Vi hittade en fin plats där vi bredde ut våra handdukar. Och sedan låg vi och solade och badade hela dagen. Det var 29 grader varmt i luften och det kändes faktiskt lite varmare i vattnet än igår.
Och detta vatten.
Jag tror aldrig jag har sett så kristallklart vatten någon gång i hela mitt liv. Bottnen var lika tydlig som om man hade lagt några stenar på botten av ett vattenglas och tittade ner. Helt makalöst.
Vid tre-tiden gick vi upp för trapporna och letade reda på en taverna där vi kunde äta lunch. Vi åt alla spaghetti bolognese, och det var supergott i all sin enkelhet, men vi besvärades även denna gång av oerhört påflugna getingar. Daniella sprang upp och ner från bordet och viftade hysteriskt och drog till sig en del uppmärksamhet från övriga gäster. Så pass mycket uppmärksamhet att två äldre herrar skämtsamt väste "Bzzz!" till henne när vi gick därifrån...
Vi gick tillbaka till våra handdukar, som vi hade lämnat på stranden, men tog fel väg ner och blev därför tvungna att gå upp för en jättelång trappa och sedan ner för en annan. Efter detta träningspass badade vi och solade en stund till, innan det var dags att gå tillbaka (uppför trapporna) och hem till lägenheten.
Vi hade bestämt oss för att åka in till Split även ikväll och gjorde oss i ordning i sakta mak. Vi hade som vanligt väldiga problem med att stänga dörren till terrassen - den är konstruerad på ett mycket märkligt sätt och man måste dra den inåt/bakåt/uppåt/utåt i en lång svepande rörelse som vi aldrig har lyckats räkna ut exakt hur den går till. Ibland funkar det bara, ibland kan man hålla på hur länge som helst utan att den går att stänga. Sjukt irriterande. Just igår kväll var det helt hopplöst. Vi drog till dörren "så gott det gick" innan vi beställde en Uber och strax var vi tillbaka i den härliga staden, där vi återigen strosade omkring i gränderna.
Jag kan inte nog understryka hur mysigt det är här. Man går runt i en labyrint av smala gränder och plötsligt viker man runt ett hörn och där öppnar sig ett stort torg. Sedan virvlar man in i nästa labyrint av gränder innan man kommer ut på ett nytt torg. Överallt finns det små butiker, restauranger och uteserveringar.
Vi letade reda på Bokeria Kitchen & Wine Bar, som vi hade gått förbi dagen innan, och som Hellan hade rekommenderat i en kommentar på min Instagram. Det var dock fullbokat. Vi försökte boka bord till dagen därpå, men det var fullt då också. Typiskt. Detta ställe får stå på min mentala kom ihåg-lista till nästa gång jag är i Split. Det såg verkligen fantastiskt ut, och det hade även fått oerhört goda recensioner på Tripadvisor.
Vi hamnade på ett annat ställe som såg mysigt ut, men skenet bedrog. Det var en riktig turistfälla, som lika gärna hade kunnat ha bilder på maten i menyn. Faktum är att det hade underlättat, för då hade jag inte valt tonfisk med grillade grönsaker. In kom nämligen något som såg ut som en platt fläskkotlett, ackompanjerad av en sorglig liten hög med grönsaker. Camilla och Daniella valde lax, och även om fisken var god så hade den inga vidare tillbehör. Det de trodde var potatis såg ut som en liten skål med alger.
Vi var inte nöjda.
Daniella lindrade besvikelsen med lite glass på ett Gelato-ställe, och sedan tog vi en vanlig taxi tillbaka hem. (Vi försökte boka en Uber, men lyckades inte förstå var "pick up-pointen" var. Tydligen kunde vi inte boka den till vår exakta GPS-position, kanske för att många delar av innerstaden är bilfria. Samtidigt stod vi ju på en gata med bilar, så vi fattade inte varför vi inte kunde få hit bilen. Och sedan surnade vi till och tog en vanlig taxi, eftersom det drällde av såna i närheten. Men det blev lite dyrare än Uber.)
När vi kom tillbaka satt vi en stund på terrassen och drack vin. Sedan lyckades Camilla, mirakulöst, stänga terrassdörren. "Hur gjorde du?" frågade jag. Det visste hon inte. Så vi får se hur det går idag.
Idag ska vi på utflykt till Koka Waterfalls. Det ser jag verkligen fram emot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar