen två Queen size-sängar och gott om plats. Jag hade mailat hotellet två gånger innan och frågat om de kunde bo i vårt rum en natt, men inte fått något svar, så vi sa helt enkelt ingenting utan smusslade bara in dem där. Ingen i receptionen reagerade.
(Några av er minns säkert att det var precis så jag och Paula hade tänkt göra i London, men den gången blev jag "övertalad" att byta mitt enkelrum mot ett dubbelrum med argumenten att det var "kriminellt" och att jag "faktiskt var över 40 år"...)
Hursomhelst. Vi gick bort till Kelseys, där vi åt middag på torsdagen, och käkade en sen middag alla åtta. Jag hade ingen riktig aptit eftersom jag fortfarande kände mig lite risig i magen och beställde bara bruschetta. Jag frågade för säkerhets skull om det var parmesan på, trots att det inte stod något om det på menyn. "I'm just checking, cause it comes with everything". Sa jag. Servitrisen tog detta på största allvar, för när notan sedan kom in stod det "No parmesan!!!!"
Efter middagen gick vi tillbaka till hotellet och bäddade ner oss. På söndagen skulle vi lämna Cape Canaveral för att ge oss ut på en sjudagarskryssning i Västindien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar