Perfekt.
Vi hade bokat upphämtning kl 10.30, så efter frukosten gav vi oss iväg till ”the pick-up point” som receptionisten pekat ut på en karta. Trots detta pedagogiska upplägg var vi lite osäkra på om vi var på rätt plats, men strax före utsatt tid kom i alla fall en liten man (som såg ut precis som Joe Pesci) i en minibuss med skylten ”CAPARENA” och plockade upp oss. Vi for iväg nedåt, nedåt, längs smala gator och hårnålskurvor tills vi nådde stranden, där vi kom överens med Mr Pesci att vi ville bli hämtade kl 16.00. Efter lite pappersexercis med en hotellreceptionist i ansiktsmask och en smådryg badvakt blev vi hänvisade till ”the second row” av solstolar och vi kunde slå oss ner och bara njuta av dagen.
Och det var en finfin strand, även om även denna var stenig. Vi hade dock införskaffat badskor dagen innan, så det gjorde inget. Badskor är helt enkelt ett måste på stenstränder om man är det minsta ömfotad. (Faktum är att Åsa anser att badskorna är bland de bästa inköp hon gjort någonsin.)
Vi solade och badade hela eftermiddagen och läste högt för varandra ur Balderson-boken. Det var trettio grader varmt och det enda molnet på himlen var våra vader - vi hade båda sån träningsvärk i vaderna efter söndagens ”träningspass” i trapporna att varenda steg kändes som knivhugg. Vilket även medförde en delvis stapplande gångstil ackompanjerat av diverse ovärdiga utrop.
Mestadels låg vi dock i horisontalläge. Och när det var dags att åka hem tog vi god tid på oss att ta oss upp till parkeringen där Mr Pesci fiskade upp oss, tillsammans med ett norskt par som bodde på ett annat hotell. Han körde hem dem först, vilket innebar att vi fick en fin liten omväg där vi fick se lite andra delar av Taormina innan vi var tillbaka i våra hoods.
Klockan var nu runt halv fem, och vi hade inte ätit sen frukost. Så vi stannade vid första bästa uteservering på vår gågata och åt en tomat- och mozzarellasallad (Åsa), och parmaskinka med melon (jag). Sedan satt vi och tittade på folk en bra stund innan vi gick tillbaka till hotellet för att göra oss i ordning för middagen. På vägen hem köpte Åsa även en axelväska som hon gått och spanat på i flera dagar och som hon nu äntligen kände sig mogen för att införskaffa.
Klockan åtta hade vi ett bord på en restaurang som jag hade läst om på nätet - Rosso Divino Tavern. Vi hade sjukt höga förväntningar, men vi blev ändå hänförda. Det var nämligen ett helt fantastiskt ställe som låg undangömt på en liten bakgata. Otroligt mysig atmosfär och maten var GUDOMLIG. Vi åt båda seabass - havsabborre - som var så perfekt tillagad att den föll isär lamell för lamell bara man tittade på den (typ). Tyvärr dök det upp ett gäng musikanter som började spela någon obskyr flöjtmusik i samma ögonblick som jag satte gaffeln i fisken (och som sedan gick runt med håven för att skinna gästerna på pengar). Jag skar tänder, men som tur var gick de strax vidare till nya jaktmarker, och vi kunde avnjuta vår måltid i frid. (De återkom dock lite senare på kvällen, nu förstärkta med en tenor med en jävla pipa. Detta var dock bättre, och vi gav dem några Euros.)
Bortsett från detta lilla mellanspel, i dubbel bemärkelse, är detta verkligen en restaurang jag kan rekommendera. Och - boka bord i förväg!
Idag har vi varit i Catania hela dagen. Även inför denna utflykt hade vi höga förväntningar, men de grusades rejält. Men mer om detta imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar