Hela dagen låg vi sedan och solade och badade.
Och detta vatten.
Det är så otroligt kristallklart att man med lätthet ser stenarna på bottnen som låg de i ett vattenglas. Jag försökte verkligen suga in känslan av att ligga och guppa i det stora blå för att kunna plocka upp minnet längre fram i höst. När man verkligen behöver det.
Vid halv fyra gick vi upp till strandrestaurangen och åt en bruschetta respektive toast. Sedan gick vi tillbaka till våra solstolar för ännu mera sol och bad.
Klockan fem blev vi enligt överenskommelse upphämtade och strax var vi tillbaka uppe på berget och våra gator. Vi släntrade till hotellet, duschade och bytte om och gav oss ut i folkvimlet igen. Vi hade bokat bord på en restaurang som hette Osteria Nero D’Avola kl 20.00, så vi hade gott om tid att strosa genom de välbekanta gränderna och även upptäcka nya. Av en slump såg vi en restaurang som jag fick tips om av en kompis på ett av mina Instagram-inlägg: Osteria da Rita. Det såg mysigt ut och vi ska försöka gå dit ikväll.
Vi kom fram till Osteria Nero D’Avola redan kvart över sju, men det var inga problem att få bordet tidigare. Miljön var dessvärre inte alls så mysig eller spektakulär som vi hade förväntat oss (de övriga restauranger vi hade förbokat hade varit något utöver det vanliga) och servicen var långsam, rent av avmätt. Men maten var otroligt bra. Vi åt båda svärdfisk, men tillredd på olika sätt. Åsas var gratinerad och kryddad med någon slags citronpeppar. Min simmade i någon mustig tomatsås med vitlök och oliver.
Efter middagen gick vi vidare till en loungebar och tog en drink. Sedan till en annan bar med utsikt över Taorminas bukt där vi tog ytterligare en drink.
Idag är vår sista heldag. Men vi kommer inte att kräma ur det sista ur det stora blå förrän imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar