Hemresan och slutreflektioner

Efter att vi hade packat ihop, checkat ut och lämnat in våra resväskor till förvaring gick vi ut på stan utan någon särskild plan, förutom att ta ett sista bett av the Big Apple. (Egentligen vill man inte bara ta ett "bett" - man vill sluka det så att fruktsafterna sprutar innan man spottar ut kärnorna på samma sätt som Clint Eastwood spottar ut tuggtobak. Men vi hade bara fem timmar kvar och, trots ett ambitiöst schema, hade vi bara hunnit gnaga på skalet under den vecka som gått.)

Vi strosade bort till Starbucks på Time's Square där vi inhandlade frukost som vi avnjöt i den röda trappan i solskenet. Sedan gick vi in i några butiker där jag shoppade lite, tittade på street dance och promenerade genom Bryant Park där vi tog en vätskepaus inne på en restaurang och spelade Friends quiz. Vi trodde att vi hade många frågekort kvar, men plötsligt märkte vi att vi hade gått runt. Ställningen var just då 339-336 till Daniella. Eftersom hon både hade svarat på första och sista frågekortet skulle jag egentligen ha fått svara på sex frågor till, så vi enades om att det blev typ oavgjort. Och att vi båda kan orimligt mycket om Friends.

Vi fortsatte att strosa genom New York och drog oss så småningom, motvilligt, tillbaka till Yotel. Våran flight skulle gå från Newark kl 20.30 och vi hade en förbokad transfer som skulle hämta oss utanför hotellet kl 16.00. När vi satt i lobbyn och väntade fick jag ett sms om att flighten var försenad och skulle avgå en timme senare, 21.35. Detta innebar att vi skulle landa på Island bara en kvart innan vår nästa flight skulle gå, vilket kändes sådär. Samt att vi skulle behöva tillbringa över fyra timmar på Newark innan vi kom iväg.

Vi var hungriga nu, så vi bestämde oss för att äta en riktig brakmiddag på Newark så fort vi kom fram, eftersom jag hade ett vagt minne av att jag och Åsa ångrade att vi inte hade gjort det när vi åkte hem 2011. Newark är mycket mindre än JFK, där vi landade förra lördagen, och som jag mindes det fanns det väldigt få restauranger på Newark efter att man passerat säkerhetskontrollen. Vi ville dessutom till varje pris undvika att behöva köpa den där baguetten igen.

Resan till flygplatsen kan ta allt mellan 30 och 60 minuter, beroende på trafiken. Just den här gången gick det på en halvtimme, och vi behövde inte betala något extra för tullar etc, vilket vi fick göra när vi åkte från JFK till Manhattan. Inne på flygplatsen höll vi oss till planen och beställde in en varsin burgare, vilket satt som ett smäck. När vi sedan checkade in våra resväskor vid en bemannad disk påpekade jag att vi bara hade en kvart på oss i Reykjavik, och mannen bakom disken sa att "Icelandair är medvetna om problemet" och att planet till Stockholm skulle vänta på oss.

Innan vi kom iväg var vi dock två timmar försenade. I högtalaren sades något om problem med vädret på Island, vilket gjorde att planet var försenat till oss. Vi fick alltså stå och vänta medan de städade planet, och sedan tog det i vanlig ordning lång tid innan alla var ombord och hade krånglat färdigt i mittgången med sitt bagage. Vi satt i alla fall tillsammans den här gången, och hade skaffat hörlurar så att vi kunde titta på film. 

På grund av vindarna brukar resan österut gå snabbare än västerut, och flygresan var faktiskt nästan en timme kortare än den var när vi flög till New York, vilket innebar att den tog ungefär fem timmar och en kvart. Daniella lyckades sova lite på vägen, medan jag var vaken hela natten. Som jag brukar. När det var ungefär en halvtimme kvar stoppade jag en steward (som såg ut precis som skådisen James Corden) och frågade: "Will there be any announcements about connecting flights?" På skärmen framför mig såg jag nämligen att vi beräknades landa ungefär en halvtimme EFTER att våran flight till Stockholm skulle gå. James Corden såg obekväm ut. "We're trying to reach them, but there's no answer." Jag: "What?" James: "They will try to wait, but it depends on the boarding process." Hur kunde han veta det om de nu inte fick tag på någon? Jag: "And if they don't wait - when is the next flight to Stockholm?" James: "I think it's only one flight a day, so tomorrow morning." Jag: "TOMORROW MORNING?!!" Jag uppfylldes av ett hastigt uppflammande hat. Han backade undan med armarna utslagna i en urskuldande gest. Och sedan fick vi ingen mer information.

När planet hade landat och var på väg att taxa in mot gaten meddelades det i högtalarna att de som skulle vidare till UK eller Irland kunde stanna i hall D, som vi landade vid, medan passagerare till övriga destinationer skulle behöva gå igenom en passkontroll. "Check the monitors for information." Det var allt de sa. De visste redan att vårt plan hade gått, men de ville inte ta konflikten.

De soporna.

