Hemresan

På söndagen hade jag ställt klockan på 07.00 för att hinna packa innan 08.00, när vi hade bestämt att vi skulle äta frukost. Jag hade legat och skrivit blogginlägg om Highland-turen till sent på natten och var aptrött när klockan ringde. Men en dusch och några koppar kaffe senare var jag ändå "good to go". Efter frukosten checkade vi ut och hoppade på flygbussen som stannar precis framför vårt hotell, Cityroomz. Vi har verkligen varit nöjda med boendet - inte för att det är särskilt glamoröst eller ens hade frukosten inkluderad - men läget!

Vi anlände till Edinburghs flygplats vid kvart över nio, vilket kändes som gott om tid eftersom mitt flyg inte gick förrän 11.10. Vi trodde till och med att vi skulle hinna dra en avgörande omgång i whist innan jag var tvungen att boarda, men det visade sig vara för mycket begärt - rutinerna på flygplatsen var nämligen extremt krångliga och omständliga. Det började redan vid incheckningen, där jag var tvungen att stå i en jättekö för att checka in min väska och få boardingkortet. Ni vet de där smidiga self service-automaterna där man checkar in på egen hand? De fanns inte. Eller rättare sagt - de fanns inte för KLM. Åtminstone var det vad flygplatspersonalen sa när jag frågade. Så jag ställde mig i den långa kön. Bara för att, en evighet senare när jag befann mig någonstans i mitten, upptäcka att det visst fanns såna automater, men de var placerade längs med själva kösystemet, så att man liksom passerade dem medans man köade. Man kunde alltså inte komma åt dem utan att stå i kö till de vanliga incheckningsdiskarna, men för att använda dem måste man lämna kön. Hur tänkte de där?

Åsa, Måns och Saga hade åkt med till flygplatsen trots att deras flyg till Köpenhamn inte gick förrän 12.35. Och nu verkade det som att de var för tidiga för att få checka in. Krångel på alla fronter alltså. Till slut var vi alla igenom första hindret och begav oss till säkerhetskontrollen. Här stod personal och skyfflade runt folk åt olika håll och efter att jag lagt jacka, väska, iPad och kängor i lådan fick jag vänta en evighet vid bandet innan den kom igenom. Det var dessutom flera band som gick igenom samma "scanner" och efteråt gick banden åt lite olika håll, så det var oklart var min låda skulle hamna. När jag väl fått tag på den dök en vakt omedelbart upp och sa att jag måste flytta på mig och jag tassade irriterad iväg med mina prylar i strumplästen.

Väl igenom säkerhetskontrollen låg min gate, 1K, längst bort. Och Edinburghs flygplats var betydligt större än vad jag hade trott. Inte så att det blev stressigt, men när vi väl kom fram till min gate var det i stort sett dags för mig att gå ombord. Så vi sa hej då där och då, och sedan gick Åsa, Måns och Saga iväg för att ta en fika.

Jag landade i Amsterdam på utsatt tid, fick gå igenom ytterligare en (normal) säkerhetskontroll och sedan hade jag två och en halv timme att slå ihjäl innan flyget till Göteborg skulle gå. Så jag satte mig i en bar och skrev ett blogginlägg från lördagen. Då fick jag ett meddelande från Åsa att deras flyg var två och en halv timme försenat och att de fortfarande var kvar i Edinburgh! "Måns och jag har precis beställt in varsin haggis... Ska det vara på det här sättet så går vi all in!" Bra tänkt. Eller inte...

Flyget till Göteborg gick också enligt plan och jag landade strax efter halv sex och var hemma i lägenheten ungefär kvart över.

Jag är helnöjd med resan till Edinburgh och tror absolut att jag kommer att återvända. Men nästa gång vill jag åka dit mitt i sommaren, när det är varmare. Kanske blir det så småningom en rundtur i hela Storbritannien, där Edinburgh är ett av flera stopp? Nästa resa går dock till Berlin, 12-14 juni. Jag ska åka dit med jobbet och om den resan blir det minsta lik den vi gjorde till Venedig för två år sedan kan jag säga redan nu att jag inte kommer att ha tid att blogga. Men jag ska göra en sammanfattning när jag kommer hem och lägga upp lite bilder. 

Until then.