Efter att jag hade publicerat inlägget var det dags att göra sig i ordning för en dag på stan - närmare bestämt Upper West Side och Upper East Side, samt Central Park. Jag hade bokat brunch på Maison Pickle kl 12.30, så vi gav oss iväg strax före 11.00. Enligt Google Maps skulle det ta 44 minuter att promenera de 40 gatorna, men jag vet sedan tidigare att det inte stämmer eftersom Google inte räknar med att man måste stanna vid rödljus hela tiden. (Ett misstag som höll på att bli ödesdigert när jag skulle hinna med min 4th of July-kryssning 2017).
Vi hade bara gått några hundra meter när vi bestämde oss för att återvända till hotellet för att ta på oss mer kläder. Även om solen sken från en klarblå himmel och temperaturen var tio-elva grader så blåste det emellanåt isvindar. (Daniella: Man kanske kan köpa en tröja nånstans? Jag: Nej, nej. Vi går tillbaka.) Efter denna lilla detour och rustade i lager på lager gav vi oss iväg.
Vi köpte en varsin kaffe på Starbucks och promenerade norrut med siktet inställt på Maison Pickle. Jag hade läst om detta ställe i en blogg på nätet och det skulle enligt uppgift vara ”det bästa brunchstället på Upper West Side”. Recensionerna på TripAdvisor var mycket bra, och eftersom det tydligen ofta var kö tyckte jag det var säkrast att boka bord. Vi kom fram redan 11.45, alltså 45 minuter för tidigt, och restaurangen såg ganska oansenlig ut från gatan. Ingen kö var det heller. Ett ställe man bara hade passerat, om man inte hade vetat bättre… Vi gick in för att kolla om vi kunde få bordet tidigare, och det kunde vi. Och sedan blev vi visade till ett bord på nedervåningen, där det var smockfullt med folk. Vilket ställe! Vilken atmosfär!
En överentusiastisk servitör rabblade upp vilka rätter han rekommenderade och sedan lämnade han oss att botanisera i den gigantiska menyn. Daniella valde till slut french toast med ägg och ost och jag en rätt som hette ”Fried chicken and toast”. Till detta drack vi Mimosa. När maten kom in blev vi helt chockade - jag har aldrig sett så stora portioner i hela mitt liv! På min tallrik låg tre gigantiska brödskivor staplade på varandra med två friterade kycklingfiléer ovanpå. Samt strösslat bacon och lönnsirap. Kombinationen låter kanske knepig, men det var faktiskt riktigt gott. Dock gick det bara att äta ca en fjärdedel och sedan fick jag med mig resterna i en doggy bag. (Jag hade aldrig för avsikt att äta upp resten, men det kändes oartigt på något sätt att tacka nej till doggy bagen med orden ”nej tack, ni kan slänga det”.) Daniella lyckades få i sig förvånansvärt mycket av sin toast och blev aldrig erbjuden någon doggy bag.
Hursomhelst. Vi lämnade Maison Pickle proppmätta och gick ut i solskenet och bort mot Central Park. Här strosade vi runt på måfå i flera timmar, och la oss till och med på gräset och solade en stund. Så länge det inte blåste var det riktigt varmt, men isvindarna kom och gick tyvärr under hela dagen.
Djurlivet var rikt i parken. Utöver fåglar såg vi massor av ekorrar och vid en sjö såg vi även ett par sköldpaddor. Först trodde vi inte att de var riktiga, utan någon slags prydnader som placerats ut på stenarna. De var nämligen HELT orörliga och satt som förstenade i samma position. Men plötsligt såg vi att en av dem rörde lite på huvudet. Lite senare såg vi en unge som simmade omkring och som försökte ta sig upp på en sten, men hela tiden misslyckades. Och när vi väl hade sett en såg vi plötsligt hur många sköldpaddor som helst, det kryllade av dem! Kändes lite otippat, jag trodde de levde i betydligt varmare klimat.
Vi kryssade oss igenom stora delar av parken och sedan gick vi ut på andra sidan - Upper East Side. Här hade jag kollat upp ett ställe som vi skulle kunna äta en enklare middag på - Papaya King. Det är en New York-institution som har funnits i 90 år och som tydligen serverar stadens bästa hot dogs med mängder av spännande tillbehör och tropiska fruktjuicer som pikant detalj. Jag hade läst att Papaya King hotas av nedläggning eftersom byggnaden ska rivas till förmån för någon bank eller liknande, och många New York-bor är upprörda och skriver insändare. Jag ville verkligen besöka denna ikoniska ”sylta” medans tid fanns, men det var bara ett problem: vi var inte hungriga. Brunchen som vi ätit för fem timmar sedan höll oss fortfarande i sitt grepp.
Vi strosade genom Upper East Side i riktning mot Papaya King och slog oss ner på en uteservering där vi tog ett glas vin. Sedan bestämde vi oss för att leta reda på stället ändå; kanske kunde man bara köpa nåt litet?
När vi väl kom fram satt det en skylt på dörren att man hade flyttat ”across the street”, och så en adress. Vi gick dit, men möttes bara av ”flyttgubbar” och en lokal i fullständig röra. En av gubbarna sa att Papaya King skulle öppna igen på tisdag. Disappointed. Kanske kommer vi tillbaka, kanske inte. Men nu vet vi i alla fall var det är.
Vi hailade in en taxi och tog oss tillbaka till hotellet, eftersom vi var alldeles för frusna för att gå mer. När vi kom dit spelade vi lite Friends quiz på sängen och sedan åt vi middag på hotellets restaurang. En burgare för min del och en pasta för Daniella. Redan kl 21 gick vi och la oss för natten, och undertecknad somnade i samma stund som jag la huvudet på kudden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar