Rent tekniskt började min resa till New York redan på fredagen den 31 mars då jag tog tåget till Stockholm. Jag sov en natt på ett hotell nära Centralen och tog sen Arlanda Express vid halv tio-tiden för att möta upp Daniella, vars tåg från Gävle skulle komma in 10.08. Dessvärre var det något tekniskt strul i tågtrafiken och efter att tåget fortfarande stod kvar på Gävle C efter 45 minuter (utan någon prognos på när det skulle lösa sig) klev hon av tåget och fick istället skjuts till Arlanda av sin pappa. Jag och Daniella hade intensiv sms- och telefonkontakt och även Åsa och Camilla blev engagerade i strulet. Men strax före halv tolv möttes vi i alla fall på Terminal 5 och resan kunde äntligen börja på riktigt.
Vi checkade in via automat och fick svara på en ansenlig mängd frågor (vilket man alltid får när man ska till USA) innan bag tags och boardingkort ramlade ut. Sedan gick vi och lämnade in våra resväskor via en obemannad bag drop, vilket innebär att man själv väger och scannar väskans streckkod innan den skickas iväg på rullbandet. Min vägde tydligen 12 kg, Daniellas 10 kg. Vi får se vad de väger när vi åker hem…
Säkerhetskontrollen gick smidigt och strax satt vi med en varsin cider respektive bubbel och firade att vi, trots det inledande tågstrulet, nu var på väg. Några småinköp och toalettbesök senare var det dags att boarda den första flighten mot Reykjavik, som skulle ta ca 3 timmar.
Jag har aldrig rest med Icelandair tidigare, men det såg ut att vara ungefär samma standard som SAS. Dock så ingick ingen mat eller dryck, vilket gjorde mig lite fundersam. Å andra sidan är det fullt möjligt, rent av troligt, att jag tackat nej till måltider när jag gjorde bokningen, eftersom jag konsekvent tackar nej till alla erbjudanden om extra service, avbokningsskydd, försäkringar och personlig assistans när jag bokar flyg. Det fanns givetvis mat till försäljning - ett skralt utbud av mackor och snacks - så vi köpte en varsin baguette och tänkte att det blir säkert en varm måltid på den långa flighten till New York. Sedan tillbringade vi resan med att läsa högt ur min blogg från USA-resan 2017, när vi var i Florida och Karibien för att fira syrrans 50-årsdag.
När vi landat i Reykjavik var det bara en timme tills vi skulle boarda nästa flight, vilket var alldeles lagom för att hinna sträcka på sig, köpa vattenflaskor och besöka restrooms. Dock så var det någon försening vid gaten och vi stod en evighet i en svinlång kö som inte rörde sig framåt. Ungefär här hade vi också upptäckt att vi inte blivit seatade tillsammans - jag skulle tydligen sitta på 12B och Daniella på 13B. Jag hade inte kollat våra platser när vi checkade in i automaten på Arlanda, utan bara förutsatt att vi skulle sitta bredvid varandra. Vilket otroligt rookie-misstag! Vi skulle givetvis försöka förmå någon att byta plats med oss, men med tanke på att våra platser var i mitten av raden, och inte någon av de eftertraktade fönster- eller gångplatserna, hade vi inte mycket att förhandla med.
När boardingen äntligen satte igång, ungefär 45 minuter efter utsatt tid, visade det sig givetvis att ingen av våra medresenärer ville byta plats med oss. Trots att vi log rart, rent av vädjande, och förklarade att vi reste tillsammans. Men de vägrade. Så vi fick helt enkelt sitta på varsin rad. Här spolierades min plan om att vi skulle ägna resan åt att spela det Vänner-quiz som jag införskaffat just för detta tillfälle. Ingen av oss kunde heller koppla in våra hörlurar till flygplanets Entertainment-system eftersom vi båda har iPhones och deras hörlurar passar inte i vanliga uttag (om man inte sätter på en typ ”dongel”, men det hade vi båda glömt.) Som en sista käftsmäll ingick ingen mat på denna resa heller - som ändå var drygt sex timmar lång. Är Icelandair ett lågprisbolag? Det enda som fanns till försäljning var samma sorgliga meny som fanns på den förra flighten - så vi köpte en varsin baguette igen (och vin!). Innan vi lyfte laddade jag blixtsnabbt ner några avsnitt av Freakshow så att jag skulle kunna lyssna på dem trots att mobilen var i flygplansläge och sedan bar det av.
Resan gick, trots allt, hyfsat bra och jag lyckades till och med halvslumra lite i den klassiska sitta-framåtlutad-och-vila-huvudet-på-den-nedfällda-brickan-positionen. Strax före 20.00, lokal tid, flög vi in över New York, vars miljontals ljus glittrade i nattmörkret och förstärktes av helt otroliga blixtar som lyste upp hela himlen i flera sekunder.
Efter att vi landat stod vi återigen i en otroligt lång och seg kö för att passera US Customs and Border, och efter detta hämtade vi våra väskor och ringde den förbeställda transfern som skulle ta oss till hotellet. Det gick oerhört smidigt och efter bara 10 minuter dök han upp i en svart ”Chevy Suburban” och transporterade oss värdigt hela vägen till Manhattan. Dock fick vi punga ut med 30 dollar för tullar etc, trots att vi redan hade betalat transfern i förväg. Han förklarade ingående hur det hängde ihop, men vi orkade inte sätta oss in i systemet och bara betalade när vi klev ur utanför hotellet.
Vi bor på Yotel, som ligger på 10th Avenue, nära Time’s Square. Exakt detta hotell bodde jag på 2014, så det är lite nostalgiskt att komma tillbaka till detta ”högteknologiska” och neonskimrande ställe. Förra gången hade jag ett riktigt lyxigt rum med fönster från golv till tak, nu har vi ett lite mer modest rum - men med samma coola vibe.
Vi slängde in väskorna och gick direkt ut igen för att ta oss en titt på Time’s Square, eftersom jag ville att Daniella skulle få en ”flavour” av New York innan vi gick och la oss. Efter detta köpte vi en varsin korv med bröd och gick tillbaka till hotellet. På vägen började det spöregna, så vi var dyngsura när vi äntligen kom tillbaka. Men då var det bara att klä av sig, borsta tänderna och krypa ner i den ljuvliga sängen. Klockan var midnatt när vi släckte ljuset.
Idag, söndag, ska det bli soligt och närmare 10 grader. Vi ska tillbringa hela dagen på Upper West Side, Upper East Side och Central Park.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar