Hursomhelst. Vi hade alltså bara sovit i några timmar när vi i rask takt promenerade genom ett sovande Malmö med våra kabinväskor efter oss. Det tog ungefär 20 minuter att gå till centralen och sedan tog vi tåget över bron och klev in på CPH strax efter halv fem. Efter lite lagom krångel med self service-automaten ramlade våra boardingkort ut och strax var vi igenom säkerhetskontrollen och kunde slå oss ner på ett frukostställe. Där delade vi på en Tuborg och en baguette med lax, ägg och majonnäs som var fantastiskt god. Sedan var det dags att boarda och innan vi visste ordet av hade vi landat i Paris. Flygresan tog nämligen bara en och en halv timme, vilket betydde att vi var framme före 08.00 på morgonen. Trots sömnbrist och öl var det dock för mycket begärt att någon av oss skulle kunna sova, och vi var följaktligen svintrötta när vi hasade ut på CDG för att lokalisera vår transport. Jag hade förbokat en taxi som skulle ta oss direkt till hotellet och när vi klev ut i ankomsthallen stod där mycket riktigt en uniformerad man och höll upp en iPad med mitt namn. Vi blev tacksamt lotsade till en bil och sedan tog det bara 40 minuter innan vi blev avsläppta utanför en misstänkt spartansk skylt i en misstänkt spartansk gränd.
Innan jag går in på vårt boende måste jag (till mitt försvar) ge lite bakgrund. Paris är indelat i 20 arrondissement (typ stadsdelar). Varje arrondissement har en siffra där den lägsta startar i city center och sedan räknas siffrorna upp i en spiral runt staden, ungefär som en kanelbulle. Montmartre ligger till exempel i 18:e arr, medan Eiffeltornet ligger i 7:e. Jag hade bokat ett hotell i Nation, som ligger i 11:e. Hotellet tickade av alla kriterier jag söker efter när jag bokar boende i en storstad: bra läge, bra pris, bra recensioner och fri wi-fi. Kanske att priset var misstänkt bra, för vi betalar bara 2000 kronor för tre nätter. Alltså 2000 kronor tillsammans. Det blir drygt 300 kronor per natt och person. Men det var inget vandrarhem med allt vad det innebär av våningssängar och delade badrum - detta var ett riktigt hotell där vi skulle ha eget rum och eget badrum. Och även om det såg enkelt ut på bilderna så hade hotellet ändå fått 7,9 i betyg på en 10-gradig skala och vi resonerade som så att man är ju inte på rummet i alla fall. Så vi slog till.
När vi klev in i lobbyn möttes vi av en man som såg lite lagom tilltufsad ut. Han bläddrade i ett anteckningsblock (ingen dator...) och sedan fick vi en nyckel (inget kort...) och blev hänvisade till vad som måste vara världens minsta hiss där vi trängde oss in med våra väskor. Vårt rum, nr 22, ligger på andra våningen och är verkligen ingen höjdare. Det KAN vara det sunkigaste ställe jag bott på i hela mitt liv. Och då har jag ändå bott på en del tvåstjärniga hotell i London. Bilder kommer i ett senare blogginlägg, men som en liten trailer kan jag avslöja att vårt badrum är ungefär lika stort som en flygplanstoalett. Sjukt lyhört är det också...
Vi bestämde oss för att inte låta oss nedslås av detta, så efter en kort vila på sängen (där lakanen kändes lite fuktiga) gav vi oss ut för att utforska Paris. Det hade varit mulet hela morgonen och enligt prognosen skulle det komma lite lätt regn under eftermiddagen. Det gjorde dock inte så mycket, eftersom det ändå var varmt och vår första utflykt var till Atelier des Lumieres där vi skulle se en spektakulär Van Gogh-utställning. Atelier des Lumieres är ett gammalt järngjuteri som har förvandlats till ett digitalt galleri, och flera av konstnärens tavlor projiceras på väggar och golv i galleriet. Man går alltså bokstavligt talat in i tavlorna som växer fram och fadas ut till musik. Det var riktigt coolt. Efter detta fortsatte vi vår promenad genom staden, stannade till för en cappuccino respektive café latte, tittade in i små butiker och bara njöt av att vara här.
Vi arbetade oss målmedvetet mot Marais, som är det äldsta kvarteret i Paris och (enligt uppgift) kanske det mysigaste och samtidigt det trendigaste. Här finns mängder med caféer, restauranger, konstgallerier och butiker. Och när det var dags att äta middag kände vi båda att vi inte var klara med Marais. Vi förbannade det faktum att vi inte tog en extra semesterdag eftersom tre dagar känns som en oerhört ynklig tid för att hinna med allt vi vill göra. Men vi planerar i alla fall att återvända till Marais på lördag.
Middagen hade vi tänkt inta på Chez Janou, en fransk bistro som jag hade läst om på TripAdvisor. Enligt alla omdömen var detta en ”stimmig intim kvarterskrog med högt tempo och skönt stökig miljö” och ”den där restaurangen du letat efter” och det utlovades även ”emellanåt lite lagom otrevligt bemötande”.
Perfekt.
Dessvärre var det enbart det sistnämnda vi fick ta del av idag. Vi hittade stället redan på eftermiddagen och det såg fantastiskt ut, med en massa folk och en härlig uteservering. Vi försökte boka bord till kvällen, men blev bortviftande. Vi gick tillbaka vid halv sex för att chansa på ett bord, eftersom vi tänkte att alla som ätit sen lunch och brunch borde vara klara, medan middagsgästerna inte kommit än. Alltså kanske det fanns en lucka. Det gjorde det också - köket var stängt och det var enbart baren som var öppen. Tydligen stängde man ner köket mellan 16.00-20.00 eftersom (citat) ”i Frankrike äter man aldrig middag före 20.00.” Vi gick slokörade därifrån och hittade en annan restaurang där vi beställde en varsin pasta och ett glas vin. Tydligen kunde man äta middag vid den här tiden i alla fall, om dock inte på Chez Janou. Gott var det i alla fall, och sedan tog vi en taxi till ”hotellet” för att lämna lite påsar med dagens inköp och ladda våra mobiler innan vi tog tunnelbanan till Montmartre.
Där strosade vi runt ett bra tag i de mysiga kvarteren i kvällssolen. Vi gick upp till Sacre Coeur och förbi den ikoniska kvarnen vid Moulin Rouge innan vi slog oss ner med en varsin Mojito på en uteservering.
Och sedan var det dags att åka hem och sova. Idag ska vi återvända till Montmartre. Vi har nämligen lite unfinished business att ta hand om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar