Kl 12.45 gick shutteln från hotellet till Cruise Terminal 1. Shutteln ingick i hotellbokningen och var bara en kort bussresa. Dock lyckades Erik glömma sin skinnjacka i bussen. (Inte för att han behöver den nu. Men det blir kallt att kliva ut från Arlanda...) Han konstaterade att han i alla fall hade sin hoodie. Tills han kom på att den låg i skinnjackan...
Framme vid terminalen var det ungefär som att checka in på en flygplats. Långa köer, incheckning av bagage, scanning av handbagage, uppvisande av pass och biljetter i tid och otid. Det tog en stund innan man var igenom alla moment och vi blev även separerade från Paula och Erik som bodde på däck 3 och därför hade en annan incheckningsdisk än oss. Vi bodde på däck 14 (av 17).
Lite bakgrundsfakta: Oasis of the Seas är världens näst största passagerarfartyg och reser sig 72 ståtliga meter över vattenlinjen. Det motsvarar höjden på ett 23-våningshus. Tänk Gothia Towers. Längden är 360 meter, vilket går att jämföra med legendariska Titanic, som "bara" var 269 meter.
Det är helt enkelt en flytande stad och därför stort nog att vara indelat i sju stadsdelar, som kallas ”neighbourhoods”. Här finns allt, till exempel en amfiteater med pool, en tropisk park, vågsimulator, hockeyrink, golfbana, casino, biograf, klättervägg, spa, gym och ett shoppingcentrum. Bland annat.
När vi äntligen hade fått våra Sea Passes (som funkar ungefär som Disney World's armband - man kan ha dem till allt) och gått ombord letade jag och Daniella reda på vår hytt. Och när jag öppnade dörren till rum 612 kände jag bara: "Mooouuuaaahahahahahahaaaa!"
Vi har en balkong! Jag visste ju att vi hade bokat det, men det kändes inte som att den fanns på riktigt förrän jag faktiskt såg den med egna ögon.
Vi packade upp vårt handbagage och kopplade upp oss på wi-fi. Som de wi-fi-knarkare vi är så bokade jag och Daniella ett så kallat wi-fi-paket redan i somras, då det var 30% billigare på grund av någon boka tidigt-rabatt. Trots detta kostade det 1000 kronor per person för en veckas uppkoppling. Ingen av de andra i vårt sällskap hade bokat wi-fi, så vi funderade på hur vi skulle kunna kommunicera med dem. Vi visste vilken hytt Camilla & Co bodde i, men vi visste bara att Paula och Erik bodde på däck tre... Plötsligt ringde telefonen i hytten. Det var Erik, som hade kommit på att man kunde ringa mellan hytterna med hjälp av den fasta telefonen. Man bara lyfte på luren och slog rumsnumret. (Hur det kom sig att han visste vilket rumsnummer vi hade har jag glömt att fråga.)
Jag ringde genast upp Camillas hytt och hon svarade förvånat. Bra. Nu kunde vi i alla fall ringa varandra. Men hur skulle vi kommunicera när vi inte var i hytterna?
Jag tittade på lappen med mina inloggningsuppgifter och lösenord till wi-fi och noterade att det stod "2 devices". Även på Daniellas lapp, som hade ett annat lösenord, stod det "2 devices". Betyder det...? När Paula och Erik kom förbi vår hytt testade vi att låta dem logga in på våra lösenord, och det funkade. Vi hade alltså köpt fyra uppkopplingar istället för två, vilket innebar att vi kunde sälja två till Erik och Paula som omedelbart swishade över 500 kronor var till mig och Daniella. Vi var inte längre bara wi-fi-knarkare - vi var professionella dealers.
Paula, Erik och Daniella gick iväg för att hälsa på de andra och försöka få i sig någon mat, men jag stannade kvar i hytten. Vi hade inte lämnat hamnen än och jag ville packa upp min resväska, som nu hade levererats till hytten, plus skriva klart mitt blogginlägg från gårdagen. Jag hann väl skriva ungefär tre rader så kom det ett meddelande i högtalarna att det var en obligatorisk säkerhetsgenomgång. Samtliga passagerare uppmanades att gå till sina respektive uppsamlingsplatser. (Vilken plats det var stod på ens Sea Pass. Min och Daniellas hette D3.)
Efter genomgången av utrymningsvägar, flytvästar etc hade vi kontakt med Paula och Erik via WhatsApp för att hitta en plats där vi kunde mötas. Eftersom alla passagerare hade varit på säkerhetsgenomgången var det sjukt mycket folk överallt och vi hamnade i ett lämmeltåg som förde oss i en riktning och dem i en annan. Vi bestämde att vi skulle ta oss till ett café som hette Sorrentos och som låg på däck 5. När vi kom fram dit satt Camilla & Co där och åt pizzaslice. Vad är oddsen?
All mat och dryck (utom alkohol) ingår i kryssningsbiljetten så det är bara att ta för sig. (Det finns dock några a la carte-restauranger som inte ingår.) Jag åt bara en pizza slice eftersom vi skulle äta middag kl 20, sedan gick jag tillbaka till hytten för ett nytt försök att skriva klart bloggen. Den här gången lyckades jag - och medans jag skrev lämnade fartyget hamnen och gled ut i det stora blå.
Vid halv åtta gick jag och Daniella bort till Camilla & Co och kollade in deras hytt, plus tog sällskap med dem bort till Grande - restaurangen på däck 4 där vi har ett reserverat bord kl 20 varje kväll. Eftersom vi har kopplat ihop våra bokningar sitter vi alla åtta vid samma bord - nr 546 - varje kväll och har t o m vår egen, personliga kypare som kommer att servera oss. Paula och Erik satt redan och väntade vid bordet när vi kom dit.
Jag hade inte särskilt höga förväntningar på restaurangen - jag såg en stimmig buffé framför mig (ungefär som på mitt all inclusive-hotell i Mexico), men jag blev positivt överraskad. Det var en fin restaurang med linnedukar och linneservetter och en massa personal som passade upp. De serverade kuvertbröd med tång och skrapade bort smulor från bordet med en liten skrapa.
Man fick välja förrätt, varmrätt och efterrätt från en meny och jag tog en Waldorf salad till förrätt och någon slags pork till huvudrätt. Vi beställde även in två flaskor vin till bordet. Jag skippade efterrätten men tog istället en espresso för att få i mig lite koffein. (Det amerikanska kaffet är som bekant ingen höjdare.) Elias åt däremot förrätt, varmrätt och efterrätt - trots att han hade ätit fem (5) pizza slicer bara några timmar tidigare!
Vi var det sista sällskapet som lämnade restaurangen. Efter middagen gick jag, Camilla, Erik, Paula och Daniella och strosade omkring en stund på däck. Vi nådde aktern och jag gjorde en "Rose" i Titanic - dvs lutade mig framåt, ut över relingen - och Erik fick sån svindel att han var tvungen att gå därifrån. (Det var aldrig någon fara men Erik är tydligen extremt höjdrädd.)
Vi följde med Erik och Paula till deras hytt och kollade in hur den såg ut och sedan gick jag och Daniella tillbaka till oss och blev vaggade till sömns av fartyget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar