Day 3: Labadee, Haiti

På tisdagen skulle båten lägga till i Haiti. Vid halv åtta-tiden på morgonen kändes det som att vi stod stilla och jag smög upp för att inte väcka Daniella och tittade ut genom en glipa i gardinerna. Japp, vi var framme. Och det såg fantastiskt fint ut! 

Jag gick ut och satte mig på balkongen och bloggade om gårdagen och strax kom en bild på Haiti från Paula via WhatsApp. Mitt svar: "Jag vet!!! Sitter på balkongen och bloggar!" Efter en liten stund kom ytterligare ett meddelande: "Öppna åt oss!"

Paula och Erik stod och bankade på dörren, och snart var de också ute på balkongen. Liksom Daniella, som nu hade vaknat. Hon sa att hon kände sig bättre idag. 

Men efter att vi hade ätit frukost på balkongen spydde hon upp den. Ska det aldrig sluta? Vi hoppades innerligt att det skulle bli bra av att gå i land och sedan ta åksjuketabletter innan vi gick på båten igen. 

Vid tio-tiden gick vi av båten alla åtta i samlad trupp. Man fick scanna sitt Sea Pass på vägen ut så att de hade koll på vilka passagerare som gått av. Senast kl 16 skulle man vara ombord igen. 

Det var oerhört varmt och soligt och vi hade smörjt in oss minutiöst med solskyddsfaktor för att inte bränna oss igen. Daniella hade till och med växlat upp till faktor 50. I min bag fanns, förutom handdukar och vatten, även en T-shirt och en sarong. 

Väl i land strosade vi omkring en stund och upptäckte rätt snart att detta var ett område helt anpassat för turister. Här fanns stränder med solstolar, en zip line som gick från bergen och ut över havet (och som såg fantastiskt rolig ut!) och marknader som sålde krims-krams - och man kunde till och med betala med sitt Sea Pass i baren. Camilla & Co gick direkt till stranden, men jag, Paula, Erik och Daniella ville gå på upptäcksfärd och se om vi kunde hitta något som var lite mer genuint. Vi gick ut på klipporna (och trotsade skylten som sa att man inte fick det), och strax kom en vakt och visslade på oss med en visselpipa. Vi gick uppför en stig, men den ledde bara till ännu en marknad där försäljarna började vifta hysteriskt så fort de fick syn på oss. "Kom och köp!"

Vi gav upp och satte oss och tog en drink. (Det var ju snart lunch.) Sedan gick vi tillbaka till de andra och badade. Vattnet var varmt, turkost och ljuvligt. Jag tror aldrig jag har badat i så varmt vatten någonsin. Paula, Elias och Isack hade cyklop och såg en del fiskar och sjöborrar. Erik testade att filma under vattnet med sin mobil, som tydligen är vattentät, och det blev riktigt bra. Urban tappade bort en snorkel som de just hade köpt och ägnade en stor del av tiden åt att leta efter den.

Vi ville gärna åka zip-linen, men det kostade 100 dollar per person och var över på typ 10 sekunder, så det blev inget. 

Mellan halv tolv och halv två serverades en buffé från båten i en intilliggande byggnad. Det var barbecue, sallader och färsk frukt i drivor. Som det bara var att ta av. Man behövde inte ens visa upp sitt Sea Pass, vilket definitivt undanröjde alla tvivel om huruvida vi befann oss i en turistisk kuliss - alla som var här var antingen personal eller passagerare på båten. Det var dock jättegott och hamburgarna smakade verkligen kolgrillat. 

Vi besökte en inomhusmarknad och Paula köpte solglasögon och jag och Camilla köpte likadana "ponchoaktiga" blusar (fast i olika färger). Urban köpte T-shirts med Haiti-tryck till Isack och Elias. 

Det bor en liten turist i oss, trots allt. 

Sedan gick vi tillbaka och badade igen. Urban hittade snorkeln och blev helt övertygad om att han nu var "in the zone" och därför skulle vinna klockan i kvällens dragning. Vi andra var inte lika övertygade. 

När klockan var kvart över tre började vi packa ihop för att gå tillbaka till båten. Det var nästan ingen annan kvar i land och det hann nästan bli lite stressigt innan vi var ombord på grund av alla dessa förseningsmoment som uppstår när man ska förflytta sig med barn ("Kom nu då!" "Var är Isacks skor?" "Har du sett Elias öronproppar?"), plus att vi stannade och fotograferade hela tiden. 

Framme vid båten var det dessutom en säkerhetskontroll där man var tvungen att scanna väskan etc, och där vakterna av någon outgrundlig anledning var helt hysteriska och skrek både till oss och till varandra i walkie talkies. Det visade sig att de väntade på en helikopter som skulle landa och det var lite oklart om vi fick gå vidare eller inte. Till slut, efter en massa turbulens, vinkade de fram oss och när vi väl visade upp våra Sea Pass var vi tydligen de sista passagerarna av 6250. "You're the last one on board", sa de till Isack. 

Vi samlades på vår balkong allihop för att ta en drink och då såg vi helikoptern som kom och hämtade två passagerare som tydligen hade blivit sjuka och behövde transporteras på bår till sjukhus. Fy fan vilket sätt att avbryta en semester. Hoppas det gick bra för dem. 

Sedan lämnade vi Haiti, ungefär en timme försenade. 

Därefter gick jag, Daniella, Paula och Camilla gick ner till Shore Excursions på däck 5 och bokade en utflykt till oss alla på fredag, när vi kommer till Mexico. Vi skulle egentligen ha åkt på en tur som hette Cenote and Turtle Cove, som var en undervattensgrotta där man även kunde snorkla och se sköldpaddor, men den turen hade av någon anledning blivit inställd och vi hade fått tillbaka våra pengar. Så vi bokade in en annan snorkeltur istället. Jag och Daniella gick även ner till "Medical" på däck 2 och hämtade en hel hög med åksjuketabletter. 

Sedan gjorde vi oss i ordning för middagen. Innan vi gick ner köpte jag, Paula, Erik och Daniella ett wi-fi-abonnemang till Camilla och lämnade över som en present. Hon blev jätteglad och är nu online, som vi andra. 

Middagen var lika bra som de andra dagarna. Jag var vrålhungrig och åt en trerätters - laxtartar till förrätt, vitlöksstekta räkor till huvudrätt och glass till efterrätt. Självklart beställde vi även vin. Det satt som ett smäck. Vi alla konstaterade att det hade gått lätt att vänja sig vid den här kungliga behandlingen med ständig uppassning och flådiga middagar och att det kommer att kännas torftigt när man kommer hem och tittar in i kylskåpet. 

Efter middagen gick vi bort till den där klockaffären för att vara med på dragningen av vinnaren. Det var smockfullt där inne och luften skälvde av förväntan. Elias fick dra en lapp ur en urna och vi höll andan... men det var en gubbe som bodde på däck 9 som vann den åtråvärda vinsten. Han kom fram till Elias efteråt och tackade. "Well done, young man."

Och Daniella mådde bättre på kvällen. Hon tog sina åksjuketabletter innan vi gick på båten och armbanden sitter på 24/7. Hon fick behålla lunchen och var även med på middagen. Vi håller tummarna för att det har vänt nu.

Idag ska vi nämligen på utflykten "river tubing and blue hole" på Jamaica.