Regn, regn, regn

Jag kan lika gärna släppa bomben direkt: det regnade hela tisdagen. Ibland vräkte det ner, ibland porlade det. Några korta stunder var det soligt, och i en sådan lucka hann jag ligga raklång i ungefär 15 minuter samt ta ett snabbt dopp i en av poolerna. Jag tog det dock med jämnmod: det är 28 grader varmt och enligt alla väderappar ska det bli fint resten av veckan.

Anledningen till att jag bokade den här resan var att jag varje år någonstans i mitten av oktober får lust att lägga mig i fosterställning, dra ner rullgardinen och inte krypa ut igen förrän framåt mars. Det finns inget ljus. Det finns inget hopp. Bara ett evigt mörker. En solresa kändes därför som en rent medicinsk åtgärd. Ett tillfälle att, för att använda ett slitet uttryck, ladda batterierna som sedan länge varit inne på det röda. Och sedan kunna leva på denna energiboost fram till Filmfestivalen när man vet att pendeln har svängt och det går mot ljusare tider.

Att jag valde just Mexico var (ironiskt nog) för att det kändes solsäkert. Även om Kanarieöarna marknadsförs som ett året runt-resemål vet jag många som har haft 17 grader och mulet hela veckan när de åkt dit under vinterhalvåret. Jag är inte intresserad av 17 grader och mulet. För att vara säker på att få värme måste jag alltså åka längre bort. Och eftersom jag inte är sugen på Thailand riktade jag blicken västerut. Regnperioden här sträcker sig från juli-augusti till november, och eftersom vi nu är inne i sista veckan i november tänkte jag att det värsta borde ha klingat av. Kanske var det det sista regnet som föll igår.

Hursomhelst. Jag inledde tisdagen med att gå ner till huvudbyggnaden och äta frukost. Det är en fantastiskt fin buffé som innehåller allt man kan önska och lite till. Jag åt ägg och bacon, pannkakor med lönnsirap och en massa frukt. Sedan gick jag ut i lobbyn för att skriva ett blogginlägg om resan.

Wi-fi kan vara ett ständigt problem när man är ute och reser, och detta ställe är inget undantag. Jag hade lyckats få uppkoppling på mobilen, men det var helt omöjligt att få det på iPaden. Jag hade ingen lust att blogga i mobilen, så jag gick bort till receptionen och frågade om man inte kunde använda samma lösenord på två devices. Receptionskillen, som hette Manuel, försäkrade att det kunde man. Han tog min iPad och försökte logga in. Inget hände. Han startade om den. Inget resultat. Han rensade historiken och ändrade inställningar för cookies. Den var fortfarande stendöd. Han frågade om vi kunde prova att koppla bort wi-fi på min mobil, vilket vi gjorde. Sen kom det aldrig tillbaka på den heller. Manuel svettades. "Det måste vara något problem med servrarna..." Mmmhhmmm....

Till slut löste det sig med både mobil och platta, men det är segt och otillförlitligt och jag har ännu inte lyckats föra över några bilder från mobilen, vilket innebär att jag inte kan lägga upp dem på bloggen heller. Å andra sidan tog jag inte särskilt många bilder igår pga vädret. Jag hoppas att detta med bildöverföringen ska lösa sig senare, men tills vidare får ni helt enkelt googla på Playa del Carmen och Riu Yucatan om ni vill se hur det ser ut. 

Mitt rum är i alla fall rätt spartanskt och ser lite grekiskt ut - mest blått och vitkalkat - och jag har en terrass med utsikt mot en djungelliknande växtlighet. Städerskan viker handdukarna till svanar och andra figurer, och i badrummet finns en minibar som fylls på varannan dag. Ovanför den hänger flaskor med vodka, rom och tequila med skruvkork för omedelbar access.

Själva hotellområdet är stort och innehåller flera vita byggnader med lägenheter, en huvudbyggnad som är en dröm - eller mardröm - i rosa, lila och blanka metaller, samt många barer, restauranger och pooler. I en av poolerna kan man simma till baren. Inte långt därifrån ligger havet och sträcker ut sig i all sin blågröna prakt. Min plan igår var att strosa runt hela området och verkligen sondera terrängen, men det blev en upphackad historia: promenera en bit - ta skydd i en bar. Promenera en bit till - kasta sig in under ett tak. Jag hann som sagt med ett snabbt dopp, men mestadels satt jag i någon bar med min bok medan regnet skvalade.

På kvällen hade jag missat att man var tvungen att boka plats redan på förmiddagen om man ville äta middag i tre av restaurangerna: en mexikansk, en asiatisk och ett steakhouse. Till mitt förfogande fanns då enbart en "international" restaurang (buffé) eller den italienska restaurangen som jag ätit på kvällen innan. Jag gick in på "International" men vände direkt. Detta var samma restaurang som hade serverat frukosten, men den lila lysrörsbelysningen som hade känts helt ok vid frukosten kändes totalt ocharmig på kvällen. Ute i lobbyn var underhållningen dessutom i full gång: ett gäng mexikanare i paljetter som sjöng och dansade inför en blasé publik med simmiga blickar. Jag flydde in till italienaren och åt en pastarätt med räkor. När jag kom ut därifrån sjöng mexikanarna "I just called to say I love you", vilket var skäl nog att avstå en drink i baren. Jag drog mig istället tillbaka till mitt rum och fortsatte med min bok tills det var dags att släcka lampan. En sån här resa är inget för den besinningslöst aktive.

Nu är klockan 12 på onsdagen och solen har precis börjat titta fram efter en mulen men regnfri förmiddag. Jag har lärt mig min läxa och bokat bord på "Steakhouse" ikväll. 

Nu väntar beachen.