Cahoots & Oblix

Onsdagen var vår sista dag i London, så vi åkte direkt till Camden efter frukost, eftersom vi hade en del ”unfinished business” att ta hand om. Bland annat att besöka Cyberdog - den där coola ravebutiken som vi hade spanat in i söndags. Vi hann dock inte gå långt längs med huvudgatan förrän jag hade köpt ett par skor för 2000 kr, och sedan fortsatte pengarna att rulla. Jag köpte bland annat en axelväska och en ny necessär och syrran handlade tröjor till både sig själv och Isack och Elias inne på Cyberdog. Vi strosade länge på marknaden som aldrig tycktes ta slut och sedan köpte vi crêpes med jordgubbssylt och grädde (jag) och banan och nutella (Camilla), vilka vi intog sittandes på en trappa i solskenet där vi hade full uppsikt över alls människor som hade valt att besöka Camden Market just idag. 

Vid halv tre-tiden åkte vi tillbaka till hotellet och lastade av våra kassar, duschade och bytte om inför kvällen. Jag hade bokat ett bord till oss på Cahoots kl 17 där vi skulle ta en drink eller två, därefter hade vi ett bord på Oblix kl 20, där vi skulle avsluta både kvällen och resan med en middag in style. 

Men vi började med att ta tunnelbanan till Piccadilly Circus eftersom Camilla villa handla tröjor på Hard Rock Café. När detta var ombesörjt promenerade vi mot Carnaby och lokaliserade Cahoots, som är en slags temarestaurang/bar i den övergivna tunnelbanestationen Kingly Court. Samtidigt som man går nedför trätrapporna gör man en tidsresa till 1940-talet - baren är nämligen inredd som en tågkupé i efterkrigstid och personalen bär tidstypiska kläder. Även om det låter som en turistfälla så var det en grym atmosfär och det fanns ett stort urval av goda drinkar. Tror dock att det är nödvändigt att boka bord i förväg om man vill gå hit. 

Två drinkar senare bröts förtrollningen och vi var ute i dagsljuset igen som två blinkande kaniner. Vi tog tunnelbanan till London Bridge och gick därefter till The Shard, som är Storbritanniens och en av Europas högsta byggnader. På våning 32 ligger Oblix, där jag hade bokat ett fönsterbord till oss på West Side. (East Side är lite mer urban-casual, West Side är fine dining). Vi var en halvtimme för tidiga och fick ett tillfälligt bord på East Side innan en servitör kom och eskorterade oss bort till vår plats. 

Här satt vi fin-fint med västra London för våra fötter samtidigt som solen gick ner över horisonten. Jag beställde en bbq black cod med koriandersalsa och syrran en steak med hasselbackspotatis. Det var fantastiskt gott, och kändes skönt att äta en värdig middag till slut. Vi har haft lite otur med tajmingen med middagarna - i måndags, efter ABBA-konserten, var vi tvungna att ta en burgare på Burger King eftersom alla restauranger hade stängt, och i tisdags, efter lönnkrogen, hade vi bara vår ”nödproviant” av nötter och vindruvor till förfogande. (Camilla var inte nöjd.) 

Men å andra sidan är det ju kontrasterna som gör resan. 

Efter middagen på Oblix åkte vi hem till hotellet, mätta och belåtna, och la oss för sista kvällen i vår ”bunker”. Idag, torsdag, reser vi hem till Sverige. Jag sitter just nu på Heathrow och min flight går om knappt en timme. Syrran är redan i luften, på väg mot Arlanda. 

Imorgon kommer ett sedvanligt hemresan-och-slutreflektioner-inlägg.