Hemresan och slutreflektioner

Klockan fyra på söndagsmorgonen ringde mobillarmet. Då hade vi sovit i två timmar och det var dags att ta sig till flygplatsen. Som tur var hade vi packat innan vi lade oss, så det var bara att sätta sig upp som en fällkniv, dra på sig kläderna och tassa ut i mörkret. Vi lämnade rumsnyckeln på receptionsdisken (som skulle vara öppen dygnet runt, men där det givetvis inte fanns en levande själ). Strax före halv fem kom den förbokade taxin och sedan lämnade vi Paris med nedvevade fönsterrutor och till tonerna av jazzmusik, vilket vår chaufför hade den goda smaken att spela.

På CDG gick alla incheckningsmoment enligt plan, och vi boardade planet vid 06.45. Sedan blev vi stående. En grupp tekniker med gula skyddsvästar rörde sig fram och tillbaka runt planet och in och ut i cockpiten och till slut meddelade kaptenen via högtalaren att man utförde en teknisk kontroll av noshjulet, men att vi snart skulle vara på väg. Strax därpå taxade planet ut i vad som kändes som en sträcka på ett par mil. Sedan blev vi stående igen, och nu meddelade kaptenen att kontrolltornet hade upptäckt något problem med vingarnas ”spoilers”, och att vi måste taxa tillbaka för att undersöka detta. När planet hade parkerat kom de "gula västarna" tillbaka. Tick-tack, tick-tack. Två timmar försenade (alltså när vi egentligen skulle ha landat i Köpenhamn) hade problemet åtgärdats och vi kunde äntligen lyfta.

Jag tycker att starten är ett ganska jobbigt moment av flygresor. Så fort planet har kommit upp i marschhöjd och säkerhetsbältesskylten slocknar så släpper spänningen helt, och jag har heller inga problem med landningen. Detta är ju naturligtvis helt irrationellt eftersom a) start och landning är ungefär lika ”kritiska”, och b) det är betydligt farligare att åka bil än att flyga. Jag läste att man måste flyga dygnet runt i 86 år för att det ens ska vara sannolikt att man ska råka ut för en incident. Men vad hjälper det när startmotorerna börjar rusa efter att man precis har åtgärdat ett tekniskt problem?

Givetvis gick allt bra och vi kunde äntligen få en croissant (vi var utsvultna) och försöka sova (det gick inte). Vi var så sjukt trötta att vi fick en skrattattack åt att de tidigare hade ropat upp en ”monsieur Plaque” i högtalaren – ungefär som när Sven Melander och hans kumpan skrattar åt ”herr Stork” i Sällskapsresan. Jag är medveten om att det inte är så himla roligt egentligen, men just då var det hejdlöst roligt och vi skrattade så vi grät. (Jag har varit med om det här fenomenet tidigare – jag och syrran skrattade åt en kudde en gång när vi tågluffade, och jag och Daniella skrattade åt en kvarbliven smörgås i Orlando. Det inträffar när man bara har sovit i två timmar.)

Vi landade på CPH vid halv elva på förmiddagen, och sedan tog vi tåget över till Malmö och bussen hem till Åsa. Där sov jag några timmar innan jag tog tåget till Göteborg.

Jag ägnade tågresan åt att blogga om lördagen, men när jag skulle publicera inlägget fick jag hela tiden felmeddelanden. Jag var livrädd att texten skulle försvinna (det har hänt mig en gång tidigare och det är sjukt omotiverande att skriva om ett långt inlägg). Men till slut – på typ tionde försöket – lyckades det i alla fall.

Och därmed var resan till Paris slut.

Några slutreflektioner: Paris är en fantastiskt fin stad som jag definitivt kommer att återvända till. Vi hann nämligen inte alls med allt vi hade planerat. Och vissa saker vill jag göra igen.

Mina topp tre tips från Paris, utan inbördes ordning, är att äta en riktigt fancy middag i kupolen på Kong (boka bord i förväg och klä upp er till tänderna), äta en härlig lunch på den urmysiga kvarterskrogen Chez Janou (kom dit precis när de öppnar, klockan 12), samt att besöka lönnkrogen Moonshiner som ligger innanför ett frysrum på Pizza Da Vito.

Note to self 1: Tre dagar är för kort. Det tar alltid längre tid än man tror att ta sig mellan ställen, oavsett om man promenerar eller tar tunnelbanan. Dessutom vill man ju ha tillräckligt med luft i schemat för att bara kunna sitta ner och njuta av atmosfären och inte konstant stressa runt mellan olika aktiviteter.

Note to self 2: Hoppa upp ett snäpp när det gäller boendet. Även om läget var bra och personalen jättetrevlig så träffade vi minst fyra olika personer i receptionen under vår korta vistelse på Alfa Hotell Nation, och ingen av dem ifrågasatte vilka vi var när vi bad om nyckeln till rum 22 klockan två på natten. Den bara lämnades ut med ett sorglöst ”Bonsoir!” Dessutom hade det varit fräscht om inte filten som låg på sängen hade haft synliga fläckar. Och det hade varit trevligt att kunna vända sig om i duschen.

OK, här kommer slutnotan:

Flyg, Köpenhamn-Paris t/r: 3 000 kr

Tåg, Göteborg-Malmö t/r: 650 kr

Taxi till och från flygplatsen: 350 kr (per person)

Boende, 3 nätter: 1 075 kr (per person)

Inträde, Atelier de Lumiere: 150 kr

Inträde, Montparnassetornet: 190 kr

Inträde, Paris katakomber: 385 kr

Övrigt (mat, dryck, shopping, tunnelbana, taxi): 4 500 kr

Totalt: 10 300 kr

Det var allt för denna gång. Bjuder avslutningsvis på lite bilder från ”hotellet”.

Over and out.