Det är inget att hymla om att anledningen till att vi är här är för att se Zlatan i matchen mellan Manchester United och Swansea City på Old Trafford på påskafton.
Vi hade egentligen tänkt åka redan förra påsken, men matchbiljetterna var så hutlöst dyra att vi bestämde oss för att skjuta på det till efter sommaren. Då var Zlatan skadad och det spekulerades i huruvida han någonsin skulle komma tillbaka igen. Men det gjorde han, och i julas bokade vi flyg, hotell och matchbiljetter till den här påskhelgen istället.
Matchbiljetterna var rena vrakpriset jämfört med förra året och kostade bara 2 500 kronor styck! Jag är givetvis djupt ironisk nu. För att det priset ska vara skäligt krävs det inte bara att Manchester vinner matchen - det måste dessutom vara en spännande match där Zlatan gör det avgörande målet alldeles i slutminuterna. Och att man efter matchen lyckas haffa honom utanför arenan för en selfie. Allt annat är oacceptabelt.
Men sedan blev han som bekant skadad igen, det var oklart när han skulle vara tillbaka. Det ryktades om klubbyten. Jag började sänka kraven till att det räckte om han bara var med. Och förra torsdagen, precis en vecka innan vi skulle åka, kom beskedet att Zlatan lämnar Manchester United för LA Galaxy med omedelbar verkan. Han har alltså redan lämnat landet.
Ridå.
(Men, som jag och syrran lite bittert konstaterade när vi pratade i telefon senast - det hade egentligen varit konstigare om allt hade flutit på och han faktiskt hade spelat. 2018 har inte levererat hittills och det här scenariot är alltså helt i linje med allt annat just nu.)
Hursomhelst. Igår, på skärtorsdagen, flög jag från Landvetter till Amsterdam, där jag hade en snäv bytesmarginal. Mitt plan landade 15.45 och nästa gick 16.25, vilket ju faktiskt är hela 40 minuter, men det är en sanning med modifikation. Man har inte alls 40 minuter på sig, eftersom det tar lite tid innan man kommer ur planet och gaten man ska till stänger 15 minuter innan avgång. I mitt fall visste jag heller inte vilken gate jag skulle till (eller vilken jag var på) och Schiphol är enormt. Lägg till en passkontroll också så har man ätit upp de där minutrarna.
Det var aldrig någon panik, men jag fick gå i rask takt för att hinna fram till gaten precis när boardingen började. Från Amsterdam till Manchester tog det bara drygt en timme och sedan satt jag och hängde på terminal 3 ett tag innan jag insåg att pappas flight inte fanns med på tavlan över ankommande flighter. Han landade tydligen på terminal 1, så det var bara att traska dit, och strax efter sex dök han upp.
Vi tog en taxi till hotellet för ett fast pris (26 pund), men när vi kom in i lobbyn med våra väskor visade det sig att vi var på fel hotell. Tydligen fanns det två hotell som hette Ibis på samma gata. En kort promenad senare kunde vi i alla fall checka in, och vi gick nästan omedelbart ner till hotellets restaurang som var jättemysig, men lite stimmig, och åt en varsin hamburgare. Sedan blev vi sittande där resten av kvällen.
Idag ska vi utforska Manchester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar