Cosmos

Jag inledde fredagen med att gå ner till poolbaren och ta en kaffe. Jag hade två syften med detta - dels att få min dagliga dos koffein, dels att pumpa poolbar-killen på information om branden. Jag hade hört så många rykten från olika håll - det sades att den hade startat i en Lidl-butik, i en elstolpe, efter en krock med en oljetransport etc. Jag hade även hört, som jag skrivit tidigare, att branden hade krävt dödsoffer. Poolbar-killen visste fortfarande inte vad som var orsaken - dock hävdade han med bestämdhet att den enda egendom som kommit till skada var två bilar. Inga människor skulle ha råkat illa ut. Vilket var skönt att höra. 

Dock så begrundade jag denna ryktesspridning medan jag drack mitt kaffe. Var kom alla uppgifter ifrån? Det pratas ju ofta om att man måste vara källkritisk och inte sprida vilseledande information - här hade vi ett levande bevis på att rykten uppstår på lösa grunder och sprids som viskleken, ofta lika snabbt som en gräsbrand i blåsväder (pun intended.) 

Efter kaffet gick jag ner till stranden och solade och badade. Åt lunch på en strandbar - en sea bream med pommes - där jag även började prata med ett tyskt par som var i min ålder, eller kanske några år äldre. Vi pratade om resor vi gjort, eller planerade att göra, och utbytte både tips, erfarenheter och framtida ambitioner. Sedan gick jag tillbaka till min solstol och solade och badade några timmar till. 

Vid halv fem-snåret gick jag tillbaka till hotellet för att göra mig i ordning för kvällens middag. Jag hade bokat ett bord på Cosmos, en restaurang jag hittat på nätet och som var den högst belägna i hela Platanias. Här utlovades en makalös utsikt och fine dining - problemet var bara att jag hade en bokning för två. 

Jag hade givetvis inte gjort detta med flit. Förra lördagen när jag låg hemma i min soffa i Göteborg sökte jag upp restaurangen och valde datum och klockslag. När jag kom till ”antal” startade scrollistan på 2. Det GICK alltså inte att boka bord för en, vilket i och för sig vore skäl nog att inte gå dit. Men bilderna på utsikten var alltför lockande för att jag skulle kunna låta bli. Så jag bokade för två. 

Under veckan har jag övervägt mina alternativ. Jag skulle ju kunna vara helt ärlig och säga att jag bokat för två eftersom det uppenbarligen inte gick att boka bord för en. På så sätt skulle jag stå upp för alla soloresenärer och kanske ge dem en tankeställare. Å andra sidan skulle de ju kunna svara att de inte tar emot ensamma gäster, och jag skulle få ta en taxi tillbaka med kurrande mage och stukad självkänsla. Det andra alternativet vore att dra en vit lögn - ”mitt sällskap har tyvärr blivit sjuk”, men det skulle inte kännas rätt i magen. 

Jag grubblade fram och tillbaka, och när jag lämnade hotellet för att ta en taxi till Cosmos hade jag fortfarande inte bestämt mig för hur jag skulle göra. Recensionerna på TripAdvisor var tudelade. De flesta tyckte att maten var bra och alla var rörande överens om att utsikten var enastående. När det gällde personal och service gick åsikterna isär - en del skrev att servicen var oklanderlig och personalen uppmärksam och fantastiskt tillmötesgående - andra skrev att de var snorkiga, rent av otrevliga. På vissa sämre recensioner hade restaurangen faktiskt svarat, och tonen var tveklöst både sarkastisk och dryg. Jag bestämde mig för att gå på volley - om jag fick en positiv känsla skulle jag säga sanningen, annars skulle jag ljuga dem rakt i ansiktet. 

”Lycka till! Du är jättefin!” ropade systrarna entusiastiskt från sin uteplats när jag gav mig iväg. De satt med varsina handspeglar i högsta hugg och lade make-up inför kvällens äventyr. 

En kort men brant taxiresa senare stod jag vid ingången till Cosmos. De frågade efter mitt namn och jag sa ”Hedberg”. Mannen konsulterade sin lista, hittade mitt namn och frågade ”Two persons?” Jag rätade på ryggen och svarade ”No, it’s just me.” Nu var det dags. Men han svarade bara ”Okay. Come with me.” 

Och det var allt. Här hade jag gått och grubblat och övervägt olika strategier fram och tillbaka - och så frågade de inte ens varför jag hade bokat för två när jag uppenbarligen var ensam. 

Jag fick ett fint bord alldeles vid räcket och åt sedan en ceviche till förrätt och anka till huvudrätt. Maten var bra, men inte fantastisk. Det spelade dock inte så stor roll eftersom utsikten, solnedgången och atmosfären med den softa jazzmusiken i bakgrunden var hela grejen. Jag blev kvar i drygt två timmar och rundade av med en Espresso Martini samtidigt som jag betraktade Platanias från ovan. 

Sedan tog jag en taxi tillbaka till hotellet och slog mig ner på min uteplats med ett glas vin för att blogga om dagen. 

Imorgon är det sista heldagen. Jag planerar att vara på stranden på dagen och därefter ta mig in till Chania.