Efter frukosten tog vi således linbanan ner till Mazzaro-stranden, men istället för att gå till vänster gick vi denna dag till höger i ca 200 meter, och därefter ner för en ansenlig mängd trappor innan vi skådade Isola Bella.
Förutom att vara en ö är Isola Bella ett naturreservat. Den ligger helt nära stranden, enbart skild av en tunn vattenremsa som man kan vada över. Vilket vi givetvis gjorde.
Vi påbörjade vår vandring på ön, men möttes strax av en liten man i en biljettlucka som ville ha betalt för att vi skulle få passera. Det var egentligen inte särskilt dyrt, men det verkade vara många trappor även här, och vi kände att vi nog egentligen bara ville bada. Så vi vadade tillbaka, blev erbjudna ett par solstolar alldeles intill strandkanten för 20 Euro styck och parkerade där.
Vi gjorde givetvis ett par avstickare till strandbaren, men i huvudsak låg vi i våra solstolar - eller i vattnet - hela dagen.
Efter att vi hade tagit linbanan tillbaka upp på berget gick vi förbi hotellet och slängde in vår packning, sedan letade vi upp Osteria da Rita - restaurangen som vi fått tips om av en kompis till mig på ett av mina Instagram-inlägg. Det var en supermysig liten krog med rutiga dukar (och den enda restaurangen i omgivningen som hade kö, upptäckte vi när vi hade glidit in och fått vårt bord precis innan rusningen började). För omväxlings skull beställde vi kött - en mixed grill bestående av olika köttbitar som vi delade på. Det var otroligt gott och atmosfären var fantastisk.
Efter middagen släntrade vi hem till hotellet för att duscha och göra oss i ordning för operan. Det var en föreställning som kallades ”Best of Italian Opera”, och innehöll kända arior från bland annat La Boheme, Barberaren i Sevilla, La Traviata, Madame Butterfly med flera. Jag såg Carmen i Prag en gång, men kunde inte alls följa med i handlingen. Detta så kallade ”Best of”-upplägg skulle nog passa oss bättre, tänkte vi, och kände att detta var en perfekt Grand Finale på resan.
Tyvärr måste jag erkänna att lokalen var en besvikelse. Jag trodde det skulle vara en ”riktig” opera, eller åtminstone något i stil med Stora Teatern i Göteborg. Men det var en ganska liten och oansenlig lokal med rader av stolar uppställda framför en pytteliten scen med ett piano. Åsa var supertrött eftersom hon hade sovit riktigt dåligt natten innan, och sedan tillbringat en hel dag i solen, följt av en brakmiddag med tre glas vin (var).
Redan innan föreställningen hade börjat sov hon tungt mot min axel…
Men det blev en paus där vi erbjöds frisk luft och bubbel, och efter detta kvicknade hon till och kunde njuta av andra akten.
Och det var faktiskt riktigt bra. Trots att vi bara kände igen en, eller möjligtvis två, av ariorna, så gick det inte att undgå att imponeras av sångarnas känsla och enorma röstresurser. Det nummer vi uppskattade särskilt var från Barberaren i Sevilla - där en oskyldig person i publiken plockades upp på scenen för att utgöra rekvisita. Han placerades i en stol med frisörskynke runt halsen, samtidigt som den manlige operasångaren dansade runt honom med en gigantisk sax.
Han såg mycket besvärad ut.
Men han hanterade ändå situationen med bravur och gjorde till och med en gentil bugning till publiken innan han lämnade scenen efter numret.
På det hela taget var det en fin upplevelse, och alldeles lagom lång (90 minuter). Kanske blir det mer opera framöver?
Efter föreställningen gick vi tillbaka till hotellet för att krascha. Och insåg att det var sista gången vi såg Taormina by night.
Just nu står vi på flygplatsen i Catania - vårt flyg är flera timmar försenat och hela stället är ett dårhus.
Mer om detta imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar