Inlägget gick snabbt att skriva - det hade ju inte hänt så mycket under söndagen - men när jag avslutningsvis skulle ladda upp några bilder började det jävlas. En ruta dök upp som hävdade att jag inte hade åtkomst till mitt Google-konto. Vafalls? (Och - har jag ens ett Google-konto? Är det min Gmail?) Jag provade igen och igen, med en dåres envishet, men jag fick samma svar. Jag testade att uppdatera sidan, att stänga ner Blogger-appen och öppna den igen. Att starta om hela mobilen. Inget hjälpte och min irritation växte till oanade proportioner. Jag googlade efter svar och fick förslag på att rensa cookies och cache-minne på Chrome. Jag gjorde det. Men det hjälpte ändå inte. Jag gjorde det på Safari också, för säkerhets skull. Ingen skillnad. Jag började överväga att posta inlägget utan bilder, men det vore att erkänna sig besegrad. Efter över en timmes googlande, rensande och uppdaterande fick jag tipset att logga ut mig från Blogger-appen och sedan logga in igen. Det kändes riskfyllt, eftersom jag inte var säker på vad jag hade för lösenord. Men jag gjorde det ändå. Och på något sätt låg lösenordet sparat och efter denna ut- och inloggning funkade det igen.
Helt utmattad efter denna inre dramatik raglade jag bort till min solstol och lade mig platt. Klockan var nästan halv tolv och det kändes som om hela förmiddagen hade gått åt till ”datastrul”. Mobilen var redan nere på ”det röda” (under 20%) och jag ångrade att jag inte hade tagit med mig min Powerbank. Inte från rummet - utan från Göteborg…
Men jag hade ju ingen tid att passa direkt. Och efter ett dopp i den glittrande poolen kändes allt mycket lättare.
Efter någon timme var det tydligen dags för vattengympa i poolen. En överpeppad instruktör vrålade instruktioner för att överrösta den dunkande discomusiken samtidigt som några tappra semesterfirare rörde sig oroligt i vattnet. Jag fick en flash av Sällskapsresan och Åke Catos karaktär som vänder sig mot Sven Melander och säger ”Att de orkar, våra storkar” på grov göteborgska.
Men det var väl faktiskt dags för lunch?
Jag gick och satte mig på hotellets uteservering, den som hade varit stängd första kvällen jag kom hit, och beställde en caesarsallad. Den var en besvikelse - långt ifrån den magiska caesarsallad jag och syrran åt på vårt hotell på Sardinien. Kycklingbitarna var som gigantiska, bleka kuber, krutongerna för små och för få och jag tror inte det fanns någon bacon alls. Så, basically, smaklös kyckling med salladsblad och lite dressing.
Men vinet var gott.
Efter lunchen gick jag upp till mitt rum för att ladda mobilen lite, sedan var jag tillbaka i min solstol. Och där blev jag liggande resten av eftermiddagen.
På kvällen satte jag mig på balkongen och ringde Åsa. Det var skönt att höra att allt gick bra med Aslan - hon tyckte till och med att det var så mysigt att ha honom där att hon inte ville att han skulle åka därifrån.
Jag tog en dusch, bytte om och gav mig ut för att utforska omgivningarna. Jag gick i samma riktning som jag gått första kvällen och passerade barer, restauranger, supermarkets och souvenirbutiker. De senare sålde ungefär samma saker som de gör på alla såna här ställen i hela världen. Jag letade efter ett mysigt ställe, kanske en takbar, men ju längre jag gick, desto mer började jag inse att jag nog hade hittat det mysigaste stället redan i lördags kväll.
Så jag vände, gick tillbaka till samma restaurang där jag åt melon och skinka, slog mig ner och beställde en pasta bolognese. Det var gott, men långt ifrån fantastiskt. Spanien är helt enkelt inte Italien när det gäller mat.
Efter middagen gick jag tillbaka till min balkong för en sängfösare (vin och bok) innan jag kröp till sängs.
Idag ska jag åka in till Palma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar