På onsdagen hade vi ställt klockan på halv sju, eftersom vi skulle bli upphämtade med en minibuss utanför hotellet kl 07.20. Efter att ha stått och väntat i 5-10 minuter dök den slutligen upp, och vi - tillsammans med två andra från vårt hotell - forslades sedan till upphämtningsplatsen i Olbia där ytterligare 12 personer klev på innan det bar iväg till hamnen i Cannigione. Det var en bussresa på ca 30 minuter och vi började nästan omedelbart att prata med två svenska tjejer som satt bakom oss i bussen. De hette Linda och Lena och var från Stockholm. De var också systrar. Halvsystrar till och med, med samma mamma. Precis som vi. Och vi hängde med dem hela dagen.
De hade tydligen åkt med samma flyg som oss och bodde också en bit utanför Olbia, men inte i samma område som vi. De hade, precis som vi, inte några barer, butiker eller restauranger i närheten, utan var förvisade till sitt hotells restaurang. Och den var, enligt dem, inte alls bra. De var dessutom tvungna att ta en buss för att komma till stranden.
Vi är tacksamma för att vårt hotell ligger mitt på stranden och att vi har en restaurang i världsklass. Däremot ska man nog kolla upp omgivningarna lite noggrannare nästa gång man bokar en sån här resa - även om vi inte är här för att (i första hand) shoppa och festa så vill man åtminstone ha möjligheten.
Framme i Cannigione gick vi alla ombord på båten som skulle ta oss runt i Maddalenas skärgård. Det var inte bara de 16 personerna från våran buss, utan det kom folk från andra bussar också. I recensionerna av denna utflykt hade vi läst att det ibland kunde vara väldigt trångt på båten, men eftersom det inte är högsäsong längre var det inga problem att få bra platser. Vi seglade i ungefär 1,5 timmar och passerade öarna Caprero och Santa Stefano innan vi slutligen nådde vårt första stopp: Santa Maria. Där fick vi gå av i drygt en timme, och undertecknad kastade sig omedelbart i det overkligt turkosa vattnet med snorkeln i högsta hugg. Linda badade också, medans Camilla och Lena nöjde sig med att sola på stranden.
När vi kom tillbaka till båten serverades tomatpasta i solen på däck och vi kompletterade givetvis med vin som gick att köpa i baren. Därefter bar det iväg till nästa ö, Spargi, där vi fick kliva av och bada igen. Denna gång tog sig även Camilla ett dopp.
Seglatsen gick sedan vidare längs fantastiska vyer mot huvudön, Maddalena, där vi skulle göra vårt sista stopp. Här strosade vi runt i mysiga gränder, åt gelato och shoppade lite innan båten tog oss tillbaka till Cannigione.
Sardinien kallas ibland för Medelhavets filé och idag förstod jag varför. De mjölkvita stränderna och det kristallklara och turkosblå havet påminner nämligen om Karibien. Det var dock tur att vi hade bokat denna utflykt på onsdagen och inte tidigare i veckan, eftersom vädret var lite sådär i måndags och inte alls bra på tisdagen. På onsdagen sken solen från en klarblå himmel hela dagen.
När vi klivit i land var inte vår minibuss på plats, och vi fick sedan meddelande via WhatsApp att det hade varit en bilolycka på vägen som gjorde att vår chaufför var ”slightly delayed”. En och en halv timme fick vi stå och trampa, vilket var lite segt. Men till slut kom han, och vi forslades tillbaka hela vägen till hotellet.
En varm dusch senare var vi i hotellrestaurangen igen, där vi båda beställde marulk. Det var ohyggligt gott. Såklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar