Utflykt till South Beach

Ända sedan jag såg "Hajen" för första gången har jag varit rädd för hajar. (Jag och min barndomskompis Marina var väl 8-9 år och hade hittat hennes föräldrars hyr-VHS. När de gick hemifrån slog vi till, och sedan kunde jag knappt bada i simbassänger utan att höra den karakteristiska filmmusiken i mitt huvud.) Nyligen berättade dock en kollega att hans son, som är 12, hade sett "Hajen" för ett tag sedan och tyckt att den var som en gäspning. 

Ungarna är mer luttrade idag.

I Florida finns det hajar. Det gör det förvisso i Kalifornien också, och det hade ju gått bra att bada på Venice Beach. Dessutom har min kollega Emma-Sophia sagt att det, statistiskt sett, är större sannolikhet att få en nedfallande flygplansdel i huvudet än att attackeras av en haj. Så jag bestämde mig för att våga språnget. Jag kan ju inte lämna Florida utan att ha badat i havet.

Redan vid nio-tiden på lördag morgon gick jag alltså ner till beachen framför hotellet och la mig på en solstol. Det var växlande molnighet men väldigt varmt. För att inte tala om hur varmt det var i Atlanten - säkert trettio grader! I början höll jag mig väldigt nära strandkanten, men för varje gång jag gick i och badade blev jag allt morskare och gick längre och längre ut. (Det fanns dock alltid folk som var ännu längre ut och jag räknade iskallt med att de skulle falla offer först. Om det nu skulle komma en haj.)

Mellan doppen låg jag och solade. När solen var framme var det snudd på olidligt varmt och det var nästan som en befrielse när den gick i moln. Dessutom var det samma luftfuktighet som de första två dagarna i New Orleans. Dock inte riktigt lika vidrigt som i New York.

Klockan ett gick jag upp till mitt rum för att svalka av mig i AC:n. Sedan tog jag en dusch och gjorde mig i ordning för en utflykt till South Beach.

Jag tog en taxi och bad chauffören köra mig till "Duck tours", som bartendern Fay hade rekommenderat. Taxichauffören var från Egypten och pratade konstant: hur länge han bott här, vilka andra städer han bott i, vad han tyckte om dessa, att han älskade stränderna här i Miami, vad hans fru gjorde och bla, bla, bla. Sedan sa han de magiska orden: "Ibrahimovic - very good football player". Vi hade hittat en gemensam nämnare. (Ungefär som i Sällskapsresan när den där spanjoren sitter och knattrar på sin skrivmaskin och Stig-Helmer ska rapportera att hans väska har kommit bort.) Taxichauffören älskade fotboll och visste till och med att Sverige kommit trea i fotbolls-VM 1994. Hur många, förutom vi svenskar, minns vem som kom trea för 20 år sedan? 

Framme i South Beach köpte jag en biljett till Duck tours, som var något så märkligt som en buss som samtidigt var en båt. Först åkte vi runt på land och tittade på Art Deco-hus och sedan åkte vi rakt ut i vattnet - med samma fordon. Vi cruisade runt i bukten och passerade exklusiva mansions och guiden pekade ut den ena kändisvillan efter den andra: "This is the former home of Elizabeth Taylor, which means her best friend Michael Jackson has spent the night here" (i högtalarna spelades nu "Thriller"); "This is the home of Jennifer Lopez" (i högtalarna spelades nu "Jennie from the block"); "This is the home of Lenny Krawitz" (i högtalarna spelades nu "It ain't over 'til it's over"). Ja, ni fattar. Han räknade upp mängder med kändisar som antingen bodde eller hade bott på olika ställen och han hade även en faiblesse för att tala om vad allt kostade: "48 million dollars", "70 million dollars" etc. Hur kunde han veta allt det här? Kanske slängde han bara ur sig lite siffror? Klart var i alla fall att det var samma nivå på villorna här som i Beverly Hills. Utanför Lenny Krawitz' mansion låg en silverfärgad yacht och guppade. Mannen som hade uppfunnit Viagra hade ett litet vattenfall framför huset och guiden sa att det kallades "Viagra falls".

Vi passerade även byggnader som använts i olika filmer, till exempel "Scarface", "Too fast, too furious", den gamla Bondklassikern "Goldfinger" och naturligtvis "Miami Vice".

Efter turen strövade jag omkring på gatorna i South Beach - Lincoln Road, Collins Avenue och Ocean Drive. Här låg surfbutikerna, restaurangerna och barerna tätt och redan vid sex-tiden var partyt i full gång. Jag stärkte mig med en hamburgare innan jag gick in på "Clevelanders". Här hade tjejerna i baren bikini - liksom många i publiken. Det fanns även en pool på området och ett dansgolv. 

Jag beställde en drink som hette "Raspberry Sunset".

"Would you like to add 2 dollars to make it stronger?" frågade tjejen i baren. I rosa bikini.

"No thanks, I'm good."

Jag drack min drink och såg på när kidsen partajade. Och jag kände mig som seargent Murtough i Dödligt Vapen-filmerna: "I'm too old for this shit." Jag gick vidare längs med Ocean Drive och tog en Mojito på ett lugnare ställe. Hela tiden rann svetten i hårbotten och längs med ryggen. 

Vid tio-tiden var jag färdig med South Beach. Kul att ha sett, men jag är glad att jag bor där jag bor. 

Idag ska jag på en dagsutflykt till Key West.