Walking, walking

Jag inledde lördagen med att promenera bort till ett frukosthak som killen i receptionen hade tipsat mig om. Det fanns olika menyer att välja på, och jag tog den minsta varianten av English Breakfast - vilken innehöll bacon, ägg, bönor och två skivor rostat bröd med smör. Till detta beställde jag en latte och ett glas apelsinjuice. Sedan satt jag på uteserveringen i solen en bra stund och mumsade i lugn och ro. 

Jag hade inga särskilda planer för dagen, men började med att gå bort till King’s Cross tågstation där jag hade läst att plattform 9 3/4 skulle finnas. Det vill säga den hemliga plattform som Harry Potter tar Hogwarts Express ifrån genom att springa igenom en tegelvägg. Jag är inget stort Harry Potter-fan och har inte ens sett alla filmerna, men jag tycker det är kul med film locations så jag letade upp den. Kön för att få sitt foto taget vid skylten var groteskt lång och inget jag hade lust att befatta mig med. Dessutom fick man betala för bilderna. Så jag smög bara upp vid sidan och tog en bild på två random mugglare som poserade vid trolleyn som tränger igenom väggen. Föga anade de att de skulle hamna i min blogg!

Jag gick vidare till tunnelbanan och åkte till Hyde Park Corner. Sedan promenerade jag i parken en bra stund och såg bland annat flera välmående ekorrar (vilket man alltid gör). Efter Hyde Park promenerade jag i riktning mot Oxford Circus. Precis som jag hade misstänkt, och som Helene verifierat i en kommentar på mitt förra inlägg, går det utmärkt att ta sig runt i centrala London till fots. I alla fall om man har bra skor och i synnerhet mellan landmärkena Piccadilly Circus-Trafalgar Square-Covent Garden. 

Från Oxford Circus fortsatte jag mot Carnaby Street och såg till min stora glädje ett ledigt bord på en för övrigt smockfull uteservering. Men man var tvungen att beställa själv i baren och när jag så småningom kom ut med min kondensdroppande Aperol Spritz var det givetvis upptaget av en blondin med en stor karta uppfälld framför sig. Så jag gick in och satte mig vid ett bord i den murriga baren för att inta min drink innan jag gav mig ut i solskenet igen. 

Carnaby Street är mysigt, och på 1960-talet förknippades gatan med Swinging London och senare med punk, mods och skinheads. Även om man fortfarande försöker leva på arvet av den alternativa viben så tror jag inte att locals hänger här. Detta är turisternas gata numera.

Jag gick vidare till Trafalgar Square för att kolla in den där musikfestivalen som jag såg förberedas igår. Redan på avstånd hördes musik, jubel och applåder och när jag närmade mig blev det mer och mer folk på gatan som stod och spanade mot de stora skärmar som visade vad som pågick på scenen. Jag kryssade mig fram till avspärrningarna men lyckades inte förstå hur man kom in på området. Festivalen hette West End Live och skulle enligt skyltarna vara ”free” - ändå var det mer folk utanför spärrarna än inne på torget. Längs stängslet som omgärdade torget stod vakter med bistra miner och jag såg några gluggar med skylten ”exit”, men inte en enda ”entry”. Jag var dock inte tillräckligt angelägen för att forska vidare, utan slog mig helt enkelt ner på en gräsplätt utanför och tittade på folk och lyssnade på de musikallåtar och covers som framfördes av (gissar jag) West End-artister. Avicciis ”Wake me up” möttes av stort jubel och allsång, vilket kändes mäktigt.

Efter festivalen började jag känna mig hungrig och hittade en uteservering på en lugnare bakgata där jag åt en hamburgare. Sedan gick jag bort till Covent Garden för att ta en drink. Vid marknaden fanns en restaurang som hade en takterrass, men det var givetvis fullt på ”front row”, där folk satt på rad och blickade ut över torget med sina drinkar. Jag köpte ett glas vin i baren och sedan hovrade jag fram och tillbaka; försökte se om någon snart hade druckit upp och gjorde sig beredd att gå. Lurade som en gädda i vassen. Men ingen lämnade sin plats och jag fick till slut nöja mig med ett ståbord längre bak. 

Vid åtta-tiden slog tröttheten till. Allt promenerande i kombination med mat, dryck och sol hade tagit ut sin rätt. Jag tog tunnelbanan hem till mina hoods och gick och la mig.

Nu på söndag morgon har jag haft kontakt med syrran via WhatsApp. Hon flyger med SAS från Arlanda idag, och jag fick just meddelande att hon står vid sin gate och att boardingen ska börja. Om allt går enligt plan ska jag möta henne vid tunnelbanan runt 15 idag, London-tid. Imorgon ska vi se ABBA Voyage.