Jag klampade förbi flygvärdinnorna och James Corden som stod uppställda vid utgången med stela leenden utan att ge dem så mycket som en blick. När vi väl kom in fanns vårat plan givetvis inte med på informationstavlan och vi fick besöka en service desk. Medan vi stod i kön kollade jag mobilen och det visade sig att jag hade fått ett sms där det stod att vi var ombokade till en flight som skulle gå 16.25. Vi skulle alltså inte behöva övernatta här, men det var en klen tröst när klockan var strax efter åtta på morgonen. När det blev vår tur slängde vi fram våra boardingkort till en kvinna som uttryckslöst knappade på sin dator. Sedan fick vi nya boardingkort och ett gäng vouchers så att vi skulle kunna äta och dricka under de drygt åtta timmar vi skulle tillbringa på denna gudsförgätna plats.

Åtta timmar. En hel jävla arbetsdag.

Jag påpekade att de hade sagt i New York att flighten skulle vänta på oss (och behärskade mig för att inte stampa med foten i golvet och skrika "NI LOVADE!"). Jag informerade också om att detta innebar att jag skulle missa mitt tåg till Göteborg och att jag därför skulle bli tvungen att ta in på hotell en natt i Stockholm och boka nya tågbiljetter till dagen därpå. Hennes svar: "Vårt ansvar är bara att ta er till er final destination." Jag KOKADE. Hon räckte över en broschyr med en mailadress som man kunde höra av sig till om man ville "försöka" kräva ersättning. Och jag tänkte bittert för mig själv: Ni vet inte vem ni har att göra med. Jag jagade Travellink i åtta månader - jag ska jaga er i resten av mitt liv om det krävs.

Vi köpte lite frukost för våra vouchers och jag var så trött att jag nästan kände mig yr. Flygplatsen var dessutom helt öde och jag vet inte hur vi tog oss igenom dessa timmar - förutom att stirra tomt framför oss eller ner i våra mobiler. Några timmar senare åt vi även lunch för våra vouchers och jag bokade ett rum på samma hotell vid Centralen som jag bodde natten innan vi åkte, plus nya tågbiljetter till Göteborg på måndagen. Detta kostade mig ungefär 2 000 kr. 

Och ja - jag vet att värre saker kan hända och att pengar bara är pengar. Men det blev ett trist slut på resan, som för övrigt hade varit fantastisk. Jag stör mig på att man aldrig verkar kunna räkna med att flygtider hålls nuförtiden. När Åsa och jag åkte hem från Sicilien i höstas var flyget tre timmar försenat; när jag åkte hem från London i somras var det en och en halv timme försenat. Och så nu detta. Oftast får man dessutom bara någon diffus bortförklaring om "väderförhållanden" - om man ens får någon förklaring.

Plus det faktum att de alltid överbokar alla flighter. Jag vet inte hur många meddelanden jag hörde i Reykjavik om överbokade flighter, där de sökte frivilliga som kunde tänka sig att åka dagen efter istället. Utöver att flygbolagen då skulle stå för hotell och transport till och från flygplatsen erbjöd de även mutor på 400 Euro om man kunde ge upp sin plats. 

Vad är det frågan om? En bokad och betald flygbiljett betyder alltså bara att man kanske kommer med och att tiderna är högst preliminära. 

Vi kom i alla fall iväg på utsatt tid och landade på Arlanda vid 21.20. Jag lyckades till och med sova någon timme på planet av ren utmattning. När vi hade hämtat våra väskor och kommit ut i ankomsthallen skildes våra vägar - jag skulle ta Arlanda Express till Stockholm C och Daniella skulle bli hämtad av Marcus. Vi enades i alla fall om att resan hade varit en succé, men att vi nu var väldigt, väldigt trötta och att hemresan hade lämnat lite smolk i bägaren.

Dock så vet jag att när det här har lagt sig kommer jag bara att komma ihåg allt som var bra. 

New York är en fantastisk stad, och det är underbart att vara där. Men det är DYRT. Ett glas vin kostade efter skatt och dricks 235 kronor (visserligen var detta på Upper East Side, som är ett snobbigt område, men ändå). En lunch eller middag med två glas vin gick alltid på 700-900 kr per person. Vi försökte hålla nere kostnaderna genom att promenera mycket, ta tunnelbanan och ibland bara ta en korv med bröd, lite pommes eller en sub till lunch/middag. Men det går inte att blunda för att pengarna har rullat.

Lyckligtvis har vi spridit ut många kostnader över tid - flyget bokades och betalades t ex redan i september och ESTA (visum) i december. Vi bokade och betalade även transfer till och från flyget och diverse inträden i förväg. Men slutsummeringen är ändå saftig (alla kostnader per person):

Flyg Sthlm-New York t/r: 5 568 kr
ESTA: 940 kr
Hotell i NY, 7 nätter: 7 915 kr
Transfer till och från flygplatsen: 1 500 kr
Top of the Rock: 350 kr
Friends Experience: 495 kr
Artechouse: 320 kr
9/11 Memorial: 460 kr
Dinner Experience, One: 2 000 kr
Övrigt (mat, dryck, taxi, shopping): Ca 12 000 kr

Totalt: 31 548 kr

För min del har det utöver detta även gått pengar till:

MJ the musical (2 biljetter): 7 000 kr
Tågbiljetter till och från Sthlm: 2 260 kr
Två hotellnätter i Sthlm: 1 400 kr

Totalt: 10 660 kr

Lite svettigt känns det när man ser allt i en enda klump. Men kommer det att avskräcka mig från att åka tillbaka? Nej! Jag är inte färdig med New York. Däremot kommer jag att försöka ta en direktflight nästa gång.

Nästa resa blir dock inom Europa, till Cinque Terre i slutet av augusti.

Vi hörs då.