Jag landade på ett snötäckt Landvetter vid halv sju igår kväll. Det såg helt overkligt ut genom flygplansfönstret - och inte på ett bra sätt... Skickade ett sms till mamma när jag satt på flygbussen: "Jag har landat i Göteborg. Det är svinkallt här! Vi hörs imorgon!"
Fick svar: "Svinkallt? No problems, only situations."
Hon hade uppenbarligen läst blogginlägget från Jamaica.
Jag klev av vid Korsvägen i mina tunna linnebyxor och converse, drog resväskan efter mig genom snön och försökte förstå hur jag hade hamnat här. Var jag inte nyss i Västindien?
Jo. Och här kommer några reflektioner kring den delen av resan, utan någon särskild ordning:
Kan jag rekommendera en kryssning i Karibien? JA. Utan tvekan. Man gör det nämligen till vad man vill. Känner man för att shoppa, gå på shower och delta i en massa aktiviteter från morgon till kväll så gör man det. Om man, i likhet med mig, mest vill njuta av solen så har man full frihet att bara ligga på soldäck eller sitta på sin balkong och se ut över vattnet. Blir man törstig så går man till en bar eller vinkar in en förbipasserande servitör. Eller så beställer man room service.
Min enda erfarenhet av kryssningar tidigare har varit Finlandsfärjorna, vilka brukar vara rätt tacky och dessutom utgöra ett fylleslag utan dess like. Det här var något helt annat. Det var städat och värdigt. Det kan bero på att det inte var direkt några "ungdomsgäng" på båten. Alla var antingen barnfamiljer, vuxna par eller pensionärer, med ett visst överslag på de senare.
All mat och all dryck - utom alkohol - ingick i vårt biljettpris. Och maten var verkligen jättebra. Såväl frukostarna som luncherna och middagarna. Vi hade ett reserverat bord kl 20 varje kväll och blev kungligt omhändertagna av två servitörer. Alltid samma killar. Trots att de hade flera bord att ta hand om, och trots att vi aldrig satt vid samma platser runt vårt bord, kom de alltid ihåg våra namn. (Detta är visserligen en sanning med modifikation: eftersom man var tvungen att registrera sig precis som det står i passet, oavsett om ens första namn är tilltalsnamnet eller inte, hette jag Maria, Camilla hette Karin, Elias hette Jonas och Urban hette Bo. Kändes lite märkligt, men jag vande mig dock snabbt vid fraser som "how are you tonight, miss Maria?" och "more wine, miss Maria?")
De hade verkligen stenkoll på allt. Isack fick en fruktblandning till förrätt första kvällen och eftersom han bara tyckte om jordgubbarna frågade Urban om han kunde få enbart jordgubbar kvällen därpå. Därefter fick både Isack och Elias in en skål med jordgubbar varje kväll, utan att vi behövde säga till. Och trots att detta inte fanns på menyn. Vid ett tillfälle lämnade Camilla bordet under middagen för att gå upp till hytten och hämta en tröja till Isack. Snabbt som ögat var en av servitörerna där och satte ett lock över hennes tallrik, så att maten skulle hålla värmen. I samma ögonblick som hon återvände dök han upp ur tomma intet för att dra ut stolen och lyfta undan locket.
Något som vi reagerade på var att ingen som jobbade på båten var vit. Alla var antingen svarta, indier, asiater eller sydamerikaner. Gästerna var dock i huvudsak vita. Det gav lite dålig smak i munnen och här känner jag att jag återigen måste citera min kollega Hanne, som gjorde följande träffsäkra yttrande efter att ha bott på ett All-Inclusive på Kuba: "Turisterna låg som vita valar på stranden medans ursprungsbefolkningen passade upp på lätta fötter." (Ska uttalas med dansk brytning för maximal effekt.)
Den enda i personalen som var vit var kaptenen som vi hade sett på en filminspelning vid säkerhetsgenomgången första kvällen ombord. Vi hörde honom även i högtalarna varje gång fartyget lämnade hamn:
"Good evening ladies... and gentlemen. This is captain Rob speaking from the ship's navigator bridge..."
Enligt Erik lät han precis som Ted Cruz när han pratade.
Hursomhelst. Vi var alla väldigt nöjda med resan och jag hade LÄTT kunnat stanna en vecka till. Och jag tror inte att det är omöjligt att jag gör en ny kryssning någon gång i framtiden. Det finns en massa olika kryssningar i Karibien att välja mellan (5 dagar, 7 dagar, 10 dagar och 14 dagar) som alla gör ett antal stopp på olika öar.
Här kommer tre heta tips:
1) Om man har det minsta anlag för sjösjuka bör man ladda upp med åksjuketabletter och/eller åksjukearmband. Det funkade i alla fall för Daniella, som mådde bra resten av tiden (efter vårt första stopp på Haiti).
2) Man bör absolut betala för en balkong med havsutsikt! Jag kan inte nog understryka hur mycket vi njöt av vår balkong. Vi såg att det fanns hytter som hade balkong ut mot Boardwalk eller Royal Promenade (shoppinggatorna) och jag kan inte föreställa mig hur trist det måste ha varit. Utomhus men ändå inomhus. Och inget vatten så långt ögat når.
3) Boka Shore Excursions. Gör man inga utflykter kan man nämligen lika gärna stanna kvar på båten, eftersom allt man ser i hamnarna är turistområden (som ser i princip likadana ut vart man än befinner sig). Konstigt nog är det ändå många som gladeligen stannar där och spenderar pengar på träskulpturer, sombrerohattar och prydnadssaker med texten "I Love Mexico". De har ju inte sett något av Mexico! Plus, tänk hur sorgligt malplacerade de där prylarna måste se ut sen när de står hemma och dammar i en bokhylla.
Helst av allt skulle man vilja utforska öarna på egen hand, men i brist på detta är utflykterna ett bra alternativ. Men jag tänkte på det både när vi var vid Blue Hole på Jamaica och när vi snorklade utanför Cozumel. Tänk om man hade varit här ensam istället för i en grupp! Upplevelsen måste bli så mycket mäktigare. Kanske kan man båtluffa i Västindien? Det tål att tänka på.
Vädermässigt ger jag hela resan 7,5 poäng av 10. Det som drar ner betyget är Orlando, där det bara var soligt just de två dagarna som jag och Daniella gick i parker. Övriga tre dagar (när vi åkte till Clearwater Beach eller inte hade något planerat) var det mulet. I Cape Canaveral var det fint, framför allt när vi åkte till Cocoa Beach, och på kryssningen var det soligt alla dagar utom den sista.
Varmast var det i Mexico, där temperaturen låg på 30 grader. På Haiti och Jamaica var det 27-28 grader.
Ok, här kommer notan:
Flyg Göteborg-Orlando t/r: 5 200 kr
Boende på Disney's Pop Century Resort, 6 nätter (inklusive inträde till två temaparker): 7 000 kr
Utflykt till Clearwater Beach, 2 personer: 1 300 kr
Boende i Cape Canaveral, 3 nätter: 2 300 kr
Inträde, Kennedy Space Center: 500 kr
Bilhyra, 3 dagar: 675 kr (per person)
Kryssning, 7 nätter: 10 000 kr
Wi-fi på båten, 7 dygn: 500 kr
Utflykt på Jamaica: 1 200 kr
Snorkling i Mexico: 600 kr
Vaccination (Twinrix): 1 000 kr
Övriga utlägg (mat, dryck och taxiresor i Orlando och Cape Canaveral, vin och drinkar på båten, plus lite shopping): ca 10 000 kr
Slår man ihop allt detta landar man på ca 40 000 kr. Inte så farligt ändå, med tanke på allt vi har varit med om.
(Urban hade förresten hört att man tydligen kan göra en sån här kryssning för bara 100 dollar om man åker mitt i sommaren. Då är det nämligen över 40 grader varmt och inte lika många som vill åka...)
Nu får vi se vart nästa resa går. Jag har lite lösa planer med flera olika personer: jag och pappa har planer på att ta en weekendresa till Manchester och se en match med Zlatans Manchester United. Jag och Jessica har pratat om att köra Route 66. Jag och Åsa har pratat om att åka tåg mellan Perth och Sydney. Jag kan även tänka mig att resa någonstans ensam igen. Och precis innan vi skildes åt berättade Paula att hon och Erik ska åka tillbaka till Florida redan i juni för att se några Metallica-konserter - men de tänkte börja med att åka till San Francisco och bila Highway 1. "Tänk om du skulle möta upp oss där?" Sa Paula.
Ett frö har såtts. Jag älskar San Francisco.
Oavsett när och vart det bär av nästa gång så ser jag redan fram emot det.
Tills dess avslutar jag bloggen för denna gång med lite undervattensbilder från snorklingsturen i Cozumel, som Camilla just mailade över.
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar