High Fidelity

Det var måndag och sista dagen i Miami (eller näst sista dagen, beroende på hur man ser det. Mitt flyg går 20.40 imorgon kväll.) Jag började i alla fall med att beställa upp frukost på rummet. Egentligen hade jag beställt den redan kvällen innan, eftersom det enda man behöver göra är att kryssa i vad man vill ha på en färdig meny som man sedan hänger på utsidan av dörren. Där fyller man även i vilken tid man vill ha sin frukost serverad och jag hade valt tidssloten 08.00-08.30.

Ungefär tjugo över åtta knackade det på dörren och sedan kom en servitör in med en bricka. Caffe latte, "Eggs Benedict" (pocherade ägg och skinka på bröd) en yoghurt med någon slags müsli och färska bär plus pannkakor med bär och lönnsirap. (Gårdagens ofrivilliga diet i Key West hade gjort att jag målade på ordentligt när jag gjorde beställningen, men nu orkade jag inte äta upp allt. Dock åt jag lite av allt, och det smakade gudomligt.)

Efter frukosten gick jag ner till stranden och la mig på en solstol. Det var kvavt och disigt och, inte helt oväntat, kom det en åskskur på eftermiddagen. Jag gick in på hotellet och bytte om, sedan tog jag mig ner till Bal Harbour som är en shoppingmall som ligger bara ett par gator bort. Det var dock bara riktigt exklusiva butiker därinne (Prada, Chanel, Dolce & Gabbana etc), så det var snabbt överstökat. Jag gick istället tillbaka till hotellet och åt en tidig middag i hotellets restaurang bestående av grillad lax och någon slags majs- och passionsfruktsröra (som faktiskt funkade) och grillade rotfrukter.

Och jag tänkte tillbaka på allt som hänt sedan jag kom till USA för fem veckor sedan. Jag tänkte på min första dag i New York, när jag jetlaggad och med sprängande huvudvärk tog mig till Time's Square för att köpa kaffe. Det känns som väldigt länge sedan. Då hade jag hela resan framför mig. Nu är den snart slut.

Några höjdpunkter (utan inbördes ordning): Den guldgula natthimlen efter regnet i New York. Att se Giants göra två homeruns. När jag låg i gräset i Millennium Park och Chicagos symfoniorkester hade en "open rehearsal". Första gången jag och Jessica klev in i sviten på Trump International i Las Vegas. Att möta Corey på Navy Pier i Chicago. Alla shower jag har sett: Rock of Ages, Million Dollar Quartet och Cirque du Soleil. När vi äntligen fick vår cab. När jag och Nova såg gamla filmklassiker på Castro Theater i San Francisco. Cykelturen över Golden Gate. Att jag och Jessica inte bangade för en Ike Turner. Och att vi tog helikopterturen i Grand Canyon, trots ovädret. Att hålla i en baby-alligator på träskturen i Louisiana. När jag åt frukost på balkongen i morse på mitt hotell här i Miami samtidigt som jag blickade ut över Atlanten. 

Som många känner till är en av mina favoritböcker "High Fidelity" av Nick Hornby. Utöver att språket i boken är briljant (både engelska originalet och, faktiskt, den svenska översättningen) kan jag verkligen identifiera mig med huvudpersonen Rob, trots att han är en 36-årig man som äger en skivbutik i norra London. Det kunde jag redan första gången jag läste boken, när jag var runt 25, och det kan jag fortfarande, när jag är snart 41. 

En av Robs svagheter är att göra listor över allt: "Top 5 most memorable break-ups". "Top 5 songs to play on a Monday morning". "Top 5 musical crimes perpetrated by Stevie Wonder in the 80's and 90's". Etc. 

Med detta som bakgrund känns det helt rätt att göra en lista över denna resa, även om det inte är en renodlad Top 5-lista. 

Här kommer den:

Mysigaste områden: Central Park, SoHo och West Village i New York; The Haight i San Francisco; Farmers's Market och The Grove i Los Angeles; Garden District och French Quarter i New Orleans.

Galnaste områden: Venice Beach i Los Angeles; South Beach i Miami; hela Las Vegas.

Mest avslappnade atmosfär: New Orleans.

Mest irriterande personer: 1) Avis-killen i San Francisco. 2) Ungen som satt bakom mig under IMAX-filmen på Naturhistoriska museet i New York. 3) A.J. - Guest Guide på Avenue Plaza Resort i New Orleans. 4) Den kvinnliga "flygplatsvakten" i San Francisco som inte sa att våra väskor redan hade kommit, trots att hon stod och hängde vid vårt bagageband. 5) Rotten Robbie på "Rotten Robbies gas station", mitt ute i ingenstans. I den ordningen.

Mest irriterande ljud: GPS-rösten som - med ett enormt drygt tonfall - sa "Recalculating" varje gång vi inte körde som den ville. 

Trevligaste ljud: Ljudet av vår Ford Mustang som cabbade ner.

Grymmaste Road Trip-låten: En elgitarrversion av "Star Spangled Banner" (på skivan som Åsa hade bränt).

Mest hisnande ögonblick: Att kliva ut på den genomskinliga glasplattan som hängde ut från 103:e våningen på Willis Tower i Chicago. 

Sorgligaste ögonblick: Att säga hej då till Jessica på MacArrans flygplats i Las Vegas.

Mest berörande upplevelser: 9/11 Memorial i New York; inskriptionerna i stenarna utanför Neverland; fångarnas berättelser på audio touren på Alcatraz.

Roligaste nya bekantskap: Corey.

Mest majestätiska byggnadsverk: Golden Gate Bridge. Utan tvekan.

Coolaste skulpturer: Cloud Gate ("the bean") och Crown Fountain i Millenium Park, Chicago.

Vackraste solnedgång: Grand Canyon.

Största räddaren i nöden: Starbucks.

Största kulturkrocken: Från Las Vegas Boulevard till hjulångare på Mississippi inom 24 timmar.

Största adrenalinkicken: "Mummy - the ride" - berg-och-dalbanan som gick i totalt mörker på Universal Studios i Los Angeles.

Största lättnaden: Att blicka ut över Manhattan från Top of the Rocks efter infernot inne på Naturhistoriska museet; när vi äntligen hittade utkiksplatsen från Mulholland Drive i Los Angeles.

Största axelryckningen: Fyrverkerierna på 4th of July.

Största besvikelser: 1) "It's raining in Grand Canyon." (Grand Canyon har en regndag om året. I år var det den 25 juli.) 2) "No, you can't go down to the bridge." (När jag ville gå ner till Brooklyn Bridge efter att 4th of July-fyrverkerierna var över.) 3) "We're closed." (När jag och Nova precis klivit ur hissen på Top of the Marks för att ta en cocktail och kolla in utsikten över San Francisco by night). I den ordningen.

Mest bisarra syn: Nöjesfältet som uppenbarade sig från ingenstans i Santa Cruz.

Mest bisarra upplevelser: Att åka runt med caben bland inhängnade hästar och tjurar i jakten på Neverland; att sitta i en buss som åker rakt ut i bukten utanför South Beach i Miami.

Grymmaste naturupplevelserna: Grand Canyon; Big Sur-området längs Highway 1 i Kalifornien; träskturen i Louisiana.

Värsta skyfallen: På vägen till Rock of Ages i New York; när jag landade i Miami; på vägen ner till Key West.

Värsta blixtarna: Miami (helt upplyst himmel i flera sekunder); Grand Canyon (enorma sick-sack-blixtar).

Värsta hettan: Las Vegas

Värsta luftfuktigheten: New York

Hungrigaste ögonblick: När jag mötte Nova i lobbyn på Club Quarters och vi sedan slängde oss in på "Elephant & Castle"; när jag och Jessica äntligen kom fram till Santa Cruz.

Godaste middagen: Steaken på Yotel i New York; krabb- och fruktsalladen på Mr John's Steakhouse i New Orleans; lax- och avokadosalladen i Napa Valley; barbecued pork ribs på Houston's i New Orleans; grillad mahi-mahi på Tropicana i Las Vegas. Plus en hel drös med utmärkta hamburgare.

Sämsta middagen: Jambalayan som innehöll ost på NOLA i New Orleans.

Godaste drinken: Irish Coffeen på Buena Vista i San Francisco.

Sämsta drinken: "Rum and soda" på baren "666" i Chicago.

Bästa "dinner with a view": Barrel House i Sausolito (efter cykelturen över Golden Gate); Lucia Lodge i Lucia (längs med Highway 1).

Största high-tech-upplevelse: Roboten som tog hand om bagaget inne på Yotel; skåpen som öppnades och låstes genom att läsa av fingeravtryck inne på Universal Studios, Los Angeles.

Största retro-upplevelse: Att åka spårvagnar från 1830-talet i New Orleans.

Största förvåningen: Att det var så svårt att hitta barer och klubbar som var öppna efter elva-tolv på kvällen i San Francisco. Att Stilla havet var så varmt när vi badade på Venice Beach. Att man inte såg till en enda människa i hela Beverly Hills. Att Super 8 hade bättre wi-fi än Trump International. Att Avis inte kunde dela upp betalningen mellan två personer. Att en kille som var före detta marinsoldat, hade räddat ca 250 personer under Katrina och spelat in en dokumentär om sina upplevelser - vilken sedan blivit film med Will Smith i huvudrollen - jobbade med Valet Parking på Avenue Plaza Resort i New Orleans.

Och detta är bara vad jag kommer på just nu. Det kommer säkert att komma mer när jag får smälta allt.

Nu är klockan halv åtta på måndag kväll och jag ska ta mig upp till Skybaren och ta en drink och se en sista solnedgång över Miami.

Imorgon kväll påbörjar jag min resa hem till Sverige